Nyfikna72 skrev 2016-11-23 18:32:10 följande:
Downs syndrom ser jag inte som nåt anmärkningsvärt. Skulle nog tagit det värre om det vore diabetes, cancer eller nåt annat hemskt som barnet verkligen skulle lida av.
Skulle inte DS orsaka lidande? Vilken sten bor du under? Förutom alla tilläggskomplikationer personer med DS kan drabbas av så finns det mycket annat som kan orsaka lidande hos dem.
Personer med utvecklingsstörning är extra utsatta vad gäller att drabbas av psykisk ohälsa och runt 40% av dem lider av ångestsjukdomar och/eller depression och personer med DS har tre gånger så hög risk att drabbas av depression än andra med utvecklingsstörning.
Även om personer med utvecklingsstörning enligt lag har samma rätt till sjukvård som alla andra ser verkligheten tyvärr inte ut så. Inom psykiatrin är kompetensen kring psykisk ohälsa i kombination med utvecklingsstörning bristfällig och detta ihop med att många med utvecklingsstörning har svårt med kommunikationen leder till att dessa personer inte får den vård och behandling de behöver. Den somatiska vården för personer med utvecklingsstörning är också bristfällig och personer med utvecklingsstörning riskerar att behöva vänta längre på diagnos och behandling.
Trots att personer med DS omfattas av LSS är det inte säkert att de beviljas så mycket stöd och hjälp de verkligen är i behov av för att få ett fullgott liv. Jag har inte någon aning om hur livet ser ut för vuxna med DS utan anhöriga men gissar att det inte är så roligt alla gånger, speciellt inte för de med svårare utvecklingsstörning och/eller stora svårigheter med kommunikationen.
Vissa med DS är fullt medvetna om sin funktionsnedsättning och sörjer de begränsningar i livet den för med sig. En del känner kanske ingen sorg för funktionsnedsättningen i sig men för de attityder och fördomar de drabbas av på grund av sin DS. Andra med DS känner ingen sorg alls men deras föräldrar kanske gör. Vissa föräldrar för de begränsningar funktionsnedsättningen innebär för barnet, andra för den ständiga kampen för att den funktionsnedsatta ska få ett så bra liv som möjligt och en del för båda två.
Personligen tycker jag att det näst intill är ett hån att påstå att DS inte orsakar något lidande. För personer med DS utan några tilläggsdiagnoser och lindrig utvecklingsstörning är det nog i många fall den diskriminering som funktionsnedsatta ofta råkar ut för som orsakar det största lidandet snarare än funktionsnedsättningen i sig, men likväl är det ett lidande. Jag tror inte att det är många med DS som aldrig någonsin har lidit på ett eller annat sätt på grund av sin funktionsnedsättning.