Anonym (Förtvivlad)

Äldre 4 Jun 10:29

220 svar

Anmälda av FSK till soc!! (Långt) Behöver råd från folk som varit med om liknande

Fick ett samtal igår. Det var från ett icke-skyddat nummer och jag svarade direkt. Det var socialtjänsten som sa att de fått in en "väldigt oroande anmälan" till dem angående våra förskolebarn. Så de hade varit ute och träffat barnen på förskolan (vi har tre barn på förskola), och pratat med de två äldsta.

Vi blev beordrade att släppa allt och komma DIREKT. Rädd som tusan över vad det hela handlade om, tusen frågor flög runt i huvudet så ringde jag min man och vi åkte dit.

De sa att de fått in "grova anklagelser" att barnen är våldsutsatta av pappa!!! Jag och min man blev helt bestörta! Jag kan ge min högra arm för att bevisa att han ALDRIG skulle göra illa barnen med flit! Barnen i fråga är sex, samt 4,5 år. Treåringen valde de att inte höra, då han tydligen inte hade åldern inne.

Ja, ibland får vi ta tag i dem, de bråkar och vi får skilja dem åt, bära dem till ett annat rum osv. Men det är liksom en del av uppfostran. Men enligt soc-kärringarna så var det tydligen så pass allvarliga uppgifter att de nu sa till pappa att han inte längre fick vara hemma med barnen.

Problemet är att jag är gravid igen, men en extremt tärande graviditet. Jag kräks fortfarande flera gånger om dagen och har problem med tarmarna, i vecka 19. Jag orkar inte göra så mycket hemma som jag borde, och då är det min man som har fått göra det mesta.

Men de väljer då att antingen låta barnen vara kvar hemma med mig, och en väldigt stapplande situation (Jag kan inte ens gå ut i köket och känna en speciell doft utan att kräkas), eller placera både mig och barnen i något hem, varsomhelst i Sverige! Alternativet var att ta barnen till jourhem. Vi litar inte en sekund på jourhem och liknande efter alla års skriverier och även egenhörda historier om idioterna bakom socialtjänsten och deras arbete.

Grejen är den att min man är egenföretagare, jag jobbar även i hans företag. Dvs det är vår huvudsakliga inkomst. Verkstaden han har är HEMMA hos oss! Där han inte får vara nu. Hur ska vi kunna klara oss ekonomiskt? Vi försökte fråga om tid, men fick inget svar, men någon av dem hasplade ur sig fyra månader!! Och när jag sa att ni kan inte bara förstöra vår ekonomi, splittra vår familj och ställa till det såhär på bara några ord.

Våra barn har ALLTID haft livlig fantasi. De har även fattat att vuxna reagerar väldigt starkt om de t.ex. skriker "aj", även om man inte ens rör dem. De har tidigare utvecklat systematik i att skrika "aj" och "du slår mig", eller slå sig själva och sedan säga att mamma eller pappa gjort det, för att få uppmärksamhet. Och det är väl superspännande när två främmande tanter kommer och ställer massa frågor, så fantasin bara flödar! Det har hänt förr och kommer troligen hända igen. Ska man lyssna på allt de säger så har varenda vuxen i deras närhet slagit dem. Mamma, pappa, farmor, mormor, morfar (mormor och morfar har de aldrig träffat), osv.

Sexåringen blir själv fruktansvärt våldsam om han inte får som han vill. Han slår sig själv och andra, vi får hålla i honom för att skydda honom och andra. Han förstör även grejor och kläder när han är arg. 4,5 åringen är inne i en trots, så allvarlig att det finns funderingar på om det inte är trotssyntrom. För han har verkligen inga spärrar. Att han skulle kunna suttit och sagt att pappa slår honom och detaljerat förklarat hur, skulle inte förvåna mig det minsta. Han ÄLSKAR att vara på display, och han är också den som i huvudsak utvecklat den här "aj, du slår mig"-tekniken för att få oss att backa när han inte får som han vill. De andra har tagit efter.

