• Stolt Farsa

    En fråga till er som inte är akademiker

    Som samhället ser ut idag kan självklart inte alla vara akademiker, det faller ju på sin egen orimlighet. Jag som dock är akademiker känner ändå (befogat/obefogat) en viss trygghet i min utbildning. Självklart kan akademiker också vara arbetslösa och kunskapers betydelse/värde kan givetvis komma och gå men vi lever ju trots allt i ett starkt kunskapsbaserat samhälle där högre utbildning i många fall är nödvändigt för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden.


    Ni som inte är akademiker eller åtminstone inte har någon eftergymnasial utbildning, hur ser ni på eran framtid. Känner ni er oroliga eller är kanske det här inget som bekymrar er överhuvudtaget?

  • Svar på tråden En fråga till er som inte är akademiker
  • Anonym (Nja)

    Själv har jag läst ett tvåårigt eftergymnasialt folkhögskoleprogram och har alltså ingen akademisk utbildning. Känner mig fullkomligt trygg vad gäller arbetsmarknaden, konkurrerar på samma nivå som de som har samma utbildning men via högskola. Är riktigt duktig och driven och har bra meriter att luta mig mot. 

    Har heller aldrig saknat någon teoretisk kompetens, vilket personer med akademisk bakgrund ibland föreställer sig. 

    Det enda som gör att jag stundvis funderat på att i efterhand skaffa mig en högskole- eller universitetsutbildning är de arbetsgivare som lönesätter enligt den mallen och de fördomar som finns. Fördomarna håller jag mig för god för att tillåta påverka mitt livsval dock, det är så få individer som ifrågasätter detta och i efterhand lär jag mig att samma personer ofta lider av dålig självkänsla eller lågt självförtroende. De allra flesta funderar ju inte nämnvärt över andras skolhistorik. Och gällande lönen har jag hittills fått samma lönesättning som jag skulle fått med annan utbildning.  

    Men jag kan erkänna att det är jobbigt de enstaka gånger någon av dessa få individer antar att jag studerat vid högskola/universitet och därför vädrar sina fördomar om personer som inte gjort det. Det har varje gång skett på tuman hand och det blir förstås pinsamt för personen ifråga när jag berättar hur det ligger till. 


    Personligen har jag en drös vänner och familjemedlemmar som är både "mellan jobb" och akademiker, så för mig finns inget likhetstecken mellan högskoleutbildning och "attraktiv på arbetsmarknaden". Även om det förstås är bra att studera, särskilt till det man vill! :) 

  • lövet2

    Jag har aldrig varit intresserad av något sådant jobb, och varför utbilda sig till ett jobb man inte vill ha?
    Visst är jag bekymrad över min framtid, men inte just när det gäller jobb.

  • EnAnonumius

    Akademiker säger ju inget alls. Säger ju bar att du är högskole-/Universitetsutbildad, men inte inom vilket område.
    Sedan så är det ju inga garantier på att man får högavlönade jobb bara för att man har gått i högskola/universitet.

    Ja vi lever i ett samhällare där kunskap värderas. Dock så faller det ju också på sin egna orimlighet från samhällets sida att tro att man kan sitta och lära sig allt via teoretisk väg och att det enda sättet som skall räknas att man har fått "rätta kunskapen" är att man har suttit med näsan i böcker.

    Många människor har hög kunskap, men de väders inte bara för att de inte kan visa upp det på en papperslapp bara för att de är mer praktiskt lagda än teoretiskt lagda.

    Så jag ställer en motfråga. Varför skall det ses som skamligt och anse att man saknar högre kunskaper bara för att man lär sig den praktiska vägen i stället för den teoretiska vägen?

    Varför kan inte samhället acceptera att det finns människor som har lättare att lära sig något genom praktik i stället för teori?


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (Pappan)
    Stolt Farsa skrev 2016-06-26 21:15:49 följande:

    Som samhället ser ut idag kan självklart inte alla vara akademiker, det faller ju på sin egen orimlighet. Jag som dock är akademiker känner ändå (befogat/obefogat) en viss trygghet i min utbildning. Självklart kan akademiker också vara arbetslösa och kunskapers betydelse/värde kan givetvis komma och gå men vi lever ju trots allt i ett starkt kunskapsbaserat samhälle där högre utbildning i många fall är nödvändigt för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden.

    Ni som inte är akademiker eller åtminstone inte har någon eftergymnasial utbildning, hur ser ni på eran framtid. Känner ni er oroliga eller är kanske det här inget som bekymrar er överhuvudtaget?


