Hu hittar jag tillbaka?
De senaste sex åren har jag levt ett innerligt helvete. Jag är innerligt trött på det här livet. Jag förstått att jag har någon form av depression eller nåt. Eller så är jag bara lat... Jag vet inte längre varför jag gör som jag gör.
Min uppväxt var ganska krånglig. Kommer från en fattig familj och under hela grundskolans blev jag mobbad. När jag 14 flydde jag från familjen och skolan och började med teater på heltid. Det tog all min tid så betyg var bara att glömma men jag levde för något, var produktiv och hade många drömmer.
På gymnasiet gick jag drama och fokuserade bara på det, struntade i alla andra ämnen så fort jag stig på scenen kände jag levande. Var fortfarande som ganska mobbad men nu brydde jag mig inte alls.
Efter gymnasiet studerade jag media och fick väldigt bra praktikplatser. Men jag mådde fortfarande extremet dåligt så jag började ta droger och drogerna gjorde mig helt förstörd så jag blev inlagd, sedan skulle jag ta medicin men jag gjorde aldrig och slukade gå på terapin. Det här var för sex år sedan och jag kämpat och kämpat men blivit orkeslös. Min karriär är lite åt helvete, känns som om jag fel eftersom jag stressad konstant och jag vill vara produktiv men jag får ingenting gjort och när jag väl gör något så avslutar jag det inte. Jag anstränger mig 80 procent av vad jag egentligen kan åstadkomma. Jag skulle vara mycket om jag bara kunde fokusar, om jag inte var konstant trött, om jag inte ständigt hade dödslängtan eller den här känslan av att ge upp.
Nu är jag snart 30 och har liksom kommit på vad jag vill göra. Jag vill bli konstnär... Ja nu är ju frågan... Varför kommer jag på det så sent? varför har jag inte producerat så mycket som jag borde ifall jag skulle vara en konstnär? för att jag har varit deprimerad så länge, har varken haft tid eller ork att göra något trots att idéerna virvlar runt i huvudet... Känner så stot lust att bara skapa fritt. Men det finns några hinder...
Jag har inga pengar så att jag kan skapa fritt.
Bristen på pengar gör mg stressad så att jag inte orkar skapa fritt.
Om jag jobbar orkar jag inte skapa fritt.
Så jag måste alltså studera konst om jag ska ha någon möjlighet att skapa fritt. Men om jag inte producerat så mycket genom livet så är det ju väldigt svårt att komma in på konstskolor, konstskolor brukar kosta pengar och jag har ju knappt pengar till ett paket mjölk. Mitt CSN är slut pga av jag studerade media i några år så jag kan inte ta studielån.
Nu ser jag bara problem tänker ni kanske men jag vet liksom vad jag ska göra. Eller vad jag kan förbättra. Har slutat med droger i alla fall, det gjorde jag för flera år sedan. Men jag vill bli mer produktiv men jag orkar liksom ingenting. Ja, om man älskar något så gör man ju det ändå, trots att man är trött men nej, inte jag... Trots att jag vill vägrar kroppen sätta igång, om jag vill fokusera så vägrar kroppen fokusera utan svävar iväg så långt in i mig själv att jag svårt att hitta tillbaka. Om jag mot all förmodan sätter igång så kan jag inte avsluta och det blir halvklart, ett fragment.
Jag orkar inte med mitt liv. Ja, live är svårt, bara och kämpa på... Jag vet det där... Men det är inte till någon hjälp att veta det... Jag blir inte mer produktiv för att jag vet att livet är jobbigt... Jag vill hitta tillbaka till den där som förut skapade fritt, med lust och passion... Han är som död... Han finns inte längre och jag hatar det för jag älskade honom... Jag hatar att han försvann och ersattes med deprimerad grönsak.