Hej på er,
Min man har separerat från mig för ett par månader sen och ansökt om skilsmässa. Vi har en son på 6 mån. Jag vill förhindra växelvis boende för jag tycker det blir bara knasigt och hattigt för sonen. Vi bor i Sthlm både jag och pappan/exmanen. Hur skulle ni göra för att undvika en sån situation? Typ bosätta er andra sidan stan och låta barnet börja i förskola där? OBS jag vill inte förhindra sonen från att träffa sin pappa regelbundet.
Det kan tyckas själviskt. Men mannen har under många år psykiskt misshandlat mig, varit psykiskt och fysisk hotfull och innan han separerade ifrån mig slagit mig in i väggen vid flera tillfällen med barnet i sin famn. Han är manipulativ och har psykopatiska tendenser. Han har knappt tagit ansvar för barnet senaste månaderna. Han har orosanmält mig till socialen på falska grunder och snackat massa skit. Bussat på sin mor på mig också för jag inte ville ha tät kontakt med henne som han tvingade på mig och hon har också i sin tur orosanmälan mig. T o m socialtjänstens handläggare har reagerat på deras skitsnack i anmälningarna. Därav min oro för sonen att spendera nätter hos sin far etc.
Det kan tyckas själviskt. Men mannen har under många år psykiskt misshandlat mig, varit psykiskt och fysisk hotfull och innan han separerade ifrån mig slagit mig in i väggen vid flera tillfällen med barnet i sin famn. Han är manipulativ och har psykopatiska tendenser. Han har knappt tagit ansvar för barnet senaste månaderna. Han har orosanmält mig till socialen på falska grunder och snackat massa skit. Bussat på sin mor på mig också för jag inte ville ha tät kontakt med henne som han tvingade på mig och hon har också i sin tur orosanmälan mig. T o m socialtjänstens handläggare har reagerat på deras skitsnack i anmälningarna. Därav min oro för sonen att spendera nätter hos sin far etc.
Prata med socialen om din oro innan du flyttar? De har ju redan koll på honom iomed hans tidigare anmälningar (förvisso mot dig men lät som att de bet honom därbak istället)
Var öppen och ärlig så får du ett bra stöd. Alltid bäst att ha hjälp från start och vara den som vill hitta lösningar, inte försöka fly ensam. Ser inte bra ut då om han anmäler igen.
Nu är det ju flera år tills växelvis boende kan bli aktuellt, i och med att sonen är så pass liten. Jag delar däremot inte erfarenheten att vv är svårt att undvika. Min fd man kämpade i åratal för att få vv boende, de separerade när barnet var 9 mån. Senast de var i rätten var när barnet var 5 år gammalt, men vv boende blev det inte. Familjerätten avrådde från vv eftersom föräldrarna bodde för långt från varandra (1 mil), och pga samarbetsvårigheter. Att samarbetet inte funkade så bra var till 99% mammans fel, men det hade ingen betydelse. Tingsrätten följde deras rekommendationer. Pappan fick till slut umgänge 5 dagar varannan vecka. Barnet är 9 år idag.
I trådstarten skriver du att du vill undvika vv för att det är hattigt och du vill att er son ska träffa sin pappa. Längre ner "försvarar" du dig genom att säga att pappan misshandlat dig, går liksom inte ihop. Min erfarenhet är att det bästa är om separerade föräldrar kan hålla sams! För barnets skull! Krångla inte till det, tyvärr skaffar man inte alltid barn med den rätte men han kan ju vara en underbar pappa för det!
I trådstarten skriver du att du vill undvika vv för att det är hattigt och du vill att er son ska träffa sin pappa. Längre ner "försvarar" du dig genom att säga att pappan misshandlat dig, går liksom inte ihop. Min erfarenhet är att det bästa är om separerade föräldrar kan hålla sams! För barnets skull! Krångla inte till det, tyvärr skaffar man inte alltid barn med den rätte men han kan ju vara en underbar pappa för det!