    Har jobbat ngr år nu och min kunskap o erfarenhet har gett mig status (uppenbarligen) i branschen.

    Blivit erbjuden jobb från de stora drakarna men alltid tills nu tackat nej, då jag byter jobb snart.

    Min lön/lönerbjudanden ligger stabilt mellan 48-52' / månaden.

    Kan både jobba som entreprenör och konsult.

    Är väldigt nöjd och ser ärligt inga moln på himlen tills jag går i pension om 25-30 år.

    Min fru är akademiker o betalar 5000 per kvartal i studielån.

    Det gör inte jag utan klarar av det på nån 1000 lapp.

    Varför är du så trygg med att vara akademiker.

    I min värld sitter en som du inte säkrare än nån annan. Snarare tvärt om, sparkas oftare.
  • Stolt Farsa
    EnAnonumius skrev 2016-06-26 23:15:05 följande:

    Akademiker säger ju inget alls. Säger ju bar att du är högskole-/Universitetsutbildad, men inte inom vilket område.
    Sedan så är det ju inga garantier på att man får högavlönade jobb bara för att man har gått i högskola/universitet.

    Ja vi lever i ett samhällare där kunskap värderas. Dock så faller det ju också på sin egna orimlighet från samhällets sida att tro att man kan sitta och lära sig allt via teoretisk väg och att det enda sättet som skall räknas att man har fått "rätta kunskapen" är att man har suttit med näsan i böcker.

    Många människor har hög kunskap, men de väders inte bara för att de inte kan visa upp det på en papperslapp bara för att de är mer praktiskt lagda än teoretiskt lagda.

    Så jag ställer en motfråga. Varför skall det ses som skamligt och anse att man saknar högre kunskaper bara för att man lär sig den praktiska vägen i stället för den teoretiska vägen?

    Varför kan inte samhället acceptera att det finns människor som har lättare att lära sig något genom praktik i stället för teori?


    Hej,

    Tack för svar i tråden. Jag kan börja med att säga att jag är inte är den som anser att man inte kan lära sig ett yrke genom praktik. Men du kanske riktade frågan lite allmänt snarare än till mig personligen.

    Jag ska dock försöka svara på en av dina frågor.

    "Så jag ställer en motfråga. Varför skall det ses som skamligt och anse att man saknar högre kunskaper bara för att man lär sig den praktiska vägen i stället för den teoretiska vägen?"

    Jag tror arbetsgivarna mest av allt är intresserade över VAD du kan och inte HUR du har skaffat sig kunskapen. Men om vem som helst kunde söka till läkare, byggnadsingenjör, arkitekt, o.s.v. så skulle ju rekryteringskonsulten (som det ofta är idag) få ohyggligt många ansökningar på sitt bord. Tiden finns helt enkelt inte för att gå igenom alla profiler. Det första urvalet måste helt enkelt vara grovhugget på något sätt. Då är det ju av praktiska skäl lättare att filtrera bort alla som inte har en relevant utbildning för tjänsten (förutom de som kanske jobbat inom branschen i minst tio år, men i det fallet tror jag inte man bryr sig lika mycket om personens utbildning). Att ta sig igenom en 4-5 år lång högskoleutbildning är ju sällan något man gör om man inte är motiverat, det är ganska svårt att "glida" igenom en utbildning.

    Då blir detta något slags kvitto på att personen är lämplig för tjänsten. Så jag tror att det är mer av praktiska skäl att man värderar en högskoleutbildning.


  • Getalifeffs

    Självlärd IT-tekniker. Endast gått en internutbildning hos Apple. Hade dock arbetat inom samma bransch i elva år innan jag sökte jobb på ett Macotek.

    Jag känner mig trygg i att alltid ha arbete.

  • Anonym (88)

    de senaste rönen på marknaden är nu att det skriks efter praktisk yrkeskunskap som nu under några år kanske varit mindre populärt så vi kommer troligen få arbetsbrist inom vissa områden. I England, läste jag nyligen skriker de efter tex rörmokare.

    Såg även ett program på tv för nåt år sen om en av Sveriges största tillverkare av tävlingscyklar. De handplockade folk som skulle arbeta där och det tog dem 3 år att lära upp personalen för det finns ingen med rätt utbildning. 

