Ni som fick första barnet prematurt, hur länge gick ni med andra?
Mitt första barn föddes i v 33+4. Jag hade haft onda sammandragningar länge men jag fattade inte att det var just det utan trodde bara att det hörde till, ett konstant tryck nedåt sedan v 28 då han fixerade sig och sedan började jag läcka fostervatten i v 32+4. Men det var enligt BM och förlossningen helt normalt och jag blev försäkrad att inget var på G. Man föder ju aldrig första barnet för tidigt och att vattnet hade gått var omöjligt. De sa att det var urinläckage eller vattniga flytningar.
När jag väl fick komma in på kontroll hade det sipprat i en vecka. CTG visade inget men jag var öppen 2 cm. Dock kunde man vara det länge utan att det betydde något alls så de hyste motvilligt in mig över natten. Det var normal mängd fostervatten kvar enligt UL.
Dagen efter var jag öppen 6 cm vid lunchtid. CTG visade att jag hade svaga värkar och jag kände inte av dem själv. Bara lite trötthetskänsla i ryggen. Då tog man ett beslut att sätta igång förlossningen och de kopplade på värkstimulerande dropp. Kände fortfarande inget men efter någon timme kräktes jag och sedan fick jag lite mensvärk.
Fick ligga stilla i en säng med skalpelektrod på bebisens huvud. Blev dock svårt att ligga stilla när jag började känna mig akut toanödig. Världens magknip och det kändes som att jag fick hålla emot en magsjukeattack.
Jag fattade liksom inte ens att det var krystvärkarna. I mitt huvud hade jag föreställt mig att allt skulle göra så ont och när det inte gjorde det förstod jag inte vad som hände. Första barnet dessutom, så jag hade inget att jämföra med.
1 h och 55 minuter efter att de kopplat på droppet var han ute. Det gick ju snabbt och smidigt.
Nu är jag i v 27 med andra barnet. Den här graviditeten har varit väldigt annorlunda. Som ett stort handikapp. Allt gör ont.
Sammandragningarna kom tidigt. Jag har fått flera komplikationer.
De jag kommer i kontakt med inom vården säger alla att jag måste vila och ta det lugnt. Om första barnet kom tidigt pga läckage av fostervatten är det stor risk att kommande barn också gör det. Samtidigt säger de att jag inte behöver oroa mig. Det kan gå bra lika gärna som det händer igen.
Och som jag nojar över det.
Får panik när jag vaknar av sammandragningarna på natten, för nu kommer de helt oprovocerat.
Trycket nedåt. Känslan av att gå med en kokosnöt inklämd mellan benen gör att jag tror att bebisen är på väg att fixeras.
Får i mig en del smärtstillande dagligen, så jag kanske missar alla signaler? Jag har fortfarande inte något normalt att jämföra med. Bara en jättesnabb, smärtfri och enkel prematurförlossning.
BM sa här om dagen att jag kanske borde börja fila på ett förlossningsbrev då det kanske inte alls dröjer så länge som det borde innan det är dags.
Därför är jag så nyfiken på hur det blev andra gången för andra som också fick första för tidigt.
Blev det prematur då med?
Hade ni besvär under graviditeten?
Startade förlossningen på samma sätt?
Hade ni räknat med fullgången graviditet med nr två?
Upplevdes tiden på NEO lika jobbig/svår andra gången? Jag tyckte det var fruktansvärt att vara fast där, därav frågan.
Var förlossningen lättare/svårare andra gången?
Hur upplevde ni att ni blev bemötta av sjukvården andra gången med eventuell oro och graviditetsrelaterade besvär?
Många frågor, men jag hoppas att någon har tid och lust att svara ändå 
