HUR MYCKET SKA JAG TÅLA?! :'(
OBS för långt inlägg.
Jag och min sambo fick en son för 4,5mån sedan. Allt har funkat jättebra i vårt förhållande tills för kanske 2 mån sedan då min sambo helt från ingenstans börjat känna sig orolig.. han kan aldrig åka nånstans för då är han rädd att få panik av nått slag.. detta resulterar i att jag och våran son alltid måste gå efter hans pipa. han har under hela vårt förhållande varit hypokondriker och alltid pratat med mig om sjukdommar som han har o.s.v och det har tärt på mig väldigt mycket för att det är ALLTID nånting.. men han ska alltid vara värre. säger jag att jag har ont i huvudet så har han haft det i 2 veckor. han begränsar mig nå fruktansvärt.. visst, jag får åka vars jag vill men jag vill ju ha med honom. vet inte hur många gge vi har vart påväg nånstans men fått vända efter halva vägen för att han är orolig.. men han berättar det aldrig utan jag ser det på honom och sen måste dra ur vad felet är. han säger aldrig nånting om att jag är fin eller vad snäll jag är som städar för det är alltid jag som gör det.. det är nycket självömkande också hela tiden, känns ibland väldigt egoistiskt.. våran son har börjat gråta i sömnen och då måste man kliva upp och ge nappen så blir han lugn pch det kan hända 3-30 ggr per natt och det är alltid jag som får göra det. då sonen vaknat på morgonen är det alltid jag som får flaskmata honom. min sambo kan slänga ett öga på oss och sedan fortsätta sova. jag försöker få min son att sova igen och det kan ta 5 min eller 30 min.. likaså där, han kan öppna ett öga sedan somna om. han är så trött säger han men ändå är det alltid jag som får vara vaken på nätterna av och till. sedan tycker han att jag tar över, om tex vår son gråter. det är klart jag går dit men då tycker han att jag ska låta han göra det men då håller han på med sin telefon i nån minut till.. SEN går han. jag kan låta han sova på mig på nätterna då han vägrar ligga i sängen och då tar jag också över får jag höra sedan. han skäller aldrig, min sambo, han är lugn och säger aldrig nånting dumt. han har allt inom sig så man måste alltid dra det ur honom.. jag börjar bli så trött pch less.. känns som hela världen kretsar kring honom. han klarar inte ens av att vara med våran son ensam i över 3h.. då måste han hälsa på nån för att han blir orolig. det leder till att jag aldrig gör nånting. och när jag ber honom söka hjälp för sin oro säger han bara jag ska.. jag ska.. jag orkar inte mer. VAD GÖR JAG FÖR FEL? jag känner mig så ledsen.. då vi väl bara sittee hemma kan han ta en sväng med motorcykeln eller tvätta bilen eller skruva i nått ute på gården. då är det jag som spenderar tid med våran son, och jag klagar inte för det.. men det känns som att han smitee undan.. jag vet inte :( förlåt för mycket gnäll men det har varit en jobbig kväll. nu har vi inte sagt ett ord till varandra på 3h sen han sa att jag tar över.. det kliar i mina fingrar att jag ska fråga hur det är med han men jag ska inte säga nått.. för han kommer aldrig öppna mun heller pch fråga varför jag är så tyst. snälla vad ska jag göra..?! :(