  • EnAnonumius
    Stolt Farsa skrev 2016-06-26 23:45:12 följande:
    Hej,

    Tack för svar i tråden. Jag kan börja med att säga att jag är inte är den som anser att man inte kan lära sig ett yrke genom praktik. Men du kanske riktade frågan lite allmänt snarare än till mig personligen.

    Jag ska dock försöka svara på en av dina frågor.

    "Så jag ställer en motfråga. Varför skall det ses som skamligt och anse att man saknar högre kunskaper bara för att man lär sig den praktiska vägen i stället för den teoretiska vägen?"

    Jag tror arbetsgivarna mest av allt är intresserade över VAD du kan och inte HUR du har skaffat sig kunskapen. Men om vem som helst kunde söka till läkare, byggnadsingenjör, arkitekt, o.s.v. så skulle ju rekryteringskonsulten (som det ofta är idag) få ohyggligt många ansökningar på sitt bord. Tiden finns helt enkelt inte för att gå igenom alla profiler. Det första urvalet måste helt enkelt vara grovhugget på något sätt. Då är det ju av praktiska skäl lättare att filtrera bort alla som inte har en relevant utbildning för tjänsten (förutom de som kanske jobbat inom branschen i minst tio år, men i det fallet tror jag inte man bryr sig lika mycket om personens utbildning). Att ta sig igenom en 4-5 år lång högskoleutbildning är ju sällan något man gör om man inte är motiverat, det är ganska svårt att "glida" igenom en utbildning.

    Då blir detta något slags kvitto på att personen är lämplig för tjänsten. Så jag tror att det är mer av praktiska skäl att man värderar en högskoleutbildning.


    För det första har jag aldrig sagt någonstans i mitt inlägg att "vem som helst" skall kunna söka "vad som helst". Jag sitter och undra hur sjutton du tolkar in det så.
    Jag skulle nog var tydligare (skriva helt på näsan), då jag trodde att det skulle gå fram att man skall ju ha fallenhet med för det man gör också. Och "Vilja göra" och ha "fallenhet för" är signifikant skillnad. 

    Dock när man läser ditt svar så slår det igenom en svartvit tankesätt om hur du tror arbetsgivaren tänker, och hur svartvitt du tänker också när du tolkar andras inlägg.

    Jag ser vad du skriver, och jag ser din poäng och kan hålla med delvis trotts allt.
    Dock så missar du ju också lite vad jag skrev innan du svarade på mina motfrågor.

    Jag skrev b.la detta innan jag ställde mina motfrågor.

    Citera mig själv:

    "Många människor har hög kunskap, men de vädras inte bara för att de inte kan visa upp det på en papperslapp bara för att de är mer praktiskt lagda än teoretiskt lagda.

    Ja vi lever i ett samhällare där kunskap värderas. Dock så faller det ju också på sin egna orimlighet från samhällets sida att tro att man kan sitta och lära sig allt via teoretisk väg och att det enda sättet som skall räknas att man har fått "rätta kunskapen" är att man har suttit med näsan i böcker."
    (slut citat)

    Böcker kan faktiskt aldrig täcka allt. Det var något jag fick bittert lära mig själv den hårda vägen, när jag skulle utbilda mig. (Nej det var inte på eftergymnasial nivå, utan något som motsvarar KY) Det var otroligt mycket teori och när man väl skulle ha "lite praktik" så fick man i mångt och mycket "lära om sig" igen. Anledning? Jo det är för att böcker inte täcker "allt" och man kan hamna i situationer som inte tas upp i böcker och det gör man ganska så ofta (oavsett yrkes område). 
    Nu hade ju jag turen att min ena lärare hade enbart praktisk yrkeserfarenhet och jobbat redan som ung "pojkspoling" med det yrket, innan han blev lärare, inom yrket jag skulle försöka utbilda mig inom så man inte gjorde för mycket fel när det var dags att omsätta sina teoretiska kunskaper i praktisk nytta.

    Sedan detta med att har man 10års erfarenhet i branschen så tror du inte att man bryr sig lika mycket om personens utbildning. Du kan inte ha mycket erfarenhet av att varas arbetssökande med gedigen branscherfarenhet och avsaknad av utbildning. Jo det är många (notera att jag skrev många inte samma sak som "alla")  som har 10 även 15års branscherfarenhet som inte får jobbet de söker vara för att de inte kan visa upp det på betygspapper från någon Universitet/Högskola. Vilket är skrämmande faktiskt i sig.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
Svar på tråden En fråga till er som inte är akademiker