helt urslut och bara i vecka 8
Jag känner att jag måste få skriva av mig då jag egentligen inte har någon jag riktigt kan prata med och de som finns och har varit gravida verkar inte känna igen sig i mina symtom.jag är nu i vecka 8(7+5) och jag mår verkligen pyton. tröttheten och mina otroligt stora och såå ömma bröst var det första tecknet på graviditeten och som sedan har hållit i sig. Tröttheten och dessutom bara blivit värre och värre, knappt så att jag orkar hålla mig vaken under dagen. När jag är på jobbet kan jag nästan somna ståendes utan att jag märker det. Jobbar som uska på en vårdavdelning och det är hektiskt och väldigt mycket att göra och det gör inte saken bättre när jag är så trött som jag är. känner att jag kan inte riktigt sköta mitt jobb normalt just nu. Och för en vecka sedan så började illamåendet på riktigt och håller i sig från lunchtid tills att jag går och lägger mig. det gör heller inte jobbet bättre då man arbetar med sjuka människor och alla dessa dofter som finns på min avdelning

jag vet att det kommer symtom med att vara gravid, men hade inte väntat mig allt detta. Jag är normalt en tjej som rör på mig väldigt mycket för att fungera som människa, jag cyklar mtb och gymmar en hel del och gör jag inte det promenerar jag mycket. Jag har en underliggande adhd också och genom att röra på mig så klarar jag av vardagen bättre och jag blir inte rastlös eller ångestladdad.
men nu när jag under snart två månader inte klarat av något mer än att äta, sova och knappt orkat med jobbet så antar jag att mitt negativa sinne också beror på att jag inte får den energi av fysiskaktivitet som jag i normala fall får.
ska det vara så här jobbigt i första trimestern? Jag är ju så trött att jag t o m funderrat på om man kan få sjukskrivning för det? Men det känns kanske hopplöst då jag tror FK knappast skulle sjukskriva en för det.
jag har verkligen längtat efter att få bli gravid och så mår man så här skitdåligt. grinar varje dag över att jag är så trött och orkeslös.
Började dock igår med järntillskott och försöker att äta så bra jag kan, men är svårt när all mat står en upp i halsen. Jag lever just nu på fil och flingor, meloner, jordgubbar, juice och mackor.
de närmaste försöker uppmuntra mig genom att säga att det borde gå över om ca 4 veckor och det hoppas jag verkligen att det gör.
ursäkta för ett gnälligt inlägg men behövde få skriva av mig.
någon annan som mått såhär dåligt under de första månaderna?