Så nu sitter jag här, själv. Vårt företag har totalt stannat i business och jag är redan helt slut (Jag har svårt att hålla mig vaken 10 timmar i sträck). Soc ville att de skulle ha sina människor här, men jag vill inte se åt fanskapen. Jag har även Borderline, och att behöva släppa in främlingar som ska ta hand om mina barn och liksom vara hos oss hela tiden skrämmer mig och får mig att må fruktansvärt dåligt. Plus att min älskade partner ju är berövad oss!

Barnen tittade direkt ner i backen när jag frågade dem om två stycken varit och pratat med dem på fsk idag. Dvs, helt neutralt, ingen beskyllning eller ledande om vad det handlade om. De ville inte prata om det, de sa att de inte mindes. De vet precis att de sagt osanningar. Den äldre av dem sa till och med förlåt och började gråta. När jag frågade vad det handlade om, så sa han att han inte skulle luras igen. Så jag har mitt kvitto (förutom min orubbade tro på att deras pappa är helt ofarlig), på att barnen inte är otrygga/rädda eller utsatta av eller för sin pappa!

De spenderade hela kvällen igår av att gråta och vilja att pappa kom tillbaka. För det är alltid han som lägger dem annars. Pappa har funnits hos dem sedan de föddes, allihop. Han och jag har alltid haft ett nära samarbete i både relation och jobb, och vi lämnar sällan varandras sida. Så att mamma och pappa plötsligt är åtskilda är oerhört påfrestande och jobbigt och hemskt för våra barn.

Jag anser också, att barn som inte känner sig trygga hemma, de skulle i sådana fall lysa upp och bli gladare, och lättade när "faran" skulle försvinna. Dvs om pappa inte fick komma hem nu så skulle det bli en lättnad för dem om de var utsatta. Dessutom förstår varken min make eller jag varför de säger att bara pappa är den elaka, vi uppfostrar på samma sätt. Dvs, vi kan skälla på dem, skicka dem till rummet, lyfta isär dem om de bråkar i soffan osv.

Vi känner oss fruktansvärt kränkta, och överkörda. Vår familj är uppryckt, barnen är oroliga och ledsna för att pappa saknas. De skulle inte sakna honom så om han nu var så oerhört hemsk mot dem som de tydligen har sagt.

Har någon blivit anmäld till soc, hur gick det till? Hur lång tid tog det? Vad gjordes när ni blev rentvådda? För det är liksom vad vi väntar på nu. Att de ska få tummen ur, och komma vidare med sin "utredning", och kunna på något vis fastställa att barnen har fantasier och älskar uppmärksamheten, än blir misshandlade hemma, vilket under inga omständigheter sker.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-06-04 10:35
Kan tillägga att svaret på hur vi skulle lösa det hela ekonomiskt var "man får väl vara flexibel", vilket i våra öron låter befängt. Vi kan lätt förbereda om någon av oss hastigt skulle gå bort. Men sånt här, tomma anklagelser som splittrar hela familjen kan man ju inte gardera sig emot på samma sätt. Nu ska vi tydligen klara oss såhär, samt någon kontakt med ett företag som soc anlitar för att hjälpa mig med barnen. Jag förstår inte hur det här företaget egentligen ska hjälpa mig, mer än vad t.ex. mina vänner kan. Dvs typ en timmes barnvaktning när jag får åka iväg till affären och handla. Och vi är så ledsna och vill bara att allt ska vara över så vi får vara en hel familj igen.

Anonym (mamsi)

Äldre 8 Jun 14:23

#201

Alltså när jag tänker efter. De har fem barn och ett sjätte barn på väg. Hur många klarar av att uppfostra så många barn med god standard? Vet att jag själv inte skulle gjort det. Går det? Någon som erfarenhet och vet att det går att ha pedagogiskt pli på sex ungar utan att tappa fattningen ibland?

