Efter självmord - ingenting?

Du "V" nu är du ute och cyklar. Det är väl klart att syskon är lika viktiga som hustrun/maken.

Ett syskon har man växt upp med, delar minnen som inte den äkta hälften har en aning om.

Står man sina syskon nära så är sorgen oändlig då ett syskon dör.

Själv förlorade jag min bror för 3 år sen. Inte satt jag och tröstade hans fru. De hade för övrigt inga barn. Jag hade fullt upp med min egen, våra föräldrars sorg.

Att påstå att ett syskon inte är lika viktigt som en äkta hälft är väldigt fel.

Antar att du inte har några syskon själv. Kärleken mellan syskon är oftast väldigt stark.

Bearbetar fortfarande det tomrum min bror lämnade efter sig. Min brors fru har gått vidare och gift om sig. Inget fel med det, hon är lycklig antar jag.

Själv sörjer jag min bror varje dag. Det är en lång process som bara ett syskon kan förstå.

Det är otroligt sårande att höra att den person man spenderat i stort sett varje dag med i nära 20 år, genom vått och torrt, lekt med skrattat med bråkat med och till och med slagits för inte skulle vara lika viktig för en som en partner.

Jag tänker på honom som en slags livskamrat, någon som till viss del definierat vem man själv var/blev.

Grät när jag läste att jag inte är lika viktig.

"Jag, jag, jag". Sveriges vanligaste visa....

Du kanske skall starta en egen tråd om dina ganska så sjuka åsikter. Men det är ju bra att veta om något skulle hända dina syskon så skall du som syskon inte inräknas bland de närmast sörjande.

"Jag, jag, jag". Sveriges vanligaste visa....

Jag säger inte att det är rätt. Man är bara människa och alla reagerar olika vid sorg.

Kan ändå förstå hans fru litegrann... vad varit i hennes sits och kände som henne