
-
Jag undrar om någon vet på vilket sätt som Soc kontaktar vårdnadshavaren när denne har blivit anmäld? Brukar de ringa till vårdnadshavaren och boka möte, eller skickar de brev till vårdnadshavaren?
-
Svar på tråden Hur får man veta att man har blivit anmäld till soc?
-
Det beror lite på anmälan.. Skulle någon ringa (exempelvis polisen) och säga att det går en förälder påverkad på stan tillsammans med sitt barn skulle vi åka dit direkt. Annars skickar vi nog brev (eller ringer) och då kan väl föräldern hunnit bli ren.Anonym (Undrar) skrev 2016-08-11 01:09:34 följande:
Hur ser det ut när det är narkotika med i bilden?
Skickas det brev då oxå så att personen hinner bli "ren" innan det bli möte?
Första gången vi träffar en familj efter att anmälan kommit in kallas förhandsbedömning. Skulle vi då känna mer oro alternativt om familjen uttrycker behov av stöd så öppnar vi en utredning och fortsätter att träffa familjen. Skulle förhandsbedömningsn inte göra oss mer orolig och familjen inte vill ha stöd så lägger vi ner. -
Antar att du menar om det finns misstanke om våld eller sexuella övergrepp.Anonym (hej) skrev 2016-08-11 01:17:51 följande:
Hur gör ni då?
Det beror också lite på situationen såklart. Men exempelvis om ett barn berättar på skolan att den blivit utsatt så åker vi till skolan samma dag och pratar med barnet. Föräldrarna blir kontaktade samma dag och får komma till oss. Det blir svårt ibland då vi måste bestämma om vi ska polisanmäla eller inte. Om vi polisanmäler vill ofta polisen att vi inte berättar vad som framkommit eftersom det stör deras utredning. Då får vi vara sparsamma i det vi säger. Annars har alltid föräldrar rätt att veta allt som framkommit i anmälningar mm.
Om barnet berättar om saker den varit med om som gör oss mycket oroliga (exempelvis kan säga att den blivit slagen, utsatt för sexuella övergrepp) så träffar vi föräldrarna och försöker se till att barnet kanske kan bo någon annanstans ett tag. Kanske har barnet en släkting som den tyr sig till och kan bo hos. Många föräldrar går då med på att barnet placeras i familjehem (antingen hos släkting eller i en annan familj som vi har). Går föräldrarna inte med på det och det har framkommit från barnet att den blir rejält utsatt hemma så kan vi tvingas placera barnet utanför hemmet med tvång (LVU). -
Jag blev uppringd efter flera veckor. Jag och barnets andra förälder är separerade och någon hade sett barnet bli slaget i skolan. Soc hade då uppmanat läraren att prata med barnet sedan hade polisanmälan gjorts och sedan hände... Inget. Polisen la ner och barnet tvingades att fortsätta bo hos den andra föräldern. Ett år senare fick soc en till anmälan om att barnet for illa. Då fick jag ett till samtal av dom några dagar senare. Av allt som framkommit tycker jag att soc och hela sytemet är otroligt lama. En soc arbetare sa tom till mig att dom inte tyckte det var några problem att barnet åkte till den andra föräldern eftersom misshandel inte skedde dagligen...
Så ts du kan sitta lugnt i båten, så länge barnet inte har blåmärken el andra skador så kommer ingenting hända. Tyvärr -
Jag vet två föräldrar som fick reda på det genom att polisen helt plötsligt kom hem till dem för att ta med sig dem till polisstationen och de fick knappt röra sina mobiler i hemmet, satt sedan i ett par timmar i varsitt förhörsrum.
Den ena ungen (som hade hittat på) var hos dem (eller soc, vet inte riktigt) och den minsta drogs ur händerna med tvång från mamman när han ammades och fördes bort.
Rätt brutalt må jag säga. -
Hur gick de för den familjen sen?Anonym (!!) skrev 2016-08-11 07:39:20 följande:
Jag vet två föräldrar som fick reda på det genom att polisen helt plötsligt kom hem till dem för att ta med sig dem till polisstationen och de fick knappt röra sina mobiler i hemmet, satt sedan i ett par timmar i varsitt förhörsrum.
Den ena ungen (som hade hittat på) var hos dem (eller soc, vet inte riktigt) och den minsta drogs ur händerna med tvång från mamman när han ammades och fördes bort.
Rätt brutalt må jag säga.
-
Jag fick veta genom hembesök utan brev eller samtal.
Granne som anmält för barnen skrek mycket. (Inget. Konstigt, bara bebis och tvååring). -
Först bodde barnen med en annan familj ganska kort. Sedan flyttade barnen + föräldrarna till ett hem med andra i liknande situation för att visa att de inte slog barnen och efter några månader fick de hem barnen igen.Anonym (hej) skrev 2016-08-11 08:09:54 följande:Hur gick de för den familjen sen?
-
Det sker på olika sätt beroende på innehållet i anmälan. Men det vanligaste är nog att man kallas till besök.
-
När vi hade polisen på besök för husrannsakan så ansåg dom de var stökigt här å en hälsofara för barna så dom gjorde en anmälan till soc med ganska grova ord som att det var ren misär osv.. Så pga deras ord så kom socjouren samma kväll å utredning inleddes enbart pga de va polisen som anmält. Visst Va de stökigt här men absolut ingen hälsofara enligt soc.. Fick ju redan då reda på att de skulle bli utredning pga misstankarna mot min sambo samt att de va polisen som anmält vilket väge ganska tungt. Men eftersom vi inte hade nån narkotika hemma så polisen la ner det, inte var positiva op några test (som kom helt oförberett flera ggr) och vi har bra hand om barnen, skolan var nöjd med oss som föräldrar o kände ingen som helst oro för barnen, samma sak med deras fritidsaktivitets-ledare, så fanns inget att utreda så de la ner utredningen utan åtgärd efter 3 månader. Men tydligen väger polisens skolan och förskolan & vårdens orosanmälningar tyngst.
-
Varflr anmälde din terapeut dig? Måste ha varit något väldigt allvarligt? De har väl tystnadsplikt?Anonym (hej) skrev 2016-08-10 20:17:11 följande:
De ringde till mig. Omgående. Min terapeut anmälde mig på förmiddagen och de ringde på eftermiddagen.
-
På dig låter det som det de facto hänt någonting allvarligt när en orosannälan egentligen bara handlar om någons subjektiva oro.Anonym (Fara) skrev 2016-08-12 17:44:37 följande:
Varflr anmälde din terapeut dig? Måste ha varit något väldigt allvarligt? De har väl tystnadsplikt?
Som min rerapeut har ju ingen aning om vad som händer hemma hos oss.