Anonym (Ess)

Äldre 8 Jun 15:12

#202

Jag får känslan bara genom trådstarten att barnen har diagnoser av något slag. Sedan läser jag i ett inlägg att åttaåringen har diagnos. Sedan läser jag att de båda yngre barnen varit i fråga för utredningar pga sina beteenden. Min känsla av att barnen har diagnoser bekräftades just, även om det inte är bevis på att de har diagnoser.

Min bror har diagnos och jag känner igen mycket av det TS målar upp från hur det var när vi var små. Den lille jäkeln sa vid5-6 års ålder till dagispersonalen att "mamma och pappa gör saker med mig som jag inte får berätta för någon". En extrem anklagelse som misstänkliggör både misshandel och andra aktiviteter som det inte finns någon som helst grund för! Att ta en barns parti bara för att de spottar ur sig vad som helst tycker jag är helt fel. Varken misshandel eller annat förekom i vårt hem och jag har lärt mig att barn kan insinuera saker som man tänker att barnet inte skulle veta något om, men det grundar sig i deras fantasi och den underskattar vi ofta. Jag är ju såklart svinarg på idioten till bror än idag när jag tänker tillbaka på detta (upplever honom enbart som illvillig) och konsekvenserna det kunde fått men å andra sidan kunde de fått sätta honom i fosterhem för han var ett problem konstant och är det än idag. Usch nu blev jag uppeldad här. Personalen tog upp detta med mina föräldrar på ett möte men jag tror inte det gick vidare vad jag har fått veta i alla fall.

På FL finns tendenser att kritisera varje trådstartare som vill ventilera sig och vända det till att det är trådstartaren som är problemet, inte dennes man, kvinna, barn, svärmor, grannes hund osv. Jag tycker ofta det är oförtjänt. Det skulle betyda att bara idioterna i en situation skriver av sig här och det kan ju inte finnas något statistiskt stöd för det.

Hur som helst, min bror var dum i huvudet och varje person som hade trott på honom hade varit en idiot.

Anonym (Suck)

Äldre 8 Jun 15:19

#203

Anonym (mamsi) skrev 2016-06-08 14:23:31 följande:

Alltså när jag tänker efter. De har fem barn och ett sjätte barn på väg. Hur många klarar av att uppfostra så många barn med god standard? Vet att jag själv inte skulle gjort det. Går det? Någon som erfarenhet och vet att det går att ha pedagogiskt pli på sex ungar utan att tappa fattningen ibland?

Det kan man väl inte ha som ursäkt! ! '' vi skaffade för många barn, och fortsätter skaffa fler. Då får ju barnen stå ut med att bli misshandlande och må dåligt'' Nä fy fan. Så kan man väl knappt kräva att förskoleläraren ska behålla fattningen. Nä det finns INGA ursäkter för att utsätta barn för misshandel.

Anonym (A)

Äldre 8 Jun 15:49

#204

Har flera av barnen diagnoser eller ligger på gränsen är det inte lätt för föräldrarna, särskillt om de inte får adekvat hjälp av BUP. Det finns en ärftlig komponent vad gäller NPF-diagnoser. Dessutom är det inte ovanligt att barn med NPF-diagnoser håller ihop utanför hemmet, men att det blir problem hemma.

Givetvis är det viktigt att soc utreder anklagelserna, men med tanke på att det äldsta barnet har en diagnos och diagnos misstänks även för åtminstone ett av de yngre barnen, borde BUP involveras i utredningen.

En socialsekreterare har inte alltid kompetens för att se hur barnens funktionsuppsättningar kan påverka vad som sägs och vilken sorts agerande som är bäst med just det barnet, utan det kan krävas specialisthjälp.

