Presenter till gemensamma barn men inte bonus

4 åringen får sin present när bonus åkt till mamma. Det måste väl vara hur enkelt som helst att förklara för väninnan?
Skulle väl alla vettiga människor förstå?!

Nä det är såklart mycket bättre att låta ett barn känna sig utanför och som om syskonskapet inte räknas (anledningen till presenten) för just det barnet än att fyraringen får sin present ngn dag senare. Mycket bättre..

Varför är det svårt att prata med väninnan innan, förklara situationen och be henne ge dig presenten (förslagsvis i en påse så fyraåringen inte ser den) så kan du ge den till barnet senare? Vilket är viktigast - att diTT barn får sin present en dag tidigare eller att syskonkänslan slipper få sig en törn?

Det är inte så konstigt att väninnan inte tänker på att köpa något till en tioåring som hon inte känner. 
TS och pappan däremot måste tänka på att bonussonen riskerar att känna sig bortglömd och utanför. Tänk att känna att småsyskonen har varandra och föräldrarna men bonussonen är inte en del av familjen!

TS kan väl bara prata med väninnan och föreslå att hon lämnar paketet senare. Kanske föreslår väninnan då att köpa något till bonus också, då är ju problemet ur världen. Annars gör man så bara. Inget av barnen kommer ju att sakna en present de inte väntar sig. 

Men då utgår du också ifrån att bonusen kommer att få sig en törn (troligen baserat på egna erfarenheter) men jag menar att det finns andra utgångsalternativ. Alltså är din fråga om vad som är viktigast inte relevant.

Egna erfarenheter?

Villa erfarenheter skulle det vara mer exakt?

Jag utgår från det TS berättar. Jag utgår från att pappan kan tänka sig in i hur sonen kan komma att känna och reagerade utifrån det. Han borde ju känna sin son..

Vilka alternativ anser du är bättre om jag får fråga?

TS, jag tycker din man reagerade fel.

Till alla som tror att bonusen skulle känna sig exkluderas för att an inte får en present, det går faktiskt att inkludera med annat än prylar, tex genom beröm så bonus får känna sig stor och duktig istället för att jämställas med en liten 4-åring som får en i bonus ögon antagligen töntig present.

Tex så kan man ju säga att 4:åringen får en present för att hon inte ska bli svartsjuk på bebisen, och sen hinta till storebror att han är ju lite förståndigare och förstår att han är lika älskad av pappa och bonusmsmnan trots att det kommit ett syskon.

Precis Brumma! Det är ju det som är själva kärnan. Pappan som känner sin son anser/tror att sonen kommer känna sig orättvist behandlad!

Alla utgår ifrån sina egna erfarenheter, alla tioåringar reagerar inte likadant. Pappan kan mycket väl överreagera (vilket jag tycker att han gör) och ts verkar känna sin bonus mycket väl. Det är vad jag utgår ifrån.

Jag säger att jag inte tycker ditt alternativ är bra. Du sa att du inte kunde se en anledning till att ditt alternativ inte kunde fungera. Jag säger att jag kan se anledningar till att det inte är ett bra alternativ. Jag utgår också ifrån vad som berättas men naturligtvis utifrån mina egna erfarenheter.
Om jag hade en väninna som skulle hälsa på mig och titta på en bebis och hade tagit med present även till min äldsta så hade inte jag sagt att vi lägger undan den här presenten till senare. Jag ser det som så att väninnan förmodligen tycker att det är roligt att se om barnet blir glad, eller hur barnet reagerar, och jag tycker inte att det skulle kännas så mycket som en present ifrån min väninna ifall jag ger den senare när hon inte är där. Att säga att vi lägger undan presenten eftersom vi har en tioåring som är här just nu som kan bli avundsjuk, det tycker jag är att placera en del skuldkänslor hos presentgivaren. Ni som tycker att det här är en bra idé, ni kan säkert prata runt det här och lösa det men för mig ser det inte ut som ett bra alternativ.

Men jag utgår ju som sagt ifrån att pappan överreagerar och att bonusen inte alls kommer att känna sig så otroligt åsidosatt som görs gällande. Hade jag haft en väninna som kom på besök för att hälsa på mig så tror inte jag att min bonus hade förväntat sig att få en present från någon han inte känner, jag tror inte han hade velat umgås med oss medan vi pratar på om bebisar och förlossningsbesvär, bonusen vet att jag inte är hans mamma och jag tror inte att han skulle ha så stort intresse av att umgås med oss. Möjligen skulle han vara intresserad av fikabrödet och varit glad över att få äta nånting gott. Jag tror till och med att han skulle kunna tycka att det var roligt att se reaktionerna hos de små barnen när de fick sina presenter om han råkade vara med vid presentöverlämningen. Jag ser inte för mig att tioåringen kommer att ignoreras och uteslutas, jag ser för mig hur man pratar med tioåringen på en tioårings nivå om hur det känns att få ännu ett syskon.

