Är det verkligen så farligt att mamma eller pappa är full?

Det är väl rätt naturligt det blir så, då personen diskuterade just en dag på året och "en vit jul"-tugget.

Jag hoppas det.

Är uppvuxen med föräldrar som dricker i tid och otid och nej, det är inte alls roligt när ens mamma är så full på bröllop att man får skämmas.
Eller när hon sluddrar och ramlar, pratar för mycket och luktar sprit. 
Så alla har inte den fantastiska upplevelsen som du har haft med en fylla per år utan snarare tre i veckan. Är det lika roligt då också tror du?  

Hoppas du att du diskuterar bara julen?
Eller vad det är du hoppas?
För mig var det rätt solklart att man diskuterade jul, och då diskutera andra dagar är rätt ointressant för frågeställningen.

Du skulle frågat en OT-fråga, och hur är det på de andra dagarna på året.

Men du måste förstå alla har/hade det inte som du.

Jag har också varma minnen från min barndom av när pappa var ledig, kunde slappna av och blev sådär rolig. Skillnaden är att de gångerna var det inte på grund av alkohol, utan bara att han var på bra humör. Tycker det är lite sorgligt att det ska krävas en fylla för att man ska nå det läget.
Har i stort sett aldrig sett mina föräldrar fulla. Det har bara hänt en gång (när pappa varit på en privat whiskeyprovning som spårat ur, brakade in genom ytterdörren mitt i natten, trampade rakt i kaninens bajslåda och började asgarva). Grejen var att då var jag väl typ 15 år och fullt kapabel att förstå och hantera det.
Mina föräldrar har aldrig haft en helt vit jul. Alkohol har alltid konsumerats öppet och odramatiskt. Dock har det handlat om ett par öl till maten och någon baileys till kaffet, det vill säga inte med fylla som syfte utan mer som lyxig måltidsdryck. De blev knappt ens salongsberusade. Deras alkoholbruk har gett mig och min bror en sund och avslappnad inställning till alkohol, just på grund av att vi aldrig förknippade alkohol med obehag eller extra roliga föräldrar. Idag har vi båda typ samma alkoholvanor som våra föräldrar.
Jag och min fästman kommer dricka alkohol när våra framtida barn är med, men vi kommer inte dricka så mycket så att vi blir påverkade. Jag själv skulle tycka att det var sjukt obehagligt att vara ens salongsberusad i barns närvaro.

Jag hoppas att ts inte påriktigt menar att pappan endast var rolig att umgås med på julen, det är så det beskrivs.

Det är inte bara jag som uppfattat texten på det sättet så ts får gärna på eget initiativ rätta till missförståndet om hen vill.

Jag svarar utifrån den information som finns, och min reaktion är är tvärtom den ts är ute efter, jag blir mer negativt inställd till alkoholpåverkan kring barn.

Skulle jag?

Det är en förklaring av en dag, varför prata om de andra +300?

Ts gjorde det själv och du vill att jag ska fråga mer om det så, ja varför?

Jag tycker inte heller att man behöver propsa på en helt vit jul om man inte har alkoholproblem i familjen/släkten. Vi dricker på tex julafton, inför barnen men ingen blir direkt full. Det tycker jag är helt ok.

Om det är så, varför klaga att folk bara pratar om en dag?
Bägge kan inte vara sanna vet du väl?

Jag tycker inte att det är okej att vara full i barns sällskap, men jag tycker absolut att man kan ta någon öl eller ett glas vin till maten när barnen är med.
Om det nu finns personer med alkoholbekymmer med i sällskapet så tycker jag att man kan hålla sig till alkoholfria alternativ.

Mina tre (snart vuxna) barn har valt själva. Hemma hos pappan är både pappan ovh hans nya fru minst salongsberusade varje fredag-, lördag- och söndagkväll. För man kan ju inte koppla av och äta god mat utan ett par flaskor vin och några öl. Hemma hos mig dricks det ett glas vin till maten någon gång ibland.

Barnen slutade vara hemma hos pappan på umgänge över helgen för många år sedan. De började med att be pappan om att bara dricka ett glas när de var närvarande men det tyckte han var fånigt, så det slutade med att barnen vägrade åka till pappan. Nu träffas de bara hemma hos farmor på lunch någon gång ibland.

Så även om du tyckte om när din pappa var full så är det inte alla barn som uppskattar det.