Utan handledning från BUP är det kanske inte lätt att hantera en del av situationerna som kan uppstå med barn med NPF. Tänk er själva en 8-åring som kanske har samma konsekvenstänk och kan agera som en 2-åring ibland. Då måste man t.ex. hålla fast barnet eller fysiskt flytta barnet ibland så att inte barnet eller någon annan blir skadad.

Anonym (mamsi)

Äldre 8 Jun 16:21

#205

Anonym (Suck) skrev 2016-06-08 15:19:07 följande:

Det kan man väl inte ha som ursäkt! ! '' vi skaffade för många barn, och fortsätter skaffa fler. Då får ju barnen stå ut med att bli misshandlande och må dåligt'' Nä fy fan. Så kan man väl knappt kräva att förskoleläraren ska behålla fattningen. Nä det finns INGA ursäkter för att utsätta barn för misshandel.

Men vi vet ju inte ens om de utsätter barnen för misshandel. Ts nekar ju till detta.

Hur många barn man skaffar beror oftast på biologiska, kulturella, sociala och religiösa faktorer. Om du tycker att ts är bäng som skaffar många barn så tycker du förmodligen att nästan alla i afrika är bäng med. Där saknar ju i princip alla resurser för de barn som de har.

Anonym (Förskolan)

Äldre 8 Jun 16:55

#206

Anonym (A) skrev 2016-06-08 15:49:41 följande:

Har flera av barnen diagnoser eller ligger på gränsen är det inte lätt för föräldrarna, särskillt om de inte får adekvat hjälp av BUP. Det finns en ärftlig komponent vad gäller NPF-diagnoser. Dessutom är det inte ovanligt att barn med NPF-diagnoser håller ihop utanför hemmet, men att det blir problem hemma.

Givetvis är det viktigt att soc utreder anklagelserna, men med tanke på att det äldsta barnet har en diagnos och diagnos misstänks även för åtminstone ett av de yngre barnen, borde BUP involveras i utredningen.

En socialsekreterare har inte alltid kompetens för att se hur barnens funktionsuppsättningar kan påverka vad som sägs och vilken sorts agerande som är bäst med just det barnet, utan det kan krävas specialisthjälp.

Utan handledning från BUP är det kanske inte lätt att hantera en del av situationerna som kan uppstå med barn med NPF. Tänk er själva en 8-åring som kanske har samma konsekvenstänk och kan agera som en 2-åring ibland. Då måste man t.ex. hålla fast barnet eller fysiskt flytta barnet ibland så att inte barnet eller någon annan blir skadad.

Har du läst samma ts som jag.

Jag uppfattar det som att ts skriver att åttaåringen inte är hörd av socialtjänsten utan att de båda mellanbarnen som berättat att de misshandlats av pappan i familjen.

Anonym (Oj)

Äldre 8 Jun 19:39

#207

Anonym (mamsi) skrev 2016-06-08 16:21:29 följande:

Men vi vet ju inte ens om de utsätter barnen för misshandel. Ts nekar ju till detta.

Hur många barn man skaffar beror oftast på biologiska, kulturella, sociala och religiösa faktorer. Om du tycker att ts är bäng som skaffar många barn så tycker du förmodligen att nästan alla i afrika är bäng med. Där saknar ju i princip alla resurser för de barn som de har.

Gud så dum jämförelse. TS bor i ett land där man själv kan bestämma hur många barn man ska skaffa.

Så länge det inte är fastlagt att pappan inte misshandlar barnen, så ska de inte leva tillsammans.

Flygfotogen

Äldre 8 Jun 20:11

#208

Anonym (mamsi) skrev 2016-06-08 16:21:29 följande:

Men vi vet ju inte ens om de utsätter barnen för misshandel. Ts nekar ju till detta.

Hur många barn man skaffar beror oftast på biologiska, kulturella, sociala och religiösa faktorer. Om du tycker att ts är bäng som skaffar många barn så tycker du förmodligen att nästan alla i afrika är bäng med. Där saknar ju i princip alla resurser för de barn som de har.

