Mammans, pappans eller pappans nyas ansvar?

Jag är pappans så kallade nya. Tack så mycket för alla era svar, jag har själv varit inne på samma linje och var osäker på om jag är en stor fet egoist som inte bara vill släppa allt mitt för att få detta att fungera för dem. Det är jag kanske ändå. Pappan har inte sagt till mamman att han inte har någon bil utan räknar kallt med att fritt nyttja min. Pappan sätter inte någon press på mamman. Jag tror han gör detta för att hon är väldigt bekväm och för att han vill ha så lite strul som möjligt kring detta. Jag vet inte varför men gissar att han tror att det gör mer skada än nytta att försöka sätta press. Jag tror också likt Lina ovan att det har att göra med dysfunktionalitet från relationen de hade.

Skulle han alltid kunna räkna med min bil i detta så skulle detta innebära en total låsning för mig varje helg, och det känns inte bra eller kul på något sätt. Det är inte någonting jag vill göra helt enkelt. Speciellt inte när mamman själv aldrig någonsin har gjort någon ansats att själv vara den som ordnar det. Jag vill inte bli inblandad eller vara den som möjliggör detta, utan vill de ha det så så får de lösa det själva. Jag är rädd att det kommer sättas i system. Tusen tack för era svar!

Jag är pappans så kallade nya. Tack så mycket för alla era svar, jag har själv varit inne på samma linje och var osäker på om jag är en stor fet egoist som inte bara vill släppa allt mitt för att få detta att fungera för dem. Det är jag kanske ändå. Pappan har inte sagt till mamman att han inte har någon bil utan räknar kallt med att fritt nyttja min. Pappan sätter inte någon press på mamman. Jag tror han gör detta för att hon är väldigt bekväm och för att han vill ha så lite strul som möjligt kring detta. Jag vet inte varför men gissar att han tror att det gör mer skada än nytta att försöka sätta press. Jag tror också likt Lina ovan att det har att göra med dysfunktionalitet från relationen de hade.

Skulle han alltid kunna räkna med min bil i detta så skulle detta innebära en total låsning för mig varje helg, och det känns inte bra eller kul på något sätt. Det är inte någonting jag vill göra helt enkelt. Speciellt inte när mamman själv aldrig någonsin har gjort någon ansats att själv vara den som ordnar det. Jag vill inte bli inblandad eller vara den som möjliggör detta, utan vill de ha det så så får de lösa det själva. Jag är rädd att det kommer sättas i system. Tusen tack för era svar!

Så tänker jag också. Om bonusmamman har ett riktigt behov av bilen så får pappan anpassa sig till det genom att åka kollektivt eller lämna och hämta senare eller tidigare än planerat så att bonusmamman har tillgång till bilen när hon behöver den.

Att säga nej och låta bilen stå och tvinga barnet att åka kollektivt med någon av föräldrarna istället är bara småaktigt och inte ett vettigt beteende mot en partner.

Jag är pappans så kallade nya. Tack så mycket för alla era svar, jag har själv varit inne på samma linje och var osäker på om jag är en stor fet egoist som inte bara vill släppa allt mitt för att få detta att fungera för dem. Det är jag kanske ändå. Pappan har inte sagt till mamman att han inte har någon bil utan räknar kallt med att fritt nyttja min. Pappan sätter inte någon press på mamman. Jag tror han gör detta för att hon är väldigt bekväm och för att han vill ha så lite strul som möjligt kring detta. Jag vet inte varför men gissar att han tror att det gör mer skada än nytta att försöka sätta press. Jag tror också likt Lina ovan att det har att göra med dysfunktionalitet från relationen de hade.

Skulle han alltid kunna räkna med min bil i detta så skulle detta innebära en total låsning för mig varje helg, och det känns inte bra eller kul på något sätt. Det är inte någonting jag vill göra helt enkelt. Speciellt inte när mamman själv aldrig någonsin har gjort någon ansats att själv vara den som ordnar det. Jag vill inte bli inblandad eller vara den som möjliggör detta, utan vill de ha det så så får de lösa det själva. Jag är rädd att det kommer sättas i system. Tusen tack för era svar!

Jag förstår inte heller varför att åka kollektivt ska vara så omöjligt för föräldrarna? Det rör sig ju inte om vandring i dagar genom vildmark, utan att sitta inne i fordon.

Jag håller verkligen med om att att vissa verkar vara mer benägna att ha konflikter med sin partner än med sitt ex. Jag tror kanske att det har att göra med att mer står på spel kring barnet, kanske rädsla att mista barnet om en tvist skulle äga rum. Eller jag vet inte. Men konflikter kring hans barn påverkar ju absolut vår relation negativt. Men om barnet kommer först så spelar ju inte det någon roll i det stora hela, verkar det som.

Jag har faktiskt inte tänkt i banorna om att barnet skulle vara kvar över helgen. Med handen på hjärtat så är det absolut inte dumt med att ha helgen barnfri. Men jag börjar faktiskt fundera på hur det ska lösa sig om jag står på mig och blånekar honom bilen. Jag vet faktiskt inte. Han räknar nog med att jag ska ge mig. 

Jag tror hur som helst inte att han kommer kräva att hon ska ta sig hit och hämta barnet. Jag hade absolut kunnat tänka mig att hjälpa till i detta om det var så att de alltid hade gemensamt ansvar kring hämtning och lämning. Men nu är det ju inte så. "Varför ska JAG?", tänker jag. "Varför ska JAG offra mig och ge upp mitt, när inte hon lägger manken till i NÅGONTING?". Det är så svårt att motivera sig själv att ge och ge till personer som bara tar och tar. En ädlare människa hade väl antagligen ställt upp trots allt. Om inte annat så för pappans skull. Så jag förstår absolut er som säger att vi är lika stora kålsupare alla tre, det ser jag ju också. Men ändå ;) .  

Ni är INTE lika stora kålsupare alla tre. Lyssna inte på dem som använder barnet som slagträ för att ge dig dåligt samvete. Om barnet inte får träffa sin mamma för att du inte lånar ut din bil varje helg, är det föräldrarnas fel. Inte ditt.

Det gäller ju inte livet och det GÅR att ordna på annat sätt. Om din bil är upptagen så får pappan antingen låna en annan bil, hyra bil eller åka kollektivt. Eller börja ställa lite krav på mamman, kanske kan de mötas på halva vägen? Det finns ju massor av lösningar som inte inkluderar DIN bil.

Är det något fel på mamman? Eller är det din sambo det är fel på som inte vågar ta konflikter?