Jag tycker inte att det här låter som en situation där de vuxna är helt omedvetna och inte skulle klara av att uppfatta om tioåringen blev besviken. Det går att prata med tioåringar och det här är en situation som jag tror är möjlig att förklara för en tioåring om det skulle behövas.

Det är fortfarande inte rätt att ge till två syskon men utesluta den tredje! Det är minst lika jobbigt för en tioåring.

TS, varför är du arg? Det är väl klart att din man är sur då hans barn från tidigare förhållande inte är inkluderad i er familj när en bekant kommer med presenter? Speciellt om bonus är där.

Uppdatering: det blev så att min bonus ändå var hos oss när min kompis kom dock oplanerat då han egentligen skulle varit hos sin mamma men det är lite struligt där.

Min vän sa direkt till honom: åh jag hade ingen aning om vad en så stor kille som du ville ha men tänkte köpa biobiljetter till dig. Får du gå på bio själv?

Varpå bonus blev jätteglad och nöjd. Hon kom sen förbi dagen efter med biopresentkort och ett kort hon skrivit fina saker om att vara storebror på. Så fint av henne!

Min man bad mig om ursäkt och vi pratade igenom hur det blev så och han erkände att det nog var hans skuldkänslor som han projicerade på sin son.

Så slutet gott allting gott.

Förresten lustigt att alla direkt tänker att jag är en hemsk person bara för att jag är bonusmamman. Om det varit mitt eget barn hade jag nog inte alla fått dessa hårda reaktionerna. Nästan som att ni önskade att jag och min man hade en dålig relation och bara väntade på att han skulle lämna mig.

Men nej, bara för att två personer pratar runt varandra och är arga betyder inte det att de inte älskar varandra. Det gör vi och är fortfarande lyckligt gifta.

Jättebra att din vän löste det så.

Förstår dock inte riktigt varför din man bad om ursäkt, man ger inte två av tre barn presenter i den här situationen. Båda har blivit storasyskon. Inte ok.

Om bonusen prompt ska vara med så tycker jag att ni kan köpa något till honom också. Det är inte snällt att alla barn förutom honom får något...

Det folk reagerade på var väl att du ansåg att bonusen inte behövde ha ngt när lillebror fick? Eller?
Jag hade reagerat precis likadant oavsett om du var bonusmamma eller biologisk mamma till båda - man utesluter helt enkelt inte ett barn. Oavsett om det är ett biologiskt eller inte.

Bra det löste sig och att din kompis själv såg att det inte var ok att utesluta ngn.

förståe inte heller varför din man bad om ursäkt - han hade ju rätt? Det hade inte varit ok..

Jaha, självklart är det din mans fel. Du, då? Hur kommer det sig att du haft ett bonusbarn i ditt liv i sju år och inte nämnt honom för din väninna? 
Och ni som tycker det är helt okej att exkludera bonusen, hur fan tänker ni? Skulle ni tänka likadant om det var ert barn som skulle exkluderas? Skulle inte tro det. Att bonusen blivit storebror en gång tidigare är ingen ursäkt för att han inte ska få present nu, knappast hans fel att ni skaffar fler barn. 
Min sambo har tre barn sen tidigare. När vårt gemensamma barn föddes fick alla barnen presenter, även det äldsta. Och ve och fasa, den äldste fick present fast han redan blivit storebror, och fått present, två gånger tidigare!  Katastrof!
Nä, ni bittra bonusmammor med svartsjukeissues som ni tar ut på era bonusbarn borde skämmas!

Usch vad tråkigt att höra! Sånt där är så jäkla trist, att folk inte kan fatta att barn har känslor?

citat gbgumman: [När min kusin kom och hälsa på oss med sin bäbis fru och hennes dotter (hans bonus) var det enbart bonusen som fick present. Bebisen bryr sig inte men hon hade ju blivit stora syster!]

Det var mig en brådmogen bäbis! 

Varför bad din man om ursäkt när han var den enda oskyldiga vuxna i historian?!