Det blir ingen bebis...

Håller med Missfallsmamman. Prata med din man först och främst. En tröst jag kände vid mina missfall var att man är extra fertil precis efteråt, när hormonnivåerna fortfarande är höga. Det hände min kusin (hon fick missfall, sedan sitt första barn, sedan hände samma sak igen innan andra barnet), och jag själv blev oväntat gravid med vår trea strax efter att jag fick missfall.

Min man förstod inte heller. Han blev glad när jag var gravid, men tänkte mer nyktert och rationellt på det när han tyckte vi hade alternativet att tänka efter (efter missfallet). Själv var jag som du, i bitar. Det var svårt att känna tacksamhet helt plötsligt, och allt kändes svart. Massa andra konstiga känslor också, helt sjukt ("jag är misslyckad"/jag förtjänar inte att vara gravid"/"jag har inte en bra miljö där inne" osv).

Han var mer och mer säker på att vi var färdiga. Jag kände att något saknades, men började fundera på att sätta in kopparspiral som en kompromiss. Men så helt plötsligt var jag gravid igen, inom åtta veckor. Då var jag MYCKET försiktigt positiv, ville inte riktigt tro att det skulle funka denna gången heller, medan min man var jättepositiv och var helt SÄKER på att detta barnet skulle "sätta sig". Så min gissning är att detta betyder en hel del mer för dig än för honom, men det kan du bara få reda på genom att prata med honom. Lycka till, av hela mitt hjärta! (Till er andra som kämpar också!! )

Åh jag känner igen det du skriver. Blev halvt oplanerat gravid, blev väldigt glad, såg fram emot mammaledighet mm, började fundera på syskonvagn osv. Sen i v 12 fick jag en blödning en kväll, kände direkt att nu var det kört. Hade bokad tid för kub två dagar senare, de två dagarna var psykisk terror. Jag visste innerst inne att det var kört men hoppades ju såklart ändå. Ul visade att jag hade en MA. Nu känner jag mig bitter ibland, för min man är inte jättesugen på en till egentligen. Men han säger att jag får ju alltid som jag vill så vi ska väl försöka om någon månad.

Jag känner ibland en stor sorg o tomhet, ville ju ha mage o vara halvvägs nu.

Hur har det gått för dig ts?

Anonym(Ann) det låter som en solskenshistoria med din man, att han ändå ändrade sig ändå... Hur gamla är era barn?Nej precis känslan är att andra förtjänar väl inte fler barn mer än vad jag gör? Har flera bekanta som fått en trea runt 40...

Anonym(Zzz) fy så jobbigt att vänta när man hoppas så, trots blödning... Det är ju så märkligt också hur snabbt man ställer in sig på nåt nytt... Jag har vetat om denna grav i 10 dagar och att smärtan blev så stor förvånar mig.

Brösten är betydligt mindre igen och mindre ömma, men inte helt som vanligt dock. Blöder minimalt nu. Funderar ändå på att åka in och kolla akut i morgon hur det står till. Jag vill veta om jag kan ta ett glas vin och boka slingor hos frissan (hade tänkt vänta med att boka till efter v 12). Det låter ju förfärligt ytligt men jag tror det är en symbol för att komma tillbaka till mitt vanliga liv... Vill mest veta för att slippa hoppas också, jag gör det fortfarande. Tänker på en tvilling men det känns eg helt orimligt...

Anonym(blödning med lycklig utgång) vad gullig du är men jag tror det är kört

Jag har fått ut små små delar, mikroskopiska iofs, men som ser ut som vävnad... Så inte bara blod för min del. Plus förändringen i brösten...

Kommer precis från gyn, de kunde bara konstatera missfall... Bara lite blod kvar i livmodern. Skönt att veta men känner mig ändå låg och ledsen. Blir nog inga fler försök. Tänker att det kanske var meningen...

Tack ni som skrivit och stöttat!

Ååh :/
Det gör såå ont när man får det bekräftat :'(
Visst är det skönt att veta och få det bekräftat men det är ändå inte de man vill höra <3
När du dessutom är i situationen att din man halvt om halvt kastat om gör det ännu ondare !
Har du pratat med honom?
Försök få honom att förstå hur ont det gör,ibland får man nästan vara överpedagogisk för att en man ska förstå ;)
Säg att du faktiskt mår dåligt och att du behöver HONOM !
Bryt isen och säg att du vill sitta i soffan en stund med honom tätt intill,det är faktiskt jätteskönt och då kommer man ner på ett annat plan och det kan hjälpa till även att få fram det man behöver få säga <3
Massor av kramar till dig <3

Har idag blivit skrapad efter konstaterat MA. Skulle varit i vecka 9+5 men embryot var stort som 7+4

Började blöda för 3 dagar sedan och samtidigt försvann det spända i brösten.

Känns tomt här nu och jag har lite ont.

Vi kommer inte försöka få fler barn nu. Har 2 underbaringar så det får räcka.. kanske därför det känns extra tomt, det blir inte fler chanser (sambon tycker han är för gammal)

<3 Kramar-om <3

Känns det okej för dig eller är det bara maken som inte vill :/

Tyvärr verkar det bli samma igen....blodblandad flytning som börjat och det har jag enbart när jag får missfall....känns fan rent ut sagt :/

Det känns ok. Vi känner båda att det räcker nu. På 4 graviditeter har det blivit 2 mf (1 mf och 1 ma). Skulle nog bli nervös och orolig om vi försökte igen. Vi fokuserar på våra fina två.. min sambo sa igår dock att om vi ångrar oss så är han öppen för fler försök så vi får fundera vidare

Kram!!!

Åh vad kloka ni är :) <3 !
Det tar mer än man tror !!!!
Jag ska in till gynakuten nu och för första gången känner jag att jag inte vet om jag orkar med att försöka igen....
Det tar så grymt på krafterna både fysiskt och psykiskt !

Håller tummarna för dig! Hoppas det inte är missfall!