Brumma skrev 2016-03-11 12:28:02 följande:
Mycket svårt att se att du skulle bli av med vårdnaden, men söker han i andra hand gemensam vårdnad så är det väl troligt att han får det.
Bra vore väl även om ni fick en dom på umgänget så kanske det blir mer uppstyrt.
Det enda jag reagerar på är att ditt krav (som genererade hans sms som svar tillbaka) kan uppfattas som försvårande av umgänge. Det är inte du som ska bestämma vad som skall ske på pappans vecka/helg. Vare sig det gäller kalas, träningar eller andra aktiviteter.
Detta kan ju även ligga som grund till att pappan inte haft barnet mer och att han känner att han är i ett läge där han behöver stämma dig. Möjligheten finns att han anser att du försökt styra över hans tid med barnet.
Att barnet åker på träningar på din vecka gör inte att pappan måste göra likadant. Många umgängesföräldrar anser även (kanske med rätta) att den lilla tid de har med barnet är viktigare än att skjutsa barnet på kalas. Ibland är man upptagen med annat och då får man lov att tacka nej. Att umgås med sin mamma/pappa är ett fullkomligt legitim anledning till att skippa kalas. När du uttrycker "antingen kör du eller så får han inte komma till dig som avtalat" så hotar du, använder barnet som utpressning och går emot er överenskommelse gällande umgänge.
Har fler liknande saker inträffat SKULLE det kunna vara skäl till att vårdnaden byts, men som sagt så behöver det förmodligen vara mer än så.
Att dra upp att han för ett år sedan flyttade ihop med en kvinna han nyligen träffat riskerar snarare att tas som att du försöker tala illa om honom än som en anledning till att han inte skulle ha barnet boende hos sig. De har nu varit sambo i ett år och då är det ganska stabilt :) Så länge barnet inte far illa så är det inte något som behöver nämnas överhuvudtaget. Och jag undrar faktiskt lite varför du kände att det behövde skrivas med här.
Han har inte nämnt något alls om gemensam vårdnad utan han går stenhårt på hela.
Angående kalaset så var det sonen som ville gå och jag anser att hans vilje borde respekteras.
Det har hänt förut att pappan har sagt att han ska ta sonen och jag har tackat ja och sonen har sett fram emot att gå på kalas och sen har han struntat i det endå.
Det kalaset kändes dessutom väldigt viktigt då han blivit bjuden av en klasskamrat i en klass som han precis börjat i. Alla andra kände varandra sedan innan då dom gått 6-års tillsammans och sonen var den enda nya så det var viktigt för att han skulle få komma in ordentligt i gänget.
Träningar är samma sak, sonen vill verkligen gå på sina träningar och matcher och gärna få visa hur duktig han är. Han skiner som en sol på träningarna och det handlar om en timme i veckan hans pappa i så fall skulle behöva titta på.
Angående hans sambo så är problemet att han träffar minst en ny tjej om året och så har det varit sen vi separerade för sju år sedan.
2014 flyttade han till Norge med en tjej han träffat, sonen och jag var på honom mycket om att vi ville ha tillbaka honom i Sverige så att de kunde ha ett normalt umgänge, sonen saknade honom mycket. Det var först när han träffade en ny tjej i Sverige som han flyttade tillbaka för hennes skull i slutet på februari 2015, dom blev sambos, planerade barn och berättade för sonen att han skulle bli storebror, något han självklart blev överlycklig över.
I april 2015 lämnade han sin gravida tjej för den nya och sonen har aldrig ens fått träffa sitt nya syskon som han vart så lycklig över då pappan valt att överge det barnet också.
Jag tycker att det blir relevant när sonen ständigt tvingas in i nya förhållanden och fäster sig vid personer som sedan tas ut ur hans liv lika snabbt igen.
Hans nya sambo har barn som sonen älskar och jätte gärna umgås med, men när barnen inte är där så är det som att våran son inte heller är välkommen där.
Pappan hör av sig till mig och tycker att jag kan hämta sonen då dom andra barnen ska åka till sina andra föräldrar och jag som vid tillfället jobbade skift (planerade alltid in kvällsjobb när sonen var hos sin pappa) påpekar för pappan att det är ett ypperligt tillfälle för dom två att vara med varandra själva och umgås då det inte hade varit bara de två sedan pappan flyttade till Norge.
Då tvingar pappan istället sonen att åka till sin farmor där han inte alls vill vara utan sin pappa och sonen kommer hem ledsen till mig och förklarar att han känt sig tvingad. Han är gärna hos sin farmor men inte utan sin pappa.
Så det handlar tyvärr inte om att han vill ha kvalitets tid med sonen för då skulle han inte ha tvingat iväg honom någon annan stans för att få vara ensam med sin nya tjej.
Hoppas det inte blev för luddigt och att ni förstår vad jag menar. Svaret blev lite långt
