Hur sätta gräns mot mormors "snällhet"?

Jag har svårt att se problemet faktiskt.

Mormor vill säkert skämma bort barnbarnet .Känner igen detta lite.Ni kan väl säga att nu kan du vänta ett tag att köpa nåt,han har så mycket och vi får inte plats hemma.Man kan väl inte göra så mycket mera,ha tålamod.

Jag förstår definitivt problemet. Kan det vara en idé att förklara att ni inte kan ta emot fler presenter (förutom födelsedag/jul etc) och att övrigt hon köper får barnet ha hemma hos mormor? Och sedan helt enkelt låta barnet lämna kvar ev framtida presenter när han/hon åker hem från mormor. Då kan ju barnet fortfarande leka med grejerna där men det blir kanske tydligare för mormor hur mycket grejer det är.

Och problemet är???

Problemet kan tex vara:
- att man inte vill ha ett bortskämt barn
- att man som förälder vill att ens egna uppfattning kring barnuppfostran ska respekteras
- att man vill att ens barn ska lära sig värdet av pengar
- att man vill att ens barn inte ska bidra till överdriven konsumtion
- att man vill att ens barn ska lära sig att värdesätta det han/hon redan har
- att man som förälder vill få vara den som ger barnet det lilla extra

Oj, menar du att intrycket från en person som barnet träffar en gång i månaden kan påverka barnet så mycket? Hur tänkte du nu?

Jag tror absolut inte att ditt barn kommer bli en odräglig bortskämd unge eller att din auktoritet som förälder hotas pga av mormors agerande. Ditt barn kommer säkert växa upp med sina föräldrars uppfostran i grunden och utöver det vetskapen om att mormor är snäll och skämmer bort. Inget som helst problem. Bara för att en person i släkten är extra snäll betyder inte det att det kommer påverka barnet negativt. Många barn växer upp med nån mor/farförälder som skämmer bort lite extra och det är inget annat än ett privilegie enligt mig.

Träffa henne inte..?

Kan inte sakerna som hon köper åt honom få stanna hos henne istället? Så får han leka med det när han är där.

Ett barn blir inte bortskämt av en present i månaden. Alla människor har olika kärleksspråk. Jag ger också mycket presenter till barn i min omgivning. Det påtalas ofta att jag inte behöver men det handlar inte om det. För mig är det ett sätt att visa kärlek och omtanke.

Barn är bra på att anpassa sig i olika relationer. De är superbra på att hålla reda på att olika regler gäller i olika relationer.

Mitt barns mormor gör likadant, köper dyra presenter. När hon var liten var de väldigt fattiga, hon fick aldrig något. När jag var liten var hon ensamstående och studerade, hon sparade och snålade mot sig själv för att kunna köpa leksaker till mig (på jul och födelsedagar). Nu har hon fått ett bra jobb och kan äntligen skämma bort någon, jag låter henne hållas. Vi köper i princip ingenting till barnen så det gör inget att hon gör det.

Låt mormorn ta ansvar för sin relation med barnbarnet så kan du ta ansvar för din relation med barnet, barnet kan med största sannolikhet hålla isär detta. Att du surar och sätter upp regler för deras relation skadar deras relation mer än en leksak. Självklart kan man ha vissa regler, men det är liksomfördelen med far och morföräldrar att de kan ha friare regler. Jag älskade att vara hos min farmor för att jag fick fika och klippdockor där. Det gjorde inte att jag krävde fika och klippdockor konstant ????

När jag skrev att vi aldrig köper saker till barnen, menade jag leksaker! De får så klart leksaker på jul/födelsedagar.

Det tråkiga är väl att barnet vill att hon kommer på besök för då får man presenter... Inte för att man får träffa mormor.

En lösning kan vara att nära barnet haft leksakerna ett tag så plockar ni ihop allt och ger till andra barn som inte har samma möjlighet att köpa en massa leksaker.

