Ni som fått stora barn (över 4,5kg). Visste ni att barnen skulle bli strora? klarade ni av en vanlig vaginal förlossning? va ert andra barn större än det första? Isåfall var det många år mellan barnen?
mitt första vägde 4445g och är gravid igen. Barnets pappa va stor när han föddes också, så tänkte om barnet väger närmre 5 kg vore det ju bra att bli igångsatt lite tidigare kanske.
Visstja. Mina första barn föddes 05 och 07, samma pappa. Trean föddes 15 med en annan pappa. Han är 2 meter lång och har 47 i skostrl. Så att vårt barn skulle bli stort var ganska väntat.
Har fått tre barn
1:an 4600 g
2:an 4800
3:an 4300
Alla föddes 11-14 dagar efter BF och ingen viktuppskattades till mer än 3800-4000. Alla förlossningar gick bra utan skador och startade av sig själva. Den sista vred sig dock inte riktigt rätt utan kom med pannan först men det gick hyfsat det med. Har inte spruckit nämnvärt, skulle aldrig ha velat bli igångsatt även om jag visste. Har man dessutom fött ett stort barn innan så borde det ju inte behöva vara värre nästa gång. En kompis fick ett på 5500 g första barnet och det gick också toppen.
Barn nr
1. 3,2 kg i v 37+0
2. 4,1 kg i v 38+2
3. 3,9 kg i v 39+0
4. 4,2 kg i v 41+3
5. 4,7 kg i v 38+2.
6. 4,1 kg i v 38 +0.
Nr 5 som var så stor hade jag inga bekymmer alls med att vid vaginal förlossning. Var nog däremot den enklaste. Sprack inget.
Ser att det är en gammal tråd men chansar att skriva. Min son är 5 månader nu och jag mår fortfarande dåligt efter förlossningen. Har inget i sig med hans vikt att göra men så här i efterhand förstår jag inte varför ingen gjorde något. Jag hade under hela graviditeten lite högre sf mått än vad man ska men min barnmorska sa aldrig något och jag var ju förstföderska så jag visste inget. Vi skämtade här hemma att barnet nog skulle bli stort för jag vägde 4,2 vid födseln och min man 4,5. När födseln närmade sig frågade jag min barnmorska om hon trodde att barnet var stort och hon klämde och kände (har fått veta i efterhand att man inte kan veta genom att göra så). Nää, sa hon. Jag tror det blir under 4 kg. Jag var ändå orolig då jag ökade ytterligare sf mått och då sa hon att hon trodde max 4,5. Då sa jag att jag ville bli igångsatt om jag gick över tiden en endaste dag. Jag ville inte föda ett barn som väger 4,5 men det fick jag inte. Jag tjatade om ett tillväxtultraljud men fick inte det heller. Såklart gick jag över fullt ut så sattes igång på 43+0. Blev akutsnitt till slut och han vägde 4590 g.
Har förstått efteråt att han nog gick upp en del de sista två veckorna men är det någon som vet varför vissa får så"stora barn? Är så trött på kommentarer kring det också. Han är helt perfekt och vi har kämpat så länge att få honom men jag orkar inte höra "OJ, vägde han såååååå mycket!!!" längre. Som att det var något fel på honom. Får höra det än idag. Och så skriver folk på facebook att deras barn har kommit till världen och vägde 3 kg typ. Han var väldigt svullen när han föddes, gick ner mer än 10% och hade svårt att gå upp i vikt sen. Nådde födelsevikten först efter 5 veckor. Känns som om det är mitt fel, något jag gjorde under gravidteten. Åt mycket skitmat och stressade. Kan det ha påverkat hans vikt? Han har väldigt ont i magen och tänker att han fått problem med tarmarna, typ läkande tarm? Är det någon annan som känner igen sig? Skulle vilja prata med folk som känner/varit med om ungefär samma sak. Skriv i så fall till mig! Vill så gärna ha ett till barn men är livrädd att det ska bli samma sak.
Ser att det är en gammal tråd men chansar att skriva. Min son är 5 månader nu och jag mår fortfarande dåligt efter förlossningen. Har inget i sig med hans vikt att göra men så här i efterhand förstår jag inte varför ingen gjorde något. Jag hade under hela graviditeten lite högre sf mått än vad man ska men min barnmorska sa aldrig något och jag var ju förstföderska så jag visste inget. Vi skämtade här hemma att barnet nog skulle bli stort för jag vägde 4,2 vid födseln och min man 4,5. När födseln närmade sig frågade jag min barnmorska om hon trodde att barnet var stort och hon klämde och kände (har fått veta i efterhand att man inte kan veta genom att göra så). Nää, sa hon. Jag tror det blir under 4 kg. Jag var ändå orolig då jag ökade ytterligare sf mått och då sa hon att hon trodde max 4,5. Då sa jag att jag ville bli igångsatt om jag gick över tiden en endaste dag. Jag ville inte föda ett barn som väger 4,5 men det fick jag inte. Jag tjatade om ett tillväxtultraljud men fick inte det heller. Såklart gick jag över fullt ut så sattes igång på 43+0. Blev akutsnitt till slut och han vägde 4590 g.
