Känner inget för hans barn
Jag har levt tillsammans med en man i 4 år, vi har ett barn tillsammans på 2 år. Jag har två barn sedan tidigare 7 och 10 år och han har ett barn sedan tidigare på 8 år. Lång historia kort, jag kan inte hur mycket jag än försöker känna något för hans barn. I början när vi flyttade ihop för 3 år sedan så försökte jag inte knyta an för att jag var i en deppression och sen har det bara inte gått. Allt jag tänker på är att jag vill ha mer tid med bara mina barn, att jag vill kunna ge dom nåt i affären utan att behöva köpa till hans också och att slippa kämpa emot vad jag känner.
Jag vet inte varför jag känner som jag gör. Barnet tycker om mig men hon är väldigt gnällig, bortskämd och otrevlig stor del av tiden. Hon gnäller för allt, är såå jäkla känslig, petar nån på henne så ska hon skvallra, hon är otrevlig mot kompisar och mina barn av och till. Hon är manipulativ och försöker få sin pappa att spela efter hennes pipa så gott hon kan. Jag vet inte om det är det som gör att jag inte kan känna någon glädje för henne. Känner verkligen ingenting.. Och det känns så ledsamt givetvis när vi lever tillsammans som en familj. Jag är inte orättvis och jag behandlar henne väl. Men jag tar mig ingen tid för henne som för mina, jag känner mig obekväm och besvärad när hon vill att jag ska göra nåt med henne.
Min fråga är nu, kan man gör något åt detta? Eller ska jag behöva separera från mannen jag älskar eller vänta på att kunna lev avslappnat tills hon flyttar hemifrån? Jag vill få det att funka, vill att vårt gemensamma barn ska växa upp med oss alla under samma tak och jag vill inte rycka upp mina barn från en trygg tillvaro och en bonuspappa som de tycker mycket om. Så kan man få hjälp genom psykolog eller är det bara så att vissa inte känner något för bonusbarnen?
) Vi har inte lagt någon värdering i det utan bara sagt: Man äter eller låter bli, med lugn röst. 