Vi som har ensamkommande under taket
Hej alla! Nu är det min tur att starta en tråd och inte bara skriva i andras. Vi är familjehem åt en afghansk kille sedan ett par månader tillbaka så det känns fortfarande ganska nytt. Jag har behov av att dryfta med andra i samma situation, andra som knåpar för att få ihop familjen och vardagen. Vi gör det frivilligt, absolut, men det är samtidigt mycket jobb, mycket energi och tankeverksamhet som fordras. Hur går det för er andra? Vad funkar och vad funkar inte, vilka erfarenheter har ni andra? Just nu känner jag mig ganska trött. Inte på honom eller min familj utan i kroppen och huvudet.
