Hur frågar man "plast morfar" om han vill ha den riktiga morfar rollen

Sen för att svara TS, kan tycka att det kan bli lite krystat att "fråga" om plastmorfar vill vara "riktig" morfar... Vad gör det för skillnad för barnet och morfar liksom? Har ni högre förväntningar på honom i och med förfrågan? Vill ni att han ska ta mer ansvar och hjälpa er, eller vill ni straffa biologiska morfar? Vad gör ni om han säger nej? Det kan ju bli väldigt jobbigt. Säger som någon ovan, varför inte bara låta det bli helt naturligt, tex när bebisen kommer och de får träffa hen första gången kan man säga "vill morfar hålla?" Eller kalla honom morfar nån gång innan bebisen kommer för den delen. Så vet han ju hur ni önskar att han ska tilltalas? För det handlar väl egentligen bara om en titel?

fråga rakt ut kanske skulle kännas lite spänt men tilltala honom med titeln och se vad han ger för respons :) blir han glad, besvärad, ifrågasättande?

Håller med här. Om du gör ett för stort nummer av det, så blir det ju lite som ett frieri. Om man inte helt och fullt kan svara ja, så kommer förhållandet att få sig en törn. Dessutom kan han inte bli en "riktig morfar" i ordets egentliga bemärkelse, så om du ställer frågan på det sättet, så är det inte riktigt klart vad du egentligen är ute efter. Han kanske inte gillar tanken på att frysa ut din biologiska pappa. Låt honom ta ställning till hurudan relation han vill ha till barnet, men kräv inte att han ska ta ställning till hurudan relation barnet ska ha till sin biologiska morfar.

Ett annat perspektiv är väl alltid nyttigt? Du utmanas och blir antingen säkrare på ditt eller tänker om.

För min man så var "Erik", farmors pojkvän, det finaste ur den generationen. Och då fanns ändå övriga far- och morföräldrar kvar.

Min farfar dog innan jag föddes, och min farmor träffade en ny. Jag älskade min farmors sambo, och han var en stor och viktig del av mitt liv. Det faktum att jag inte kallade honom farfar utan hade ett eget smeknamn på honom förändrar ingenting i vår relation till varandra. Låt det komma naturligt vad ditt barn vill kalla honom och vad han vill bli kallad!

Min sons farfar är inte min mans pappa. Min mans pappa dog när maken var 12. Efter ett år kommer "Nisse" in i bilden och finns kvar sedan dess. Maken säger inte pappa till Nisse utan just Nisse. Men sonen kallar honom farfar, vi omnämner honom farfar. Det är inget vi liksom gjort en grej av eller frågat om, det föll sig naturligt utifrån den relation vi/de har. Sonen vet om att Nisse inte är hans biologiska farfar och det är inget konstigt för honom.

Jag tycker också det känns lite krystat att fråga "vill du bli morfar/farfar?" sådär uttalat. Jag hade nog i ert fall när barnet fötts och de börjar bygga sin relation mer kollat av om det känts ok för honom att tilltalas morfar... inte frågat om han "vill bli" det och inte blandat in biomorfar i den ekvationen.

Här väntar vi på att kunna gifta oss och att mitt yngsta barn ska bli myndigt, sen ska vi ansöka om vuxenadoption, för barnen vill inte veta av sin biologiska pappa. Den biologiska pappan  kommer säkert bli upprörd men det skiter vi fullkomligt i. Vilket då medför att dom barnbarn jag har fått kallar min karl för morfar. 

Jag tycker ni ska fråga bara, antingen blir det ett ja eller så blir det ett nej. Jag kan ju inte tro att någon blir arg av den frågan. Gör det inte krångligare än vad det är.

Jag skulle aldrig ställa en sån fråga, och jag skulle heller inte vilja få den. Det känns väldigt besynnerligt och krystat, och man undrar vad det egentliga syftet är. Ligger ju nära till hands att misstänka att meningen är att på nåt sätt straffa den som är biologisk morfar.

Mina barnbarn säger mormor och "Lasse" . Lasse och barnen har en jättefin relation. Han är som en morfar, fast han är mormors "Lasse". Deras morfar är i himlen.

Jag hade nog låtit tiden utvisa hur det blir. Får de en nära relation, vilket ju låter troligt, kommer det att lösa sig vad gäller titlar och tilltal. Nackdelen med att fråga om han vill bli morfar är att ni då kanske behöver definiera vad det innebär. Får han ett utökat ansvar som han annars inte har? Ska arvsrätten förändras? Vad gör ni om han inte vill? Hur påverkar det i så fall er relation?

Relationer behöver inte etiketter. Kärlek är kärlek, oavsett namn.

Efter många svängar med min mamma så kallar vi nu min styvmor för mormor.

Deras riktiga mormor har bara gett paket och träffat dom 4 barnbarn någon timma varannan månad så de har kallat henne "paket-tanten". Sedan i julas har vi inte hörts av ens då jag gift mig med "fel" person.

Min pappas nya fru sedan 18 år träffar de mer sällan men de har själva valt att säga mormor till henne. När vi träffas blir det minst en helg och de öser inga paket

TS jag har aldrig tänkt på att fråga utan bara kört på. Behöver man fråga???

Min son har bara en morfar och det är min plastpappa. Han kom in i vårt liv (mina syskon och jag) när jag var tonårig. Min "pappa", som inte bidragit med mer en en spermie är inte värdig att kalla morfar.
Min styvpappa är den enda morfar han känner till.
Vi kommer inte ljuga, finns ingen anledning till det.