Separerade föräldrar med barn - hjälp??

Hur kan man inte ha tid att ha vårdnad om sitt barn? Vad är det hon ska anmäla honom för?

När han ansökte om vårdnaden - för att jag sa att han skulle - så blev det avslag för dom tyckte att han jobbar för många timmar samt har dåliga jobbtider och inte har tid att ta hand om barnet. 

Hon anmäler honom för vad som helt, som ett hot. För att visa att hon bestämmer. I texten så tar jag upp första gången jag bevittnade att hon anmäler pga ilska. Dvs, hon blev arg att min sambo har mig, då anmälde hon honom för misshandel och hot. Och det är bara en gång av 3 gånger hon anmäler honom för att hon har blivit arg. Oftast när hon blir arg - det kan vara att jag träffade deras barn i 10 minuter vid bilen - så drar hon till med att min sambo inte får träffa barnet på si och så många veckor. 

"Konflikten" mellan dom är något som du gör bäst i att hålla dig utanför,

Han kan om han vill välja att ansöka om vårdnad för barnet.

Fast där låter det som om något blivit fel. Vårdnad har inget med hur mycket tid man kan träffa barnet att göra. Man kan ha gemensam vårdnad men bo på olika sidor av landet (eller utomlands). Man kan ha växelvis boende men även vh eller träffas ett par gånger om året.

Hur ansökte han? Stämde han henne verkligen eller gick de bara till familjerätten (som inte har någon beslutsfattande roll)? För man "ansöker" ju inte bara om den som har vårdnad inte vill. Man behöver stämma på det.

PS . Jag förstår inte riktigt varför du skulle prata med henne (eller varför det skulle vara ett problem att avstå), däremot måste du kunna ha en relation till barnet utan att mamman lägger sig i.

Sedan är samarbete bra - men i vissa lägen fungerar det helt enkelt inte. Då är det nog bättre att minimera kontakten så mycket som möjligt.

Om jag var din sambo skulle jag stämma både på vårdnad men även på umgänge. Detta för att fastslå NÄR umgönge ska ske, HUR överlämning skall skötas osv. Se till att få en dom ner till minsta detalj. Sedan enbart ha mailkontakt.

Jag skulle även skriva ner alla hot, spara eventuella sms och mail OM det skulle bli problem i framtiden. Bästa vore om de kunde gå på samarbetssamtal men det är frivilligt så det finns inget som tvingar mamman att gå.

Du är ute och cyklar.
En förälder som INTE har vårdnaden om sitt barn kan ändå ha barnet boende hos sig varannan vecka.
Mina barns far och jag har gemensam vårdnad och de är bara där varannan helg.

Så de har troligen sagt att han inte är lämplig att ha barnet boende hos sig varannan vecka, vilket också är näst intill omöjligt att säga, såvida han inte knarkar eller bor på gatan.

Familjerätten kan gå och kamma sig. Kontakta en advokat så får han gemensam vårdnad på ett kick (om han inte är olämplig, men det skriver du ju ingenting om) och så dömer tinget troligen till växelvis boende med upptrappning.
Om han nu vill ha barnet hos sig varannan vecka.

Räkna med att karusellen tar något år.

Vart har jag skrivit att min sambo inte har sitt barn? Han träffar sitt barn varje helg, och absolut får barnet sova där men mamman vill inte det för att jag bor med honom så han får bara träffa honom. Så innan du uttalar dig att jag är ut och cyklar så kan du ta reda på fakta eller fråga om det inte framkommer.

Jag tänker inte gå in på detaljer om vad som sagts och inte angående vårdnad. Så det är inget att haka upp sig på.

Det enda jag vill är att lyfta fram beteenden mellan min sambo och henne. Sen tar jag upp saker bredvid för att förklara mer varför och så. Jag kommer inte gå in på detaljer angående något, som jag skrev, det är deras sätt att bemöta varandra och mig som jag vill ta upp. 

Fast deras sätt att bemöta varandra har ju ganska mkt med resten du skriver att göra.

Eftersom det du skriver faktiskt inte har någon uppbackning lagmässigt så känns det som att din sambo antingen inte berättar hela sanningen för dig. Antingen har han inte stämt på vårdnad eller så finns det något annat än tider som förhindrat vårdnaden. För det är INTE skäl till att inte få vårdnad om sitt barn.

Det får mig att fundera på varför han isåfall inte berättar hela sanningen och varför han tror att mamman har möjlighet att bestämma att barnet inte får sova hos honom om du är där. Med tanke på att vårdnad inte har med umgänge och boende att göra. Barnet har precis lika stor rätt till sin förälder oavsett om föräldern har vårdnad eller inte.

Om jag förstått det rätt så har hon (mamman) ändå accepterat att din sambo ska få vara i sitt barns liv, som pappa dårå. Tyvärr begränsat för att du inte får vara med. Men, om hon kommit så långt med att acceptera att ha din sambo i sitt barns liv så ska det inte behövas att han ska ha vårdnaden om barnet för att kunna bete sig som en vuxen människa. 