Sverige är ett land. Afrika är en kontinent.
En kontinent där de flesta länder inte tillåter preventivmedel och abort.

Anonym (mamsi)

Äldre 8 Jun 20:33

#209

Flygfotogen skrev 2016-06-08 20:11:54 följande:

Sverige är ett land. Afrika är en kontinent.

En kontinent där de flesta länder inte tillåter preventivmedel och abort.

Men är det inte fruktansvärt oansvarigt att skaffa en massa barn som man inte ens har resurser nog att föda? Ts och hennes man har åtminstone råd att ge sina barn mat, husrum och kläder.

Anonym (Suck)

Äldre 8 Jun 20:43

#210

Anonym (mamsi) skrev 2016-06-08 16:21:29 följande:

Men vi vet ju inte ens om de utsätter barnen för misshandel. Ts nekar ju till detta.

Hur många barn man skaffar beror oftast på biologiska, kulturella, sociala och religiösa faktorer. Om du tycker att ts är bäng som skaffar många barn så tycker du förmodligen att nästan alla i afrika är bäng med. Där saknar ju i princip alla resurser för de barn som de har.

Föräldrar som misshandlar sina barn brukar inte direkt gå ut och erkänna det öppet. Bara så du vet. Had det varit så enkelt så hade det aldrig behövts utredningar.

Nu är det faktiskt DU som påstår att det är en godtagbar ursäkt att misslyckas i sin föräldrarrollen och "tappa fattningen" ibland bara för att man skaffat för många barn, inte TS. Så då är det du som är "bäng" som anser att lite lidande hos barnen är godtagbart.

Sverige är ett frit land där föräldrar själv kan ta beslut om sin familjebildning och vi har även lagar som säger att man inte får skada sina barn. I många länder i ex Afrika så får man inte göra abort, ta ppiller eller ens neka sin make sex. Där är situationen helt annorlunda. Där finns inte heller samma skyddsnät för barn. Men jag kan lova dig att inte ens en vettig mamma i Afrika kan se sina barn och anse att svält, missförhållande osv är godtagbara konsekvenser i en stor familj. Inte ens dom mammorna är så "bäng" att dom ser sina barn lida och tycker att det är ok att brista i sin roll som förälder.

Men åter till min fråga som jag ställt dig. Du anser ju att socialen inte gett TS familj några goda förslag på hantering av ärendet. Du gnäller om besparingar osv. Men då TS har nekat personal i sitt hem, annat boende osv. Vad anser du att soc skulle gjort istället?

Anonym (anonym)

Äldre 8 Jun 22:48

#211

Anonym (mamsi) skrev 2016-06-08 20:33:30 följande:

Men är det inte fruktansvärt oansvarigt att skaffa en massa barn som man inte ens har resurser nog att föda? Ts och hennes man har åtminstone råd att ge sina barn mat, husrum och kläder.

Det verkar inte som om de har speciellt god ekonomi om de försörjer sig på en verkstad som finns i lägenheten de bor i och om verksamheten inte kan drivas för att pappan inte ska vistas i bostaden när barnen är där så länge utredning pågår.

Anonym (Oj)

Äldre 8 Jun 23:02

#212

Anonym (mamsi) skrev 2016-06-08 20:33:30 följande:

Men är det inte fruktansvärt oansvarigt att skaffa en massa barn som man inte ens har resurser nog att föda? Ts och hennes man har åtminstone råd att ge sina barn mat, husrum och kläder.

Så då gör det inget om de misshandlar sina barn, menar du? Du snackar mycket om barnens välmående, men i slutändan så är det pappans parti du tar framför barnen.

Du verkar sakna barnperspektivet helt och hållet.

Anonym (mamsi)

Äldre 9 Jun 00:19

#213

Anonym (Oj) skrev 2016-06-08 23:02:18 följande:

Så då gör det inget om de misshandlar sina barn, menar du? Du snackar mycket om barnens välmående, men i slutändan så är det pappans parti du tar framför barnen.

