Måste barn gå på kalas?

Vår son har varit på fyra kalas hittills (han är 5 år), och de kalasen ville han verkligen gå på, så vi har inte behövt fundera på det där. Men på varje kalas så har det ju varit någon som inte kunde komma. Det är väl inget konstigt? Kan man inte så kan man inte. Bara man meddelar i tid, så är det såklart inga konstigheter.

5åringen har sagt nej till ett kalas. Då stod det specifikt i inbjudan att de bjöd hela förskolegruppen. När jag frågade visste vårt barn inte vem det var (gruppen hade precis slagits ihop från två tidigare grupper så alla kände inte varandra än).

När vi bjudit har det hänt att barn inte kunnat komma eftersom man oftast skickar ut inbjudningarna rätt sent.

Tycker varken man behöva bjuda hela klassen eller tacka ja till alla kalas man blir bjuden på. Mina barn har aldrig bjudit hela klassen eftersom vi bor ganska trångt och de själva tycker att de stora kalasen är ganska tråkiga.

Däremot är jag noga med att tacka ja eller nej inom angiven tid och har mina barn en gång väl sagt att de vill gå så kan de inte ångra sig på kalasdagen för att de känner för att göra något annat. Det är inte schysst. Min son bjöd en pojke en gång som tackade ja men sedan inte dök upp. Sonen blev lite besviken, hade ju dukat och fixat. Sen kom det fram att pojken inte hade känt för att gå utan satt hemma och spelade tv-spel istället.

Många kloka tankar! Jag återkommer hur det blir!

Tycker ändå att det blev bra att det kom fram hur det är med den här saken i skolan. Nu tror jag inte att han har stått där helt handfallen och lidit när han blivit kramad och pussat utan han säger att han sagt ifrån (nu när vi pratat lite mer om det) men att det bara hjälper en kort stund.

Klart man kan tacka nej!

Varför ska barnet ha "särskilda behov"? Vilken långdragen slutsats. Har pojken eller någon annan ens sagt ifrån till flickans kärleksyttringar? Det framgår ingenstans att detta problem ens har tagits upp.

Sen vore det ju på sin plats att flickan blir informerad om att beteendet inte uppskattas.

Gissar på feltolkning från dig ja.

Bra att han har sagt ifrån! Fungerar det inte får ni ju lyfta det med läraren och fritids så att dom stöttar upp och att det får ett slut för det är ju inte ok, lika lite som ett slag eller annat som bara ses som negativt.

På min fsk har vi sagt nej till pussar och att man alltid ska fråga innan man ger en kram, alla vill inte bli kramade och det får man säga nej till såklart.

Lycka till med allt!

Verkar jobbigt det där med kalas nu för tiden. Vem blir glad?  Kanske är det dags att lägga ner hela det tramset och helt enkelt bestämma på förskolan/skolan att barnen INTE ska ha kalas där andra än den egna släkten berörs?

Kul för de barn som inte har någon släkt som kan komma. Vi bor 70 mil från övrig släkt så,du tycker på fullt allvar att mina barn inte ska bli uppvaktade av andra än inom familjen. Dessutom är det rimligtvis inte förskolan som bestämmer om vi ska ha kalas, den enda regeln som är OK från förskolan är att lägger man inbjudan på förskolan måste alla bjudas. Vill man bjuda en mindre krets är det privat inbjudan som gäller.

Jag förstår att alla inte tänker lika och tycker det kan vara lite olika beroende på vem som bjuder.

Men så här tycker jag. Är det en nära vän gör man allt man kan för att komma av respekt för vännen. Är det en man inte känner så bra och man känner att man mest bara blir medbjuden för att hela gruppen är bjuden är det ok att tacka nej men man bör tänka till innan man gör det. Är den som bjuder lite ensam så att ens närvaro kan orsaka glädje trots att man inte är så nära vänner så kan man gott och väl tacka ja trots att man själv inte är så sugen. Tycker inte man drar ut på att tacka ja för att se om något roligare dyker upp heller utan man kollar upp direkt man får inbjudan om man kan eller inte och svarar sedan.

Detta tycker jag gäller både barn och vuxna. Sedan förstår jag att andra inte tänker lika men så tänker jag, men jag är också väldigt mån om andra människors känslor.