Har förstått efteråt att han nog gick upp en del de sista två veckorna men är det någon som vet varför vissa får så"stora barn? Är så trött på kommentarer kring det också. Han är helt perfekt och vi har kämpat så länge att få honom men jag orkar inte höra "OJ, vägde han såååååå mycket!!!" längre. Som att det var något fel på honom. Får höra det än idag. Och så skriver folk på facebook att deras barn har kommit till världen och vägde 3 kg typ. Han var väldigt svullen när han föddes, gick ner mer än 10% och hade svårt att gå upp i vikt sen. Nådde födelsevikten först efter 5 veckor. Känns som om det är mitt fel, något jag gjorde under gravidteten. Åt mycket skitmat och stressade. Kan det ha påverkat hans vikt? Han har väldigt ont i magen och tänker att han fått problem med tarmarna, typ läkande tarm? Är det någon annan som känner igen sig? Skulle vilja prata med folk som känner/varit med om ungefär samma sak. Skriv i så fall till mig! Vill så gärna ha ett till barn men är livrädd att det ska bli samma sak.
Ser att det är en gammal tråd men chansar att skriva. Min son är 5 månader nu och jag mår fortfarande dåligt efter förlossningen. Har inget i sig med hans vikt att göra men så här i efterhand förstår jag inte varför ingen gjorde något. Jag hade under hela graviditeten lite högre sf mått än vad man ska men min barnmorska sa aldrig något och jag var ju förstföderska så jag visste inget. Vi skämtade här hemma att barnet nog skulle bli stort för jag vägde 4,2 vid födseln och min man 4,5. När födseln närmade sig frågade jag min barnmorska om hon trodde att barnet var stort och hon klämde och kände (har fått veta i efterhand att man inte kan veta genom att göra så). Nää, sa hon. Jag tror det blir under 4 kg. Jag var ändå orolig då jag ökade ytterligare sf mått och då sa hon att hon trodde max 4,5. Då sa jag att jag ville bli igångsatt om jag gick över tiden en endaste dag. Jag ville inte föda ett barn som väger 4,5 men det fick jag inte. Jag tjatade om ett tillväxtultraljud men fick inte det heller. Såklart gick jag över fullt ut så sattes igång på 43+0. Blev akutsnitt till slut och han vägde 4590 g.
Har förstått efteråt att han nog gick upp en del de sista två veckorna men är det någon som vet varför vissa får så"stora barn? Är så trött på kommentarer kring det också. Han är helt perfekt och vi har kämpat så länge att få honom men jag orkar inte höra "OJ, vägde han såååååå mycket!!!" längre. Som att det var något fel på honom. Får höra det än idag. Och så skriver folk på facebook att deras barn har kommit till världen och vägde 3 kg typ. Han var väldigt svullen när han föddes, gick ner mer än 10% och hade svårt att gå upp i vikt sen. Nådde födelsevikten först efter 5 veckor. Känns som om det är mitt fel, något jag gjorde under gravidteten. Åt mycket skitmat och stressade. Kan det ha påverkat hans vikt? Han har väldigt ont i magen och tänker att han fått problem med tarmarna, typ läkande tarm? Är det någon annan som känner igen sig? Skulle vilja prata med folk som känner/varit med om ungefär samma sak. Skriv i så fall till mig! Vill så gärna ha ett till barn men är livrädd att det ska bli samma sak.
Min tjej (enda barnet) vägde 4515 när hon föddes, det blev akut snitt eftersom det drog ut på tiden, hade haft värkar i två dygn + att hon hade bajsat så jag fick en infektion i livmodern.
Jag gick upp 11 kilo under graviditeten, trodde inte att jag skulle få ett så stort barn eftersom jag själv är ganska petite.
Min tjej (enda barnet) vägde 4515 när hon föddes, det blev akut snitt eftersom det drog ut på tiden, hade haft värkar i två dygn + att hon hade bajsat så jag fick en infektion i livmodern.
Jag gick upp 11 kilo under graviditeten, trodde inte att jag skulle få ett så stort barn eftersom jag själv är ganska petite.
Jag har aldrig fått någon kommentar om att hon är stor. Är väl kanske ingen som vågar öppna käften 
Jag har aldrig fått någon kommentar om att hon är stor. Är väl kanske ingen som vågar öppna käften
3 barn, nu 12, 11 och 4.
1an: 4,3 (tjej)
2an: 4,2 (tjej)
3an: 4,8 (kille)
Jag är ganska liten och var det även som nyfödd, deras pappa är dock lång.
Gick över tiden 14 dagar med de två första och bad därför att slippa gå över med nr 3 pga vikt. Men Nix. Gick över lika mycket med nr 2 och när vi kom in för igångsättning var det fullt.. Det slutade med att vi fick igångsättning dag 18. Slutade med akut kejsarsnitt.
Tror inte det nödvändigtvis är vikten som avgör- däremot huvudmåttet. Vi fick veta att vår son tillhörde landets 2% största bebishuvuden.
Men: jag ser alla mina förlossningar som positiva upplevelser och fina minnen.