LCHF/Paleo under graviditet, hur gör ni?

Jag åt lchf hela graviditeten och gick upp 10 kg totalt, mådde jättebra och fick en stark frisk bebis på 3,7 kg, allt försvann på en vecka efter fl.

Med första barnet gick jag upp 20 kg som sen inte gav med sig, det var så jag upptäckte lchf.

Barnmorskan behöver ju faktiskt inte veta vad man äter. Jag bytte bara samtalsämne när de började prata lightprodukter och fibrer :)

Ja, jag har ätit lchf i snart fem år :) Än har jag inte dött av en hjärtattack iaf :P

Jag åt lchf innan graviditeten. När jag blev gravid så var det enda jag kunde äta de första 12 veckorna utan att spy typ fil och flingor. Rostbröd med sylt. Bara onyttigheter. Jag har inte mått spydåligt sedan v 12 (är i v 35 nu) men jag har haft sådan avsmak inför kött och fett så det knappt är sant. Förr levde jag på bacon och ägg typ som var det bästa jag visste och nu börjar jag må illa såfort jag äter en baconskiva. Det enda jag inte mår illa av är tyvärr kolhydrater.

Jag har gått upp 16 kilo men man får väl tillägga att jag dessutom slutade röka vilket gjorde sitt för vikten. Jag återgår till lchf igen direkt ever han är född. :)

Jag började med lchf när sonen var 6 veckor, å vet du vad? :D Han blev mättare fortare och var mätt längre och blev en mycket gladare bebis!  

Jag menar, jag svalt ju inte, fick ju i mig massor med mat och bra näring samtidigt som jag rasade i vikt, ammade i 14 månader och har en mycket energisk, smart, rolig fantastisk snart fyraåring idag :)

Den andra slutade tyvärr ammas vid 8 månader pga att han fick öroninflammation och det gjorde ont när han låg ner och då ville han inte äta = mjölken sinade.

 

Med andra sonen mådde jag inte lika illa och då åt jag ju redan lchf, var nog lite liberalare i början när jag mådde illa, tex finn crisp, kunde inte dricka kaffe första fyra månaderna. Mådde lika illa oavsett vad jag åt. Det som hjälpte bäst var faktiskt att kräkas på morgonen fast jag inte hade något i magen att kräkas upp men sen kändes det bättre. Och jag tror att mår man illa och bara kan äta tex skorpor, så gör det! Men sen när det går över kan man långsamt gå tillbaka till striktare.

Mina pojkar är väldigt trygga, glada och energiska individer, den ena började gå vid 10 månader och pratade nästan rent vid 2½.

Den yngre är lite mer som Tarzan och slänger sig i takkronorna och har redan vid två års ålder lärt sig hur min mobil fungerar.

De är friska pigga typer som älskar livet :)

Jag tror att undvika snabba kolhydrater och socker är det viktigaste. Var på kalas igår och där serverades pastasallad, fläskfilé och bröd . Har även ätit bröd och choklad i helgen och nu är min mage helt uppsvälld och "stor" och jag känner mig allmänt olustig i magen. Är bara i tredje månaden så kan inte skylla på graviditeten (bebisen är ju bara några cm stor liksom). Får jag i mig tillräckligt med protein och grönsaker så orkar jag inte äta fel och då håller sig magen lugn och platt. Måste bara se till att ta hand om mig och bebis bättre!!

Tänker att när illamående-perioden är över blir det enklare att sköta kosten som du sa! :)

Jag äter LCHF och hoppas verkligen jag klarar av att hålla mig till liberal hela graviditeten eftersom jag är gravt sockerberoende ????

Skulle behöva lite hjälp jag också om någon vill guida mig lite?

Innan jag blev gravid så åt jag ungefär LCHF. Jag gick ner runt 25 kilo och hamnade under strecket för normalvikt äntligen!

Fram tills nu, vecka 22, sä har jag mått väldigt illa och inte klarat att äta som jag gjorde innan graviditeten. Det innebar att jag istället, dumt nog, frossade i allt onyttigt man bara kan tänka sig...

Nu har jag fått tillbaka mina förlorade kilon och jag är livrädd för att gå upp mer. Nu mår jag (äntligen!) inte illa mer och skulle vilja stoppa mig själv och mitt hysteriska socker/kolhydratssug.

Skulle det vara ok att gå tillbaka till min gamla kost, även om det skulle betyda viktminskning?

Viktminskning är så klart inte mitt mål, utan att må bättre, få kontroll över mitt matintag igen och inte gå upp mer i vikt.

Viktminskning är jag inte alls ute efter nu under graviditeten, utan nu vill jag bara försöka avgifta mitt sockerberoende och börja äta sånt som är bra för både mig och bebisen.

Men om jag äter näringsriktigt och så att jag blir mätt så borde det ju funka? LCHF är ju inte att banta på samma vis som om jag hade gått med i viktväktarna.

Tror att du har helt rätt i att jag bör köra en liberal variant, iaf till en början...

Ska höra med BM, tack!

Fibrerna har sin främsta effekt i att bromsa upptaget av kolhydrater från tarmen, men eftersom man vid LCHF äter så lite kolhydrater spelar de då ingen större roll. Den lilla mängd kolhydrater man äter bromsas minst lika bra av lite mer fett och protein, vilket ger en väldigt långsam och snäll påverkan på blodsockret. Fibrerna i sig tas ju inte alls upp, och har alltså ingen effekt utöver i tarmen.

Förr trodde man att fibertillskott skyddade mot tjocktarmscancer ? det har man nu gjort stora studier på, vilka inte kunde visa någon sådan positiv effekt. En bonus med att inte äta så mycket fibrer är att de tenderar att för vissa ge mycket gasbildning, och därmed magknip, när det kommer ner i tjocktarmen och blir mat till bakterierna där. Det slipper man ofta utan dem."

Källa: http://www.kostdoktorn.se/lchf/kostdoktorns-faq

Härligt med kostdoktorn som objektiv källa angående LCHF.

Kostdoktorn har ju vid upprepade tillfällen trollat med forskningsresultat för att stärka sin agenda. 

Det främsta argumentet mot att strikt följa specifika dieter vid graviditet är att man helt enkelt vet för lite om effekterna. 

Som dukat för härliga förstoppningar om man struntar i fibrer en hel graviditet.