Mina barns svärfar har gått bort. Vi har pratat med våra barn om vad som har hänt och om döden. Men, de saknar sin svarfar så mycket och har svårt att bearbeta sorgen. Min 5 åriga tjej har börjat kissa ner sig varje natt. Min son kan få utbrott helt plötsligt. Jag skulle gärna vilja få tips från andra som varit i samma situation, om hur man kan hjälpa sina barn med att bearbeta sorgen..
Det finns en jättebra bok om detta för barn som i stort sett alla begravningsbyråer har. Hämta en sån!
Vänta, deras svärfar?
I övrigt håller jag med Scalaren, vänd dig till en begravningsbyrå eller googla för bra böcker. "Adjö, herr Muffin" tror jag det finns en bok som heter.
Tack för alla , jag ska kolla upp boken.
Framför allt tror jag inte man ska tvinga barn att prata om de inte vill, men självklart får man ju som vuxen inte tystna heller. Ni finns där, om och när de behöver det. Sedan är det bra att gå till biblioteket och låna böcker om sorg. På vårt finns det en särskild låda på det temat. Lånar man hem några böcker, så kan ju barnet själv välja att få böckerna lästa för sig och man kan prata samtidigt.
Min dotter var 3 år när vår katt gick bort, men det är mest i vår, efter hon blev 5 år som hon har kunnat fastna i att sakna Gullan och önska att hon kom tillbaks och så vidare. Nu i sommar ett halvår senare gick hennes gammelmormor bort, som hon inte haft så mycket kontakt med. Hon fick själv välja om hon ville gå på begravningen då vi är separerade och hon bor mest hos mig. Hon valde att inte gå. Sedan gick vi varje dag till badet i den vevan och passerade en kyrkogård på vägen, så en dag undrade hon vad det var (hon såg kapellets torn), så vi gick dit och kollade och läste på stenar o s v. Sedan dess har jag inte hört så mycket om det.
Sedan kan ni ju se till att gemensamt samla och skriva ut bilder, så de har en liten fotobok att återvända till. Förhoppningsvis finns det bilder knutna till roliga saker de gjort, så de kan behålla en positiv bild. Då kan de ju välja när de vill prata eller inte också.
Jag utgår ifrån att du menar styvfar? Vore ju obehagligt om en femåring hade en svärfar...
Möt upp barnen i sorgen. Prata om var de tror att man händer när man dör. Titta på bilder tillsammans. Finns massa böcker.