Jag tror verkligen inte det... Och barnet älskar förmodligen sin mormor även om det skulle finnas en förväntan om presenter. Jag ger presenter till mina syskonbarn hela tiden och de blir superglada när jag kommer oavsett om jag har present eller inte. De blir glada för presenter och de blir glada för en kram.

Till de som inte fattar problemet:

-Mormors ekonomi kanske tar skada av det här

-Det är inte vettigt att köpa barns kärlek

-Barnet kanske börjar förvänta sig saker/blir bortskämt

-Man kanske inte vill ha tusen leksaker skräpande överallt

-Mormor bidrar till överkonsumtionen

-Föräldrarna är de som bestämmer och de respekterar inte mormor

Håller med. Sista och näst sista punkten är särskilt viktig.

- Mormor är vuxen
- Bara för att det handlar om pengar för dig och för TS kanske det inte gör det för mormor. Det kanske handlar om att tänka ut en fin present med omtanke och se hur glad barnbarnet blir. 
- Himlen kanske trillar ner
- Rädd för att barnet blir bortskämt men kan inte lära barnet att plocka undan sina egna grejer?
- Svårt att styra över andra människors överkonsumtion. Rösta på S/MP/V så de kan höja skatten istället i så fall.
- Det är där skon klämmer. Behovet av att bestämma och kontrollera bara för att. 

Åh, jag blir så glad för alla svar i tråden. Tack!

Många intressanta tankar och råd. Jag har verkligen provat många sätt genom åren men nu kört fast (dyra Lego-presenter har också eskalerat här under sommaren så det har gjort det extra aktuellt).

Tror att det är det som är mitt huvudproblem, som flera av er har skrivit, att när en som barn får allt en vill ha, och ibland inte ens behöver uttrycka att en vill ha för att den vuxne i sin ge bort-iver redan ligger steget före, så slutar en att känna värdet av sina saker.  Det har jag börjat märka. En stress av att hela tiden titta i Lego-katalogen för att hitta en ny sak att rikta in sig på. Nästan så att glädjen att leka med det en nyss har fått försvinner.  Det som ska vara en glädje blir en stress.

Frågan är bara hur det ska kunna vändas eftersom jag inte kommer att kunna stoppa ?inflödet?.  Också en del av problemet: Barnet börjar märka på oss vuxna att vi ser lite besvärade ut när han kommer och visar upp en ny present han fått av mormor, även om vi är noga med att bekräfta honom och titta på den nya saken och dela hans glädje . Han känner ändå av det och har börjat smyga lite och skämmas för att han fått saker.

Usch. Svårt.

 

- att man inte vill ha ett bortskämt barn
- att man som förälder vill att ens egna uppfattning kring barnuppfostran ska respekteras
- att man vill att ens barn ska lära sig värdet av pengar
- att man vill att ens barn inte ska bidra till överdriven konsumtion
- att man vill att ens barn ska lära sig att värdesätta det han/hon redan har
- att man som förälder vill få vara den som ger barnet det lilla extra

-Mormors ekonomi kanske tar skada av det här

-Det är inte vettigt att köpa barns kärlek

-Barnet kanske börjar förvänta sig saker/blir bortskämt

-Man kanske inte vill ha tusen leksaker skräpande överallt

-Mormor bidrar till överkonsumtionen

-Föräldrarna är de som bestämmer och de respekterar inte mormor

Jag förstår dig verkligen, men jag undrar, vad säger din mamma när ni konfronterat henne? Hur förklarar hon det själv? Hon måste ju säga något?

Men herregud, vem är du att bestämma över "mormor"?

Stå för dina egna värderingar och beslut och låt var och en stå för sina!

TS, mormor har sin relation med din son och det kan inte du lägga dig i! Visst kan du till sist bestämma att din son inte får träffa mormor, om du nu vill ta det så långt. Annars är det som det är och du får ägna dig åt din relation med din son och med hans mormor.

Gör det inte så svårt, det är positivt för ett barn med flera vuxenrelationer och det är inte meningen att de ska skräddarsys så som föräldrarna bestämt!