Ska ettåringar lära sig byta blöja på sig själva?

Jag gissar på att pedagogerna talar om för barnen att nu är det dags (vi byter tex på alla innan lunch och före mellanmålet). Sen har vi vissa som tycker att det är obehagligt när blöjan är full i kiss och dessa barn skulle med lätthet fixa det själva om vi övar.

Det är inte svårare att få av och på en up&go än det är ett par trosor/kalsonger. Våra femton 1-3 åringar tränar på allt med vårt stöd och de kan betydligt mer än vi vuxna tror. De tränar av- och påklädning, ösa upp och dela maten, smöra sin smörgås, hälla upp i glas... Vi uppmuntrar dem att prova och att hjälpa varandra och det har lett till en helt underbar och vänlig barngrupp som gillar problemlösning och tar egna initiativ.

Du läser ju denna artikel som fan läser bibeln. Det handlar om att barn kan mer än många förutsätter. Ja, en ettåring kan dricka ur vanligt glas och äta med vanliga bestick. Ja, en ettåring kan dra ner en blöjbyxa. Ja, en ettåring kan bära ett täcke och en kudde. Kan inte dina ettåringar det menar du? Då kanske du helt enkelt aldrig låtit dem prova. Självklart har de någon som säger "Albin hämta ditt täcke och din kudde", "Lisa dra nej blöjan", etc etc. Drt handlar ju inte om att ettåringar lämnas vind för våg och själva avgör när de ska göra detta. Appropå att sova själva. Du kanske sitter och stirrar på dina barn när de sover middag men mina har i a f alltid sovit i eget rum. Eller ute i vagnen. Helt rimligt.

För det första anser jag att frågan i undersökningen är totalt felformulerad, så jag kan inte svara. Ställer du däremot frågan "ska ettåringar ska vara delaktiga i blöjbytet?" så är svaret ett rungande ja, efter förmåga. Redan min 4-månaders kan lyfta på rumpan när han tar tag i foten. Att han sedan inte gör det medvetet, utan för att hitta foten som var spännande är en annan femma, men så småningom kommer han ju koppla ihop blöjbyte med att lyfta på rumpan.

Vi hade en 1-årig kille på förskolan som kissade på toaletten precis som brorsan på 2 år. Jag var jätteimpad, men för honom var det fullt normalt. Dock minns jag inte födelsemånaderna, så jag minns inte exakt ålder.

Sedan är ju en 1-åring eller en 2-åring väldigt stora begrepp. En ettåring är ju i princip allt mellan 12 och 23 månader, kanske till och med till dagen innan de fyller 2 år. Åtminstone i min värld (med mina barn) har det hänt mycket mellan 12, 24 och 36 månader.

Mellanbarnet på 2,5 år, d v s 2-åring, kan hämta byxor och tröja själv samt klättra upp på skötbordet och hämta strumpor. Sedan tar hon på sig allt utom överdelarna inklusive overall, mössa, vantar och skor/stövlar, ibland vill hon ha lite hjälp. Strumporna har hon lärt sig ta på nyligen, men det beror mest på att hon har så dåligt tålamod. Vid blöjbyte tar hon fram ny blöja själv och är det en byxblöja kan hon byta själv om hon kissat. Gud nåde den som drar ned byxblöjan och byxorna på henne, då drar hon upp dem för att kunna börja om och göra rätt. 5-åringen börjar förskoleklass till hösten och borde väl lära sig att torka sig i rumpan även efter bajs snart.

Ser man till vilan på förskolan så ersätter du ju ordet nedsläckt rum med mörkt rum. För mig är det en jättestor skillnad. Ett mörkt rum får vi bara till på natten hemma under förutsättningen att inte rullgardinen glipar minsta lilla. På dagen på förskolan används många gånger ljusa rullgardiner och ofta blir det någon glipa, så du och de ser ju utan problem varandra. I så fall är det ju skadligt att låta barnen bygga kojor också ...

Så frågan jag ställer mig är om "hemmaföräldrar" fullständigt ignorerar barnets vilja att lära sig saker? Vad har ett "hemmabarn" rätt att lära sig?

