Svar på tal?
Nånstans i denna smet så har alla rätt. Yes! Man ska ha rätt till sina fantasier, det har vi alla, även jag. Gjorde jag fel, som gick på en dejt dagen efter? Yes! Men även jag, är mänsklig och av ren natur, sviken sen förr är detta en ren och skär reflex, jag skyddar mig själv genom att titta åt ett annat håll. Se vad jag har för alternativ, rent av omedvetet, detta är något jag förstår efter stundens hetta. Är det fel att göra så? Ja! Men är det han gör fel? Ja! På en viss nivå är det jävligt fel! Tilliten finns inte riktigt till 100 sen förr, en liknande incident inträffade för ca 6 månader sen, då var det en ung tjej som han mötte på mitt jobb. Det kändes inte okej då heller. Han fantiserar om kvinnor i min närhet, folk vi näst intill träffar dagligen. Är det så att jag börjar tveka då? Ja! För är det verkligen bara fantasier? Eller finns det något mer? Men hur länge är fantasin okej? När vi ändå tänjer på gränserna, varför inte dra det lite till? Typ som att råka skicka sms till den där tjejen? Jag var ju okej med att han kollade på porr "om henne", varför då är det inte okej att snacka lite med henne? Jag vet ju svaret, men ni förstår ju! I huvudet bubblar det av frågor. Det är samtidigt härligt att se era svar.
Jag kanske inte förtjänar någon kärlek, visst, skeptisk till förhållanden som jag är, blivit sårad, hjärtekrossad, är det så konstigt att jag drömmer om någon som endast drömmer om mig? Och nej, alla behöver inte titta åt annat håll. Jag behövde inte det. I 2 år har jag levt med denna man, som har tagit mig med storm, jag har inte ens velat titta åt ett annat håll, tanken av han, och bara han gör mig hel, kåt, allt på samma gång. Och vad är det som känns värst? Att jag tydligen inte är samma sak för han. Han älskar mig, han vill leva med mig, men han vill leva ut i något annat som jag inte får vara en del utav. Något också så otroligt svårt som att han hade en fantasi om min egen mor. Och nånstans där i slutet så inser jag att det inte bara handlar om det. Det handlar om allt, det här är bara pricken över i:et.
Men när det väl gäller, vad vill jag göra? Älska eller lämna? Huvudet säger, stick! Hjärtat gråter vid rena tanken av att han ska flytta ut. Vi har precis flyttat till en ny lägenhet där vi tänkte satsa på det här.
Det känns hopplöst.
