• Anonym (Ryser!)

    Det där med donation...

    Börjar med att säga att jag förstår att det måste vara svårt att inte kunna få egna barn.
    Jag förstår att ni vill använda donerade spermier eller ägg,
    Därmot förstår jag inte hur dessa två kan likställas!

    Jag menar, att runka i en mugg är väl inte hela världen?
    Däremot att donera ägg är ju en lång och plågsam procedur som man bara får en spottstyver för.

    Helt ärligt kan jag inte förstå kvinnor som utsätter sig för detta!

    Skulle DU kunna tänka dig att donera, varför/varför inte?

    Jag skulle ALDRIG i livet utsätta mig för den tortyr äggdonation innebär, inte ens om jag fick en miljon!

  • Svar på tråden Det där med donation...
  • Anonym (Ryser!)
    Anonym (Njae) skrev 2016-11-04 19:30:25 följande:
    Nej utomlands blir för mycket meck med att ta ledigt från jobbet etc. Jag bor i en universitetsstad så om jag hade velat hade jag gjort det på fettilitetscentrum här.

    Klart det spelar roll - OM jag hade valt att donera i Sverige trots de svenska reglerna hade jag ju velat veta om det ledde till barn eller ej. Om inte så behöver jag ju inte ens fundera på om någon kan komma att kontakta mig om 18 år.
    Ok du tänker så... jag menade att om det eventuella barnet ändå inte kunde söka upp dig så spelar det väl ingen roll om det blir något barn eller inte?
  • Anonym (Njae)
    Anonym (Ryser!) skrev 2016-11-04 19:32:34 följande:

    Ok du tänker så... jag menade att om det eventuella barnet ändå inte kunde söka upp dig så spelar det väl ingen roll om det blir något barn eller inte?


    Nej då spelar det ingen roll, mer än att det kanske är mänskligt att ändå undra ifall ens ansträngning faktiskt ledde till barn. Man donerar ju för att man vill hjälpa så då vore jag ändå nyfiken på om det hjälpte eller inte. Och det är det jag menar är svårt för om man inte själv vill bli kontaktad kanske man inte ska känna att man har rätt att veta om det blev några barn heller, och det tror jag inte man har rätt att få veta. Men jag är inte insatt.
  • Anonym (donerat)

    Jag har donerat ägg och det var verkligen ingen tortyr! 
    visst är det bökigare än spermiedonation och kräver sprutor i ca 2 veckor och en dags äggplock. men då får man ju ta lite smärtlindring.
    Absolut inte på långa vägar att jämföra med att föda barn!!!! 

    att man gör det är ju av omtanke. att man önskar att andra som kämpar ska kunna få barn. Man har ju inga skyldigheter osm donator gentemot de barn som föds från ens ägg. Klart att tanken slår mig ibland att det vore hemskt om barnet som föddes från mitt donerade ägg far illa eller mår dåligt....det är väl det "värsta" med en donation. Men den risken är nog rätt liten om man utgår från att äggen hamnar hos par som verkligen önskar barn över allt annat. 

    Så att donera ägg hadlar väl om välvilja bara. ett litet ingrepp ändå för att ge någon annan chansen att få bli förälder. 

  • Anonym (donerat)

    Man har förresten rätt att veta...
    Eller, jag fick veta att ett ägg ( det första då) resulterat i en graviditet. Sen vet jag inte om allt gick bra hela vägen, det har jag inte heller kollat upp. 

  • legomum

    Vilken tur Du inte donerar ägg då. Tycker hela tråden är direkt oförskämd, finns kvinnor som tex jag som inte skulle haft barn utan just äggdonation.
    Alla som gör ivf genomgår denna procedur och det är ingen tortyr. Löjligt påstående.

    All heder och kärlek till dessa fantastiska kvinnor som väljer att genomgå detta.

  • Axe

    Jag skulle inte kunna tänka mig att donera ägg för jag anser att när mitt ägg blir befruktat är det mitt barn och det skulle kännas lika konstigt som att adoptera bort ett barn.

    Förstår att väldigt få håller med om detta men så tycker jag.

    Tycker inte TS är det minsta oförskämd, hon skriver ju bara att för henne skulle de vara helt otänkbart.

  • Anonym (Nej, aldrig)

    Nu tror jag inte att jag får donera ägg (jag har en del ärftliga sjukdomar, men väldigt hög ärftlighets risk) men jag hade inte gjort det i alla fall. Inte för tiden och smärtan utan för att jag vill vara med och uppfostra mitt barn. Det är inget jag är villig att ge bort. Kanske till en nära släkting, som min syster eller min brors fru. Men absolut inte till en främling. Jag hade resonerat likadant om jag var man.

  • legomum
    Axe skrev 2017-01-29 15:11:33 följande:

    Jag skulle inte kunna tänka mig att donera ägg för jag anser att när mitt ägg blir befruktat är det mitt barn och det skulle kännas lika konstigt som att adoptera bort ett barn.

    Förstår att väldigt få håller med om detta men så tycker jag.

    Tycker inte TS är det minsta oförskämd, hon skriver ju bara att för henne skulle de vara helt otänkbart.


    Ja tänker man det som att det är ditt barn blir det ju en helt annan sak.

    Det oförskämda var hur trådstartaren lägger fram det hela.
  • Anonym (steril)

    Jag är steril, men jag vill tro att: Hade jag kunnat donera, så hade jag gjort det åt någon jag gillar.

  • Anonym (donerat)

    Man får inte ge sitt ägg till valfri person.... apropå sista inlägget.

    om en eprosn behöver äggdonation, och har en kandidat, så hoppar personen fram i kön och får någon okänd persons ägg, och donationen från ens egna kandidat går till annan okänd. 
    pga risken för känslan av att man "ger bort sitt barn" till en kompis etc. 

    Man ska inte veta vems ägg man får och vem som får ens ägg. 

  • Anonym (Zwerty)

    Jag har donerat ägg och tyckte att det hela gick bra från början till slut. Även äggplocket. Ingen stor grej för mig men förhoppningsvis blir det något stort för föräldrarna. Kommer donera igen.

    Jag kommer inte bära det ev barnet, vara upp om nätterna, amma, uppfostra osv. Ok, genetiskt finns mina gener där men det krävs så mycket mer för att vara förälder.
    Jag ger ett frö sen får någon annan plantera och vårda det.

  • Anonym (Molly)
    Anonym (donerat) skrev 2017-02-03 14:17:58 följande:

    Man får inte ge sitt ägg till valfri person.... apropå sista inlägget.

    om en eprosn behöver äggdonation, och har en kandidat, så hoppar personen fram i kön och får någon okänd persons ägg, och donationen från ens egna kandidat går till annan okänd. 
    pga risken för känslan av att man "ger bort sitt barn" till en kompis etc. 

    Man ska inte veta vems ägg man får och vem som får ens ägg. 


    Jo det får man. Men det krävs ju psykologsamtal om det innan, säkert utförligare sådana än vid en "vanlig" donation. Jag vet två systrar där den ena inte hade några ägg och den andra donerade.
  • Anonym (Molly)

    Jag skulle också kunna donera ägg. Har själv varit ofrivilligt barnlös pga manlig faktor och genomgått flera ivf. Hade inga problem med sprutorna eller äggplocken. Ja de kändes ju men det var inte hela världen.

    Däremot fick vi aldrig några barn så ur den aspekten skulle jag nog inte bli godkänd som donator. Börjar närma mig åldersgränsen dessutom.

Svar på tråden Det där med donation...