Nu vet inte jag hur gammal barnet är men jag kan tänka mig att det inte är i tonåren med tanke på att du inte får träffa det. Och det tar ju bara barnet skada av inte du, din sambo eller hon egentligen. Förstår att det är jobbigt för er också, men det barnet hamnar i kläm på något sätt, och kommer förstå det förr eller senare. Om mamman inte manipulerar sitt barn till att tycka ditten och datten. för sånt händer. 

Tycker det är tragiskt att vuxna människor ska bete sig. Din sambo har ju ändå möjlighet att träffa sitt barn (utan dig). Men varför utan dig? Ska ni leva ihop på det sättet? kanske få egna barn? vad händer då, blir hon arg och säger att barnet inte får träffa dess syskon? Nej jag tycker det är helt oacceptabelt beteende. Även om en av föräldrarna inte har någon vårdnad men t.ex står som förälder så kan man ändå bete sig mot varandra.

Är hon svartsjuk tro? På att han gått vidare. Eller tycker hon bara om att ha honom runt sitt lillfinger? 

Ja, han står som pappa till barnet. Och jag håller med om att man ska kunna bete sig vuxet även om man inte delar på vårdnaden. Eller så är det jag som missat något.  

Jag har "träffat" deras barn ungefär 5 gånger under dom 2 åren jag varit med min sambo, alla gånger lite snabbt vid bilen eller i hallen, och efter gångerna jag "stött på" deras barn så har hon messat honom (för hon säger inget ansikte mot ansikte) att han inte ska få träffa sitt barn helgen efter, eller på två veckor, största risken är att det kommer poliser och knackar på dörren igen. 

Vi har planerat att skaffa barn igen. jag blev gravid för ungefär 1 år sen, men tyvärr gjorde jag en abort. Den gjorde jag för att konflikterna mellan henne och min sambo var ganska allvarliga då och jag ville inte göra det värre, sen sätta ett barn till denna värld som måste utstå sånt beteende runt sig ville inte jag  samt att jag trodde det skulle ta slut mellan mig och min sambo ändå pga deras beteenden mot varandra tog/tar hårt på vårat förhållande..  Efter det har vi planerat ett nytt barn för att komma vidare, men jag börjar fundera på hur det kommer bli med tanke på hur arg hon är för att jag finns med i bilden över huvud taget. Jag ska inte vara rädd för att skaffa barn med den jag älskar, men jag vill inte att den jag älskar ska få skit för det av henne, eller gå igenom mer skit pga henne. 

Jag har inte lagt mig i deras konflikter alls, jag har inte sagt att det får vara nog för precis som andra så har jag tänkt att det är deras ensak. Men nu vet jag att jag kommer vara delaktig i min sambos liv och uppleva så mycket som det bara går, då vill jag inte få skit på annat håll av mamman för det. Och jag vill inte heller att min sambo ska utsättas för falska anmälningar som innan för att hon blir arg eller irriterad över saker som handlar om mig och min sambo. Jag har kommit till en punkt då jag vill prata med henne bara för att få klarhet i hur hon tänker. För just nu träffar min sambo sitt barn varje helg och ibland efter jobbet på vardagarna, men bara om jag jobbar eller inte är med. Och så tycker inte jag man ska ha det.

Det ska väl funka även fast än den man har ett barn med har en ny. Även om dom/vi fortsätter som vi gör med att han träffar sitt barn när jag inte är med för att hon tycker det, så kan man väl ändå bete sig? Att jag råkar stöta på deras barn på parkeringen när hon hämtar barnet är inget att bli så arg över att man måste anmäla att pappan (min sambo) har misshandlat henne, för att sedan använda den anmälningen som ett hot att det aldrig ska hända igen att jag stöter på deras barn.

Ska det behöva gå så långt så dom ska tjafsa om barnet, ska det gå så långt så dom får sitta i rätten igen om det. I flera års tid? För att man inte kan bete sig som en vuxen människa, och tänka på barnet istället för på vad man själv tycker, tänker och vill. För vad jag vet så har deras barn inge problem med mig, utan det är hon, och då ska det gå ut över alla andra. 

långt svar, jag vet. Men jag börjar tappa greppet och tålamodet. Kanske förståelsen också. 

Vill bara lägga till att de kan se ut som om allt handlar om barnet och att hon inte vill släppa det "ur sikte" med främmande människor (jag), men det handlar inte bara om barnet. Därför jag la till i texten nu "Och jag vill inte heller att min sambo ska utsättas för falska anmälningar som innan för att hon blir arg eller irriterad över saker som handlar om mig och min sambo". Ibland känns det som om det är min sambo hon kopplar och inte vill "släppa ur sikte".