Hur delas vårdnaden upp??

Fick hem dottern nu ikväll och gud vad jag saknat henne och hon säger att hon saknat mig. Att hon tycker att vi inte setts på länge. Hon säger också att hon saknar pappa. Känns så jäkla fel att bara för att vi inte kan kommunicera så drabbar det henne. Ska försöka få till nåt annat än vecka /vecka. Och för att alla ska vara lugna så ja,jag tycker att pappan ska ha henne med,ja,han kommer säkert fixa att ta hand om henne,ja jag har och har haft eget företag. Gick upp tidigt på morgonen, gjorde saker vid datorn, som alltså skulle göras i företaget,hon var med mig på lagret och hjälpte mig packa. Och hon tyckte det var kul med! Jag tittar inte på så mycket tv utan kan jobba lite på kvällen istället. Allt för att hinna med dottern så mycket som möjligt. Hon var på förskolan kortare dagar för att jag inte ansåg att hon skulle vara där så långa dagar. Så kan man jobba också även om det inte är alla förunnat att göra så. Men så har jag slitit och byggt upp företagen själv med. Nu håller jag på att bygga upp en redovisningsbyrå, just för att kunna jobba hemifrån. Stort tack till er som förstår hur jag känner, kram från mig!

Då jag arbetat med nystartsföretag och då främst egna företagare så har jag svårt att tro att det är möjligt att starta och driva företag utan att arbeta mer än 40 timmar per vecka för att öht ha råd att plocka ut en lön. Även redovisningsbyråer brukar kräva många timmars arbete för en vettig inkomst.

Varför skulle han inte få varannan vecka?!

Det är barnet som har rätt till båda föräldrarna. Du får se det som att det är hans tur att få en god relation med barnet oxå. Du får lägga dina hönserier och känslor åt sidan och se till barnets bästa, och deg är en god relation till er båda.

Till Anonym (Mnn), tack! Vi tänker helt lika där! Har en liten 3-årig tjej här hemma som är nedstämd,ingen glimt i ögonen,säger att hon längtat efter mig varje dag,säger också att hon längtar efter pappa, hon känns väldigt ledsen och trött och det känns som hon tycker att jag svikit henne och lämnat henne i sticket när vi inte sågs på en vecka och hon fick bo hos sin farmor med pappan. Hönseri eller ej,jag känner henne väl eftersom vi är så nära varandra. Det känns inte så bra i hjärtat varjefall. Ska försöka få till kortare byten så hon inte behöver vara ifrån någon av oss så länge.

En sak gör mig jäkligt konfunderad. Dessa föräldrar som inte har intresserat sig för sina barn tidigare, varför uppstår det helt plötsligt ett brinnande intresse vid en separation?

Allt som oftast handlar det om att jäklas med den andre föräldern och att slippa betala underhåll. Sällan finns det några goda avsikter bakom det hela. Att maskera detta med att säga "men det är väl bra att hen vill bygga upp en relation till sitt barn?" är 100 % trams! Att bygga upp en relation till sitt barn handlar inte om att till varje pris ha halva tiden. En vettig förälder inser att när man bygger något så börjar man med en tegelsten, inte en hel jävla vägg!

Varför kräver dessa föräldrar halva tiden. Jo för att de inte har någon insikt eller förståelse för sitt barns behov och känslor. För att utveckla detta behöver man nämligen umgås med och lära känna sitt barn - det är så förbannat självklart att det känns dumt att skriva det! Vad är det för människor som inte vill vara med sina barn för att det är "för jobbigt?". Du har varit med om att sätta ett barn till världen - ta för tusan ansvar! Klarar du inte det - sök hjälp!

Sluta dalta med dysfunktionella föräldrar! Det är sorgligt om man p.g.a. känslomässiga brister inte klarar av att knyta an till sitt barn men det ska inte barnet behöva lida för.

Ett barn är inte något som ska användas som "tröstpris" för att man blivit dumpad. Ett barn ska till största delen få ha sitt liv så som de hade det innan separationen. Förändringar ska införas successivt med hänsyn till barnets mognad. Har mamma och pappa delat 50/50 när det gäller ansvaret innan så mår säkert barnet bäst av att vistas 50/50, annars inte. Att helt hänsynslöst börja slänga barn fram och tillbaks oavsett ålder och utan att ta hänsyn till vem som haft det primära ansvaret tidigare är helt vansinnigt!

Jag ser fram emot en lagstiftning där man betonar BARNETS rätt till sina föräldrar och inte som det är nu - tvärtom!

En sak gör mig jäkligt konfunderad. Dessa föräldrar som inte har intresserat sig för sina barn tidigare, varför uppstår det helt plötsligt ett brinnande intresse vid en separation?

Allt som oftast handlar det om att jäklas med den andre föräldern och att slippa betala underhåll. Sällan finns det några goda avsikter bakom det hela. Att maskera detta med att säga "men det är väl bra att hen vill bygga upp en relation till sitt barn?" är 100 % trams! Att bygga upp en relation till sitt barn handlar inte om att till varje pris ha halva tiden. En vettig förälder inser att när man bygger något så börjar man med en tegelsten, inte en hel jävla vägg!

Varför kräver dessa föräldrar halva tiden. Jo för att de inte har någon insikt eller förståelse för sitt barns behov och känslor. För att utveckla detta behöver man nämligen umgås med och lära känna sitt barn - det är så förbannat självklart att det känns dumt att skriva det! Vad är det för människor som inte vill vara med sina barn för att det är "för jobbigt?". Du har varit med om att sätta ett barn till världen - ta för tusan ansvar! Klarar du inte det - sök hjälp!

Sluta dalta med dysfunktionella föräldrar! Det är sorgligt om man p.g.a. känslomässiga brister inte klarar av att knyta an till sitt barn men det ska inte barnet behöva lida för.

Ett barn är inte något som ska användas som "tröstpris" för att man blivit dumpad. Ett barn ska till största delen få ha sitt liv så som de hade det innan separationen. Förändringar ska införas successivt med hänsyn till barnets mognad. Har mamma och pappa delat 50/50 när det gäller ansvaret innan så mår säkert barnet bäst av att vistas 50/50, annars inte. Att helt hänsynslöst börja slänga barn fram och tillbaks oavsett ålder och utan att ta hänsyn till vem som haft det primära ansvaret tidigare är helt vansinnigt!

Jag ser fram emot en lagstiftning där man betonar BARNETS rätt till sina föräldrar och inte som det är nu - tvärtom!

Orkar inte med massa jävla påhopp!! Du har ingen aning om hur mycket jag plockar ut i lön, du har ingen aning om ifall jag har pengar kvar från försäljning av mina tidigare företag och du har framförallt ingen aning när jag går upp, går och lägger mig och hur många timmar jag jobbar! Så lägg av!! Ursäkta tonen men blir jävligt trött på sura påhopp!!

50/50 är bästa uppdelningen. Sen kan ni köra tätare intervaller.