Du verkar sakna barnperspektivet helt och hållet.

Vad jag menar att jag protesterar mot alla som raljerar över hur ts och hennes man är så oansvariga då de skaffar fler barn än vad de till synes klarar av. Då kontrade jag med att majoriteten av världens befolkning gör precis likadant, om inte mycket mycket värre. Och jag hör aldrig någon beklaga sig över dessa oansvariga föräldrarna i u-länder.

Anonym (Fsklärare)

Äldre 9 Jun 07:26

#214

Anonym (mamsi) skrev 2016-06-09 00:19:31 följande:

Vad jag menar att jag protesterar mot alla som raljerar över hur ts och hennes man är så oansvariga då de skaffar fler barn än vad de till synes klarar av. Då kontrade jag med att majoriteten av världens befolkning gör precis likadant, om inte mycket mycket värre. Och jag hör aldrig någon beklaga sig över dessa oansvariga föräldrarna i u-länder.

Om du inte ser den väldigt stora skillnaden mellan att skaffa barn på löpande band i Sverige med alla möjligheter och rättigheter vi har här och med våldtagna, ofrivilligt gravida utan möjlighet till abort och där kvinnor inte har några rättigheter till sin egen kropp så behöver vi inte försöka förklara mer för dig för då har du inte förstått allvaret och varför ingen "beklagar sig över dessa oansvariga föräldrar i u-länder"...

Anonym (F)

Äldre 9 Jun 08:02

#215

Anonym (Fsklärare) skrev 2016-06-09 07:26:08 följande:

Om du inte ser den väldigt stora skillnaden mellan att skaffa barn på löpande band i Sverige med alla möjligheter och rättigheter vi har här och med våldtagna, ofrivilligt gravida utan möjlighet till abort och där kvinnor inte har några rättigheter till sin egen kropp så behöver vi inte försöka förklara mer för dig för då har du inte förstått allvaret och varför ingen "beklagar sig över dessa oansvariga föräldrar i u-länder"...

Men det är väl för helvete upp till var och en hur många barn man skaffar. Det kanske är just pga möjligheten som de valt att ha en stor familj.

Anonym (Fsklärare)

Äldre 9 Jun 14:50

#216

Anonym (F) skrev 2016-06-09 08:02:41 följande:

Men det är väl för helvete upp till var och en hur många barn man skaffar. Det kanske är just pga möjligheten som de valt att ha en stor familj.

Ja det är upp till var och en. Men kom inte sen och undra varför folk och myndigheter börjar undra och "lägga sig i" när föräldrar inte riktigt orkar med så många barn. Man har ju också ett ansvar att inte skaffa fler barn än vad man mäktar med att ta hand om - och den gränsen är ju olika för olika människor och även beroende på situationen som blir. I det här fallet har man en mamma med en psykisk sjukdom (ja borderline klassas som det) och flera barn som har bekymmer, det säger sig självt att man då får stanna upp och inse att man inte behöver få fler barn. Att se det är att ta ansvar och se till att man räcker till för de liv man har satt till världen.

Jag förstår att ts är trött och sliten, men ingen annan än ts kan sätta stopp för sitt barnafödande.

Anonym (Fsklärare)

Äldre 9 Jun 14:50

#217

Anonym (F) skrev 2016-06-09 08:02:41 följande:

Men det är väl för helvete upp till var och en hur många barn man skaffar. Det kanske är just pga möjligheten som de valt att ha en stor familj.

Ja det är upp till var och en. Men kom inte sen och undra varför folk och myndigheter börjar undra och "lägga sig i" när föräldrar inte riktigt orkar med så många barn. Man har ju också ett ansvar att inte skaffa fler barn än vad man mäktar med att ta hand om - och den gränsen är ju olika för olika människor och även beroende på situationen som blir. I det här fallet har man en mamma med en psykisk sjukdom (ja borderline klassas som det) och flera barn som har bekymmer, det säger sig självt att man då får stanna upp och inse att man inte behöver få fler barn. Att se det är att ta ansvar och se till att man räcker till för de liv man har satt till världen.

