3 och ett halvt åring vill ta hål i öronen

Min dotter ville det med när hon var 3-4år. Jag sa hon fick ta det när hon blir större. Nu är hon 8år och har inte frågat på 3-4år.

Min dotter ville också då, men jag tyckte 9-10 år var mer lagom, när hon själv kunde ta ansvar för att hålla det rent. Sen var hon inte så intresserad av det längre, så det var inget tjat, men när hon var 10,5 valde hon ändå att göra det.

Och för att svara på alla dina frågor... Det var inget problem med smärta när hon tog det, men det ena hålet blev lite infekterat efter några veckor och då valde hon att låta det växa igen, så nu har hon bara hål i ena örat och är nöjd med det

Min dotter tog håll i öronen när hon var 7, klart det gjorde ont precis då, men inte sen.

Varför ska du förklara att det gör ont? Är du ok med att hon tar håll i öronen nu? Annars är det väl bara att säga att du får vänta tills du är x år!

Min dotter ville också ta hål i öronen vid samma ålder. Hade tänkt att hon skulle få göra det när hon börjar skolan,men NEJ,hon envisades. Tja...varför vänta om hon nu var så ivrig...vad skulle skillnaden vara? Yngre barn än så har ju hål i öronen tänkte jag. Sagt och gjort så tog hon hål i öronen på salong. Första hålet reagerade hon på med att säga att det gjorde ont( hade satt embla plåster på öronsnibbarna innan som xtra bedövning) men då sade killen som gjorde hålen att det bara är det första hålet som gör ont,vips så var det klart! Hon blev jättestolt och har inte haft några problem alls!

Det är ju bara att säga nej... Barn i den åldern behöver inte hål i öronen.

Jag vill att hon vet om att det gör ont då hon är väldigt känslig för smärta, lite av en hypokondriker. Jag var likadan när jag var liten.

Om hon förstår att det gör ont, och ändå vill ha hål i öronen trots att hon är lite hypokondrisk, så är jag väl okej med att hon får hål i öronen. Det är viktigt för mig att hon vet om att när man tar hål i öronen så gör det ont, men att det går över. Jag tycker inte jag ska ljuga för henne och säga att det inte gör ont, när det faktiskt gör ont.

Det är därför jag undrar lite hur smärtan är efteråt då hon är väldigt hypokondrisk, själv minns jag inte hur det var efteråt.

Det är mycket jobb att hålla det rent efteråt. Minns hur jag konstaterade att min då sjuåriga brorsdotter uppenbarligen var för liten för att hantera det.

Hur har du fått ditt barn på 3.5 år att bli hypokondriker ?

Jag har inte gjort något speciellt, hon har alltid fått panik varje gång hon slår sig, eller när hon får något litet sår eller när hon har lite ont, vill ofta åka till doktorn osv, då hon har glasögon så har hon gått till doktorn från väldigt tidig ålder, och hon är dessutom laktosintolerans så har varit mycket hos läkare pga detta och har då väldigt tidigt förstått att man åker till doktorn när man inte mår bra.

Hon började prata tidigt, och tidigt när hon började prata så var det mycket, "mamma jag har ont där, mamma jag har en prick där, mamma är den farlig" osv.

Det ville vår dotter också, men då sa vi nej. När hon var fem år och fortfarande ville ha hål så gick vi med på det. Jag var själv fem år när jag tog hål i öronen.

Det kvittar ju om hon förstår att det kan göra ont. Det är ju bara att säga "nej, när du blir äldre". Inget hon ska bestämma.

Det är otroligt lätt att bara säga nej. Hon lär inte fixa saken själv.

Själva smärtan och läkperioden är en sådan otroligt liten del av frågan att jag undrar varför den tas upp som något avgörande. Värre med hål som blir fula och inte växer igen, risken att örhänget försvinner in i hålet, nickelallergi och framför allt vill man en massa saker när man är 3 som man absolut inte vill när man är 13, 23 eller 33.

Min dotter är 8 år. Hon vill också ta hål i öronen och jag har erbjudit mig att följa med till en piercingstudio för att fråga hur det går till osv. Vi kommer under inga omständigheter gå till en frisör utan det ska göras med en nål när/om det görs. Hon tycker det låter lite läskigt med en nål men förstår resonemanget. Så vi får se när hon blir redo, jag hoppas det dröjer ytterligare några år och kommer dra ut på det i det längsta.

Om du bara säger nej, TS, kommer dottern glömma bort det. Det är liksom ingen stor grej.

Som jag skrev tidigare så är smärtan och läkningstiden viktig eftersom min dotter är väldigt hypokondrisk. Hon har alltid varit det, har behövt träffa läkare sedan tidig ålder och ofta pga sina ögon och pga magen. Så varje gång hon känner smärta eller har ont får hon panik, eller om hon tror att något är fel. Detta vill jag självklart inte ska hända henne, så därför är det dels viktigt att hon förstår att det gör ont men också att det tar ett tag innan det läker och att det kan bli komplikationer.

Nu har jag redan sagt att hon får vänta tills hon blir äldre, men jag hoppas du förstår varför det är viktigt för mig att veta hur det är med smärta osv efteråt.

Jag förstår vad du menar men tycker ändå att i det stora hela är smärtan en liten sak. Det ÄR värre med livslång nickelallergi eller fula hål som blivit sneda o dyl.

Smärtan är naturligtvis jobbig där och då men resten får hon leva med hela livet.

Jag tog hål när jag började i högstadiet (fick inte tidigare pga nickelallergi) och det gjorde inte alls ont! Jag kände ingenting. Min mamma som tog hål samtidigt tyckte de gjorde jätteont.

Min dotter har ännu inte fyllt 3 år, så jag har inte tagit ställning till när hon får ta hål. Men absolut inte före hon börjat skolan.