Han äger bostadsrätten, vill att jag ska betala.

Fast det är ju inte riktigt en kostnad för bostaden, det är en kostnad för lån. Man kan äga bostadsrätt utan lån också.
Lånet är kopplat till själva ägandet, inte till boendet och till ägandet finns ett kapitalvärde som bara ägaren äger, så varför ska han då inte betala för det själv?Det är helt riktigt att räntan inte påverkar tillgångar, det är snarare en slags hyresavgift för lånet och lånet i sig har ju givit en kapitaltillgång.Jag personligen skulle inte kunna begära att min sambo som jag valt att flytta ihop med av kärlek, betalar så mycket att jag tjänar på det i förhållande till henne.

Vid inneboende hade jag dock lagt på del av min räntekostnad, eftersom jag då är hyresvärd och inte sambo.

Varför delar ni bara på elen på vintern? Driver ni en generator med motionscykel för att kunna dammsuga på sommaren?

Haha wat ska du ha en ägandedel gratis av någon annan. Du skojar va? Sluta trolla.

Nu frågar du mig fast jag redogjorde för vad andra framför som argument. Lånet är direkt knutet till bostaden. För ägaren är räntan en boendekostnad. Säljer ägaren bostaden så försvinner den kostnaden (mest troligt). Räntekostnaden påverkar inte på något sätt bostadens värde eller belåningsgraden. Lånet i sig har givit en bostad. Huruvida det är en kapitaltillgång eller inte känns för mig oviktigt. Lånet är en förutsättning för boendet, och vill man dela det boendet kan det vara en idé att dela kostnaderna för detta. Risker och möjlig avkastning tillfaller ägaren, men det är som sagt både möjligheter och risker. Vill man även dela dessa får man köpa in sig. Ägaren har även i många fall en utgift i form av amorteringar som ska betalas. Dessa ska dock inte delas då det är en form av sparande för ägaren och inte en kostnad. Amorteringarna påverkar även eventuell vinst/förlust vid försäljning av bostaden, vilket räntekostnaden inte gör. 
Och om du flyttade in hos någon av kärlek? Hade du vägrat betala mer än hälften av avgiften även om det innabar att din sambo då betalade betydligt mer varje månad? Du fick bo i en lägenhet du kanske inte hade haft möjlighet att bo i utan henne, men det slutade med att du betalade en spottstyver och hade betydligt mer pengar att lägga på ditt eget sparande varje månad än henne?

Sen förstår jag inte riktigt vad du menar med att du skulle tjäna på det. Tjäna på det gör du ju även ifall någon bara betalar hälften av avgiften. Tjänar på det gör väl hon så länge ett motsvarande boende skulle vara dyrare? Det är ju ett av de vanligaste råden, att ta en motsvarande hyreslägenhet och sen ta halva den hyran som din sambo ska betala till dig. Det är ofta betydligt mer pengar än halva avgiften och halva räntekostnaden. 

Förhoppningsvis ska det inte heller handla om krav eller något man begär utan om att man kommer överens om något som känns rimligt. Det är min ståndpunkt medan du mer verkar ha rigida regler om vad som får eller inte får betalas av båda. För mig finns massor av parametrar som skulle kunna påverka hur mycket man ska betala. Problem uppstår ju bara ifall man inte är överens, och det är väl argument för detta hypotetiska läge vi diskuterar här antar jag?

Ja, till ÄGANDET av bostaden! Det har ett värde, även om du inte bor i den.Varför vill du bortse från kapitalvärdet?Den ena har sitt sparande i lägenheten och den andra har sitt sparande på banken...Att äga ett kapitalvärde som växer, samtidigt som man inte själv betalar hela kostnaden för det är en förtjänst vid försäljning.
Att betala mindre för en bostad jämfört med en annan är inte att tjäna pengar utan är att spara pengar, en viss skillnad.
Tjäna pengar= få pengar i handen
Betala mindre= spara pengar
Om du köper något till extrapris så har du inte tjänat något utan du har sparat pengar.
Om du köper något till extrapris och säljer det till fullt pris så har du tjänat pengar.En vanlig jämförelse vissa gör och så även du är med vad motsvarande hyreslägenhet kostar.

Om vi relaterar den kostnadsjämförelsen till ett transportbehov istället så kan det se ut så här.

Kalle och Lisa är ett par och bor ihop. De behöver ta sig till och från jobb mm.
Ett färdbevis med kollektivtrafiken kostar 8400 kr per år, vilket innebär att paret lägger 16 800 kr på transport om de köper färdbevis.
Kalle har en gammal bil, den är billig och de kan reparera det mesta själva. Den kostar med värdeminskning, skatt, försäkring, bränsle och reservdelar i genomsnitt 12 000 kr per år, om de bara kör till och från jobbet. Båda jobbar så att de kan samåka utan att köra något extra. Halva kostnaden var blir 6000 kr per år för Kalle och Lisa.
För de som vill köra motsvarande-hyreslägenhet-kostnaden så borde då Kalle begära 8400 av