Jag har faktiskt också bara glada minnen från de gånger när föräldrarna drack. Vanligtvis delade de en flaska vin över helgen, och tog ibland en whiskey eller konjak till kvällskaffet nån fredag, men blev aldrig onyktra. Några gånger per år var det fest med grannar eller långväga släktingar och då dracks det öl och grogg, och de vuxna skrattade och hade roligt och alla hade trevligt. Vi barn satt med vid bordet och spelade kort med de salongsberusade vuxna, och hade bara kul. Det var festlig, lekfull stämning som jag minns med glädje.

Självklart har jag förståelse för att många har haft väldigt negativa alkoholrelaterade barndomsminnen, men som TS säger så var det verkligen inte så för alla.

När alkohol fungerar "som det ska", dvs hjälper till att skapa en mer uppsläppt stämning och fodra till öppna samtal, skratt och humor - så ser jag inga problem förutsatt att barnen inte upplever det som främmande eller skrämmande med något personlighetsförändrade föräldrar.

Jag tyckte också att det var mysigt när det var fest hemma hos mina föräldrar, det var skojigt med deras vänner och lite galna upptåg som aldrig spårade ut för mycket.

Lyckligtvis hade jag föräldrar som var väldigt inkännande, som pratade med mig dagen efter, förklarade och frågade mig hur jag upplevde det. Om det var något jobbigt som hände (vilket faktiskt inträffade två eller tre gånger, då föräldrarna grälade - men det var mkt sällan) - så lyssnade de på mig utan att vara ursäktande eller defensiva. Jag har till och med fått återberättat hur min pappa och hans kompis tog kokain tillsammans på en nyårskväll.

Så jag kan visst tycka att det oresonliga "alkohol är alltid dåligt för barn" är ett lite väl svart och vitt synsätt.

Med det sagt, har jag mycket stor respekt för de som har andra upplevelser - och visst skulle kritvita jular runtom i landet leda till mycket mindre sorg för de som faktiskt får lida. Alltså märk väl, jag tvekar inte ett ögonblick på att glädjen som vi upplevt, vi som hade kul alltså - inte någonstans närmar sig den nivån av misär som andra upplevt.

Men det betyder inte att vi som hade kul faktiskt också får prata om det, stående som ett exempel på hur fungerade alkoholkonsumption i ett familjehem kan se ut.

Problemen emellertid, bör talas om och de bör absolut inte sopas under mattan, med syftet att åtminstone några familjer med problem faktiskt kan prata om det och kanske förändra sig. Och för andra att se.

Men tyvärr är det nog så att de med verkliga missbruksproblem inte kommer ändra sig mycket på grund av det. De som har problem (jag känner många, inte minst inom släkten), har större problem än så och behöver proffessionell hjälp - inga vaggandes varningens finger kommer hjälpa dem.

Dock hjälper det nog många att belysa problemet och få ett igenkännande.

har inte läst dom andra svaren , men det ts skrev får mig att må illa. Har växt upp med alkoholism och har fortfarande svår ångest. Ångesten började när jag var liten, kommer så väl i håg känslan i magen . illamåendet oron mm så fort mamma var full ( typ jämt) har samma känsla i vuxen ålder när folk dircker . dom är ju inte sig själva. Fy fan för alla barn som får lida. Inget barn vill se sin föräder full ( möjligtvis att äldre tonåringar skulle klara det ngn gång, annars noll tolerans säger jag. alkoholbarn.wordpress.com/

Har aldrig hört någon utan erfarenhet av alkoholproblem prata om vikten av en "vit jul", just eftersom det liksom inte finns i tankarna att det skulle vara ett problem att kombinera jul och alkohol. Tror inte heller barn generellt mår dåligt av att se föräldrarna berusade någon gång ibland, i festliga sammanhang och tror inte det sätter några djupa psykologiska spår som präglar livet framöver (som det gör att växa upp med beroende i familjen). Tycker TS ska vara tacksam över att kunna avfärda uppmaningen om en vit jul på ett till synes oproblematiskt sätt. Håller med TS om att det inte behöver vara så stor grej med alkohol i alla familjer och att jag skippar några glas vin på julafton räddar inte några barn från oro och ångest. Skulle jag uppfatta det annorlunda skulle jag självklart ändra mitt beteende.

Läs gärna mitt blogginlägg från 30 november om att växa upp med alkohol ständigt närvarande...

www.ofredad.blogg.se