Det kan tyckas själviskt. Men mannen har under många år psykiskt misshandlat mig, varit psykiskt och fysisk hotfull och innan han separerade ifrån mig slagit mig in i väggen vid flera tillfällen med barnet i sin famn. Han är manipulativ och har psykopatiska tendenser. Han har knappt tagit ansvar för barnet senaste månaderna. Han har orosanmält mig till socialen på falska grunder och snackat massa skit. Bussat på sin mor på mig också för jag inte ville ha tät kontakt med henne som han tvingade på mig och hon har också i sin tur orosanmälan mig. T o m socialtjänstens handläggare har reagerat på deras skitsnack i anmälningarna. Därav min oro för sonen att spendera nätter hos sin far etc.
Jag har själv levt i ett dåligt förhållande med mkt psykisk misshandel med mina barns far. Men han är jättebra med våra barn...dock passar inte vi ihop. Vi är långt ifrån vänner men jag skulle aldrig ha hjärta att på något sätt försvåra hans umgänge med sina barn.
ja, hattigt blir det ... och förvirrat för sonen. jag har vänner vars barn inte mådde så bra att leva vv. oavsett hur mkt han slagit mig och psykat mig så får jag ju inte hindra honom fr att se sin son. sen kan man undra hur fejkt underbar man är som förälder när man plågat och fortf jävlas med barnets mamma. Allt är ju inte så svart eller vitt. Men man är ju illa tvungen att ha kvar aset i sitt liv.
Jag har själv levt i ett dåligt förhållande med mkt psykisk misshandel med mina barns far. Men han är jättebra med våra barn...dock passar inte vi ihop. Vi är långt ifrån vänner men jag skulle aldrig ha hjärta att på något sätt försvåra hans umgänge med sina barn.
Min man har psykiskt misshandlat mig, slagit mig och styrde allt jag gjorde. Kunde inte gå 400 meter bort till affären för att köpa mjölk till middagen (som jag skulle ha klar när han kom hem) utan att ringa och fråga honom först tex.
Vi hade väldigt olika syn på hur ett förhållande ska se ut och vad man ska/kan förvänta sig av varandra. Men han är en mycket bättre pappa än äkta man. Barnen lyser upp som solar varje gång han kommer och jag skulle aldrig kunna försvåra eller förstöra deras relation pga vad han gjort mot mig.
Missförstå mig rätt men det känns lite som att du är bitter för att han lämnar dig. Du borde vara tacksam om han behandlat dig illa! Nu känns det tyvärr som du vill hämnas genom att "ta barnet".
Jag levde i en osund relation i nästan tio år(!) tyckte precis som du att jag gjorde allt för att få det att funka. Nu lever jag sedan en tid tillbaka i en sund relation å det är underbart.
Det är inte fint av mig att låta mina barn träffa sin pappa, det är rätt! Givetvis hade jag gärna haft dom hela tiden. Jag saknar mina små pluttar varje minut då de inte är hos mig. Men det var ändå jag som valde att skaffa två barn i en relation där ingen av oss vuxna mådde bra. Jag hoppas och tror att mitt ex mår bättre nu, att hans nya relation är sund och att han fortsatt är en underbar pappa.
Missförstå mig rätt men det känns lite som att du är bitter för att han lämnar dig. Du borde vara tacksam om han behandlat dig illa! Nu känns det tyvärr som du vill hämnas genom att "ta barnet".
Jag levde i en osund relation i nästan tio år(!) tyckte precis som du att jag gjorde allt för att få det att funka. Nu lever jag sedan en tid tillbaka i en sund relation å det är underbart.
Det är inte fint av mig att låta mina barn träffa sin pappa, det är rätt! Givetvis hade jag gärna haft dom hela tiden. Jag saknar mina små pluttar varje minut då de inte är hos mig. Men det var ändå jag som valde att skaffa två barn i en relation där ingen av oss vuxna mådde bra. Jag hoppas och tror att mitt ex mår bättre nu, att hans nya relation är sund och att han fortsatt är en underbar pappa.