Jag förstår att ts är trött och sliten, men ingen annan än ts kan sätta stopp för sitt barnafödande.

Anonym (anonym)

Äldre 9 Jun 18:22

#218

Anonym (F) skrev 2016-06-09 08:02:41 följande:

Men det är väl för helvete upp till var och en hur många barn man skaffar. Det kanske är just pga möjligheten som de valt att ha en stor familj.

När man har barn med diagnos, barn som man försökt få utrett och där barnen redan är 4 till antalet från 3-8 år så man lämpligtvis fundera om det är en bra idé att skaffa ännu fler barn...

Anonym (J)

Äldre 21 Jun 02:35

#219

Anonym (Ess) skrev 2016-06-08 15:12:18 följande:

Jag får känslan bara genom trådstarten att barnen har diagnoser av något slag. Sedan läser jag i ett inlägg att åttaåringen har diagnos. Sedan läser jag att de båda yngre barnen varit i fråga för utredningar pga sina beteenden. Min känsla av att barnen har diagnoser bekräftades just, även om det inte är bevis på att de har diagnoser.

Min bror har diagnos och jag känner igen mycket av det TS målar upp från hur det var när vi var små. Den lille jäkeln sa vid5-6 års ålder till dagispersonalen att "mamma och pappa gör saker med mig som jag inte får berätta för någon". En extrem anklagelse som misstänkliggör både misshandel och andra aktiviteter som det inte finns någon som helst grund för! Att ta en barns parti bara för att de spottar ur sig vad som helst tycker jag är helt fel. Varken misshandel eller annat förekom i vårt hem och jag har lärt mig att barn kan insinuera saker som man tänker att barnet inte skulle veta något om, men det grundar sig i deras fantasi och den underskattar vi ofta. Jag är ju såklart svinarg på idioten till bror än idag när jag tänker tillbaka på detta (upplever honom enbart som illvillig) och konsekvenserna det kunde fått men å andra sidan kunde de fått sätta honom i fosterhem för han var ett problem konstant och är det än idag. Usch nu blev jag uppeldad här. Personalen tog upp detta med mina föräldrar på ett möte men jag tror inte det gick vidare vad jag har fått veta i alla fall.

På FL finns tendenser att kritisera varje trådstartare som vill ventilera sig och vända det till att det är trådstartaren som är problemet, inte dennes man, kvinna, barn, svärmor, grannes hund osv. Jag tycker ofta det är oförtjänt. Det skulle betyda att bara idioterna i en situation skriver av sig här och det kan ju inte finnas något statistiskt stöd för det.

Hur som helst, min bror var dum i huvudet och varje person som hade trott på honom hade varit en idiot.

Har dina föräldrar god kontakt med din bror idag?

Anonym (Ess)

Äldre 21 Jun 11:55

#220

Anonym (J) skrev 2016-06-21 02:35:14 följande:

Har dina föräldrar god kontakt med din bror idag?

Ja de är mer eller mindre tvingade. Mamma känner ansvar för att vara hans stöd så att han inte hamnar utanför samhället totalt och pappa är fast under vad mamma bestämmer. Hade mamma gått bort under vår uppväxt hade pappa nog inte haft kontakt med honom idag.De känner sig fångade i livet pga hans problem men tar sitt ansvar som föräldrar även nu när han vuxen. Anklagelsen min bror kom med på dagis blev ingen större grej efter ett möte med personalen, som jag förstått det, så den grejen ledde inte till några konsekvenser.

Anmälda av FSK till soc!! (Långt) Behöver råd från folk som varit med om liknande

INNEHÅLL