Så otroligt sliten...
Känns som jag snart går i bitar. Älskar min familj, men just nu vill jag bara rymma långt bort där jag får sova och inte höra någon tjata på mamma i minst en vecka.. Vi har en två åring som är go och glad, men väldigt påhittig och nu i den berömda trotsåldern. Han och storebror retas och bråkar rejält mellan varven. 7-åringen är väldigt krävande. Han är känslig och ofta får jag dåligt samvete när det brister och jag skriker på honom. Han är oerhört bortskämd sen han var liten och det får jag igen nu. Klarar inte minsta motgång och har väldigt svårt att aktivera sig på egen hand. Man ska vara med eller titta på hela tiden.
Jag studerar på heltid, men nu på sommaren jobbar jag på ett fritidshem då studielånet inte täcker sommaren. Ikväll när jag lade barnen bara grät jag. Är så sliten i både knopp och kropp. Att sätta sig i soffan efter jobbet kan jag bara glömma då set är ett ständigt plockade och städande. Vi har det ALDRIG välstädat! Hur lyckas man med det i mer än tio minuter? Känner mig rätt värdelös. Sambon talade dessutom om att han varit otrogen i vintras. Det gör inte saker bättre precis. Fet, ful och sliten är ju inte särskilt attraktivt????.
Vet egentligen inte vart jag vill komma med det här inlägget.. Bara bikta mig innan jag exploderar antar jag.