Ankissen skrev 2017-06-10 13:53:38 följande:
Nu är han här, mitt lilla mirakel! I tisdags 6/6 åkte vi till förlossningen i Västervik på överburenhetskontroll då bebis inte kommit på bf+15. Vi visste inte om vi skulle bli igångsatta eller inte men när vi väl var där var det inget snack om saken. Läkaren gjorde ctg på bebis och en hinnsvepning till då hon även kände att han var fixerad men att det annars inte hänt speciellt mycket sen torsdagen då jag oxå hinnsveptes. Det bestämdes att jag skulle medicineras igång med Cytotec varannan timme. Första dosen fick jag klockan nio ihop med informationen att en igångsättning kan ta tre dygn. Vi låg en timme till med ctg efter medicinen för att se om bebisen påverkades sen joggade mannen och jag över till Hemköp för vi insåg att tre dagar, då behöver vi både snacks och något att läsa. Klockan elva fick jag medicindos två och åt lunch. Började få värkar som inte kändes jättekul. Efter lunchen rymde mannen och jag ut och träffade min kusin som ville krama om oss. Jag upplevde att värkarna krävde att jag andades genom vissa av dem medan andra var lite svagare. När dos tre kom klockan ett kopplades jag till en ctg och fick lustgas. Klockan tre fick jag sista medicindosen, värkarna intensifierades och började kännas rejält. Vid en undersökning var jag öppen fyra centimeter. Bara liksom! Dock hade jag så grymt ont att jag vrålade på EDA, som jag haft de andra gångerna. EDA beställdes men bm sa att hon inte trodde jag skulle hinna få nån. Nu inleddes en intensiv fas där jag trodde att smärtan skulle klyva mig på mitten och hävde ur mig en svärm fula ord när jag fick värk. Plötsligt kände jag ett obeskrivligt tryck nedåt som jag aldrig känt förr pga eda. Ring på dem, skrek jag åt mannen, jag måste krysta! Bm kom klädda i födslokläder och det konstaterades att jag var fullt öppen. 17:15 stack bm hål på fosterhinnan så vattnet gick över hela sängen. 17:20 började jag krysta och 17:24 är Einar född. Först var jag livrädd att göra det utan EDA men kontrollkänslan jag hade under krystvärkarna var magisk. Den gjorde att jag sprack mindre än med de andra två. Har sytt två små ytliga bara, orsakade av bebis näsa. Det svider inte ens när jag kissar så lite är det. Det blev alltså en najs förlossning trots igångsättning och bristen på bedövningen, med det lilla minuset att jag gick från fyra cm öppen till fullt öppen på mindre än en timme. Einar vägde 4080g och var 51 cm lång.
Stort grattis till lille Einar! Vad skönt att allt gick bra trots igångsättning:) Jag är i vecka 37 nu och kommer, precis som i mina två tidigare graviditeter bli igångsatt i vecka 38. Från vecka 30 ca får jag höga gallsyror som genererar en klåda som kan liknas med tortyr. Har fått precis samma nu med alla tre barn. Lämnar blodprov varje vecka, äter mediciner och förutom detta har jag foglossning från helvetet. Är riktigt less nu! Men snart är hon här:) Dock med blandade känslor då min senaste igångsättning blev en riktig mardrömsförlossning:( Jag hade krystvärkar i 7 timmar pga att livmodertappen inte helt hade utplånats trots det att jag var öppen 10 cm. Vet inte om jag klarar av en sådan situation igen! Men men, ut måste hon ju och jag är hyfsat laddad ändå:)
Stor kram till dig och ha en härlig första tid med lille sonen!