Det dröjde inte många veckor innan min lilla började använda bestick på förskolan istället för händerna och då var hon dryga året. Såg jag till kusinen som var 3 veckor yngre så matade föräldrarna fortfarande henne, visserligen var den mamman förstagångsförälder ... Min dotter hade börjat äta själv vid ca 8 månader, då hon vägrade bli matad. Även barn ser och lär av varandra. Redan som bebisar innan året ser och imiterar de varandra och det hoppas jag inte att det krävs en pedagog för att se!

Så vad är det för fel på barns vilja att utvecklas? Oftast fixar de mer än vi tror, bara vi har tiden och ger dem chansen. Det är vad jag läser in i artikeln. Du verkar bara se att 1-åringar stängs in i skötrummet och pedagogen går någon annanstans ... vilket inte är fallet vad jag vet.

Barn lär sig det de vill och är mogen för och pedagoger är där för att vara lyhörd för det och stötta. Det ställs inte nåt krav på att en ettåring ska byta blöja själv. Trygga och glada ettåringar vill lära sig och de gör det med glädje. Att bli självständig är roligt och leder till trygghet. Jag tycker det låter toppenbra och helt rätt. Det låter som ett proffsigt arbetssätt. Jag ogillar den där bloggen och hon som skriver där är okunnig vad gäller förskolans arbete. Förskolemotståndare skulle jag kalla henne.

Jag ser ingenting uttalat att man ska vara lyhörd. Jag ser en klar tanke att omsorgsbehovet ska minska för att att man ska frigöra tid att arbeta efter läroplanen. Det handlar om ett vuxenperspektiv och inte ett barnperspektiv. 

http://www.lararnasnyheter.se/chef-ledarskap/2011/08/16/utvarderad-verksamhet-vinner

Så vad tror du läroplanen gör? Vem är det till för? Är det lärarna som vinner på läroplanen? Vet du vad som står där? Bland annat " hjälpa barn att utvecklas i sin egen takt" och att " med STÖD utveckla sin självständighet" Hur blir det ett vuxenperspektiv att jobba efter läroplanen? Artikeln är skriven så att den vill belysa att minskat omsorgsbehov är en positiv effekt av dèras arbetssätt, inte hela meningen med arbetet.

Om dina barn inte hade den driften att lära sig göra saker själv när dom var små så undrar jag hur tusan du behandlade dom? Den driften är enormt stark hos små barn! Dom vill lära sig, dom " kan själv" och blir överlyckliga när som lyckas dricka ur ett glas eller klättra upp på stolen själv.

Du måste ha kuvat, tryckt ner och tagit ifrån dina barn allt självförtroende om du behandlat dina 1-2 åringar som bebisar. Dina barn har inte haft den driften och viljan och dom har inte tillåtits utvecklas. Det är ingen seger för dig som förälder, det är ett enormt misslyckande.

/Någon med en master inom barns utveckling.

Eh läroplanen handlar ju om barnen. Vad tror du att den är för nåt annars? Det är knappast ett lätt arbete att vara lyhörd för barns egna förmåga och låta dem göra saker själva. Vänta in dem, uppmuntra och lyssna in deras vilja och förmåga. Det krävs tid och ett stort engagemang för att få det att funka. Det går mycket snabbare att hjälpa barnen med blöjorna. Har man bråttom så hjälper man barnen med allt.

Och om det nu i förlängningen blir så att det sparas tid för att barnen klarar av saker själva så är väl det bara positivt. Det blir en lugnare miljö för barnen då de inte känner frustration över att inte få hjälp i tid. Färre barn som skriker och är ledsna. Ökad självständighet ger ökad trygghet och välbefinnande och det är i trygga relationer och närhet till pedagogerna som barnen lär sig utifrån deras vilja och förmåga. Förskolan utgår mer och mer från relationsbaserad pedagogik och problemlösning numera. Läs på om det TS.

Äh, TS driver hårt frågan om kvinnors rätt att vara hemmafruar (hemmaflrälder sägs det men alla vet att 99% är kvinnor) och har därför bestämt sig för att svartmåla förskolan.

Att ts är emot förskolan tror jag också och att hen är helt okunnig om hur förskolan fungerar. Hen borde ha mer kunskap om förskolan innan hen kritiserar. Förskolepedagoger vet massor om anknytningsteorier och om hur viktigt det är. Inskolningen bygger på anknytning och relationsskapande. Barn skulle inte lära sig någonting utan det. Barnen lär sig när de är trygga. Förskolepedagoger vet mer än barn än vad gemene hemmaföräldrar vet.

Yes.