Känner inget för hans barn

Förstår mycket av vad du menar

Är själv bonusmamma sen två år och har svårt för min bonusson.

Just nu bor han hos oss varannan vecka men föräldrarna ligger i tvist och risken är stor att han kommer börja bo mer hos oss.

Min bonusson vet inget om vad jag känner. Jag försöker vara lika mot honom som mot mina barn den enda skillnaden är att jag kramas mer med mina barn men det får vara så....mina barn är extremt gosiga och vill ha många kramstunder per dag. Han springer mest runt och härjar.

Mina barn är 5 o 7 han är 6

Han slår mina barn när han blir arg, och det kan vara att mina barn säger åt honom att vi ska gå och äta......mina barn slåss inte, så de slår inte tillbaka. Tyvärr blir pappan inte arg på honom men det blir jag.

Jag o pappan bråkade mkt i början ang uppfostran, han tyckte jag gjorde saker på ett sätt men han såg inte att var exakt likadan mot sin son. Men det störde honom när jag var på det sättet mot mina barn.

Vi har bestämt oss för att sluta bråka om hur vi tycker den andra fostrar sitt barn och istället hjälpas åt att fostra den Andres barn på det sätt man tycker (vi är ju eg inte helt olika varandra)

Men hans son spelar ut honom totalt bara för han märker att de ligger i vårdnadstvist, han lyssnar aldrig på sin pappa. Säger jag till kommer han direkt etc.

Det jobbiga är att bonussonen säger ofta att han älskar mig, att jag är bäst etc

Och jag kan inte säga det tillbaka. Jag trivs mkt bättre när enbart mina barn är hos oss, hela tillvaron är så mkt lugnare och så mkt färre tjafs. Tex precis som med TS så vägrar han typ all mat, så varje dag är det tjafs vid matbordet. Mina barn äter inte allt men de säger bara att det var inte så gott, äter lite grann och sen är det inte mer med det........

Jag tänker

Jag måste inte älska honom men så länge jag älskar hans pappa, som jag vilken dag som helst ska ha barn med så

Så får jag stå ut, och när jag känner att sonen är odräglig då fostrar jag tills pappan säger ifrån och då får det bli en diskussion......förhoppningsvis känner jag så småningom att vi är en familj med samma regler och rutiner och då kanske känslorna för honom ändras .....

Jag känner ingenting gentemot min killes dotter.

Öppnar hon dörren så känner jag inte kärlek, ingen glädje, inget hat, - i n g e n t i n g !

Jag känner väl mest: "flytta på dig jag är inte här för att träffa dig".

Hon är som en planta, vägg eller vad du vill. Som luft. Eller nej, luft behöver man.

Loggades ur.

Varför ska jag göra slut med mannen jag älskar???

Märkligt sagt

Man behöver inte älska bonusbarn. Men som en annan skrev respektera och behandla lika. Som jag skrev så behandlar jag alla lika men tillvaron är lugnare när bonussonen inte är där. Min bonusson skulle knappast älska mig om han kände sig särbehandlad!

Och du, barnet föds vilken dag som helst lite sent att komma med råd om att inte skaffa barn ????