Jag tycker absolut inte att man ska tvinga ett barn att gå på kalas, däremot bör man prata med barnet om att det är ofint att säga att man inte vill komma utan istället bara säga att man inte kan och önska grattis i förskott eller eventuellt hitta på en vit lögn.

Kommer ingen på ens kalas är det något som lägger bakom, oftast mobbning och det löser man inte genom att vinga barnen att gå på kalaset. Det är inte kul för födelsedagsbarnet att ha massa folk där som inte vill vara där.

Klok förskola!

Ja precis, han har sagt från, men han är ganska tyst och försiktigt (i skolan) så jag kan tänka att budskapet inte gått fram tillräckligt tydligt. Jag tycker det ändå är viktigt att inte skuldbelägga det barn som blir utsatt (vare sig det är pojke eller flicka) utan att det är den "skyldiga" som man ska säga till. Här bara gissar jag att lärarna är sämre på att se problemet för att det är en kille som blir utsatt (även om det kanske är ett  starkt ord).

Det är som två diskussioner märker jag. En om ovälkomna närmande och en om kalastvång. 

Ang. kalaset; där tänker jag såklart inte ringa och säga att han inte vill komma, utan snarare hitta på ngt som gör att han är upptagen. Behöver jag ta upp frågan om kramandet och pussarna med föräldrarna kommer jag inte att köra det precis i samband med frågan om kalasinbjudan.

Om flickan har "särskilda behov" eller inte har jag ingen uppfattning om alls. Men jag uppfattar henne som lite gränslös och lite dålig på att tolka signaler (att någon säger sluta och backar när hon kramas). 

Det det är alltså sexåriga barn vi pratar om :), och lite konstiga beteenden kan nog rymmas inom vanligt omogenhet.

Jag tycker nog att man går på kalas om man kan. Jag vet att vi hade en väldigt speciell flicka i min klass på mellanstadiet. Hon luktade illa och hade föräldrar som säkerligen älskade henne men som inte riktigt klarade av det där med föräldraansvar. Hon blev alltid bjudna på allas kalas och kom alltid men hade nog aldrig med någon present. När hon fyllde år så kom i princip alla i klassen och alla hade med sig present.

Såhär i efterhand har jag tänkt på detta och är stolt över våra föräldrar som gjorde vad de kunde för att få med flickan i vår gemenskap. Hade detta varit idag så hade väl föräldrar gnällt om att hon minsann aldrig lämnade någon present och därför inte skulle få något tillbaka. 

Jag tror säkert att det var en del av oss som inte ville gå på detta kalas men det var ingen av oss som led av att vi blev tvingade eller hade förväntningarna på oss att vi skulle gå. Däremot kan jag tänka mig att flickan blev väldigt glad över att vi alla kom.

Om det inte finns väldigt specifika skäl till att inte gå så kommer jag nog pusha min son att gå på de kalas han blir inbjuden till i framtiden.

Ujuj, redan kvinnoproblem...

Vill han inte så varför tvinga?

Tycker inte du ska tvinga din son att gå dit, gör alltid det som är bäst för ditt egna barn. Men om det känns jobbigt att ni måste tacka nej så kan du alltid ringa och förklara situationen för flickans mamma eller pappa :)

Håller med dig helt. Jag blev bara bjuden på kalas när alla blev bjudna och många som kom på mina kalas gjorde de inte för att de var mina kompisar utan för att de gillade kalas eller att deras föräldrar sa att de skulle gå.

Jag var överlycklig när jag fick komma på kalas och lika lycklig för alla som ville komma på mitt.

Jag minns att jag var den enda gästen på motsvarande flickas kalas när jag gick i ettan... det var jobbigt och pinsamt och varken hennes eller min roll är något jag önskar att andra barn ska behöva uppleva. Så ja, du har anledning att vara stolt över era föräldrar. 

Kontentan, om man som förälder misstänker att ett kalas kan sluta illa i bemärkelsen att inga gäster kommer, bör man nog styra upp det och ringa runt och uppmuntra varandra att dela det sociala ansvaret. Det ska inte vara ETT barn som ensam får bära ansvar för den som saknar kompisar för att hen är avvikande på något sätt.

Är det något av de populära barnen i klassen som bjuder till kalas kanske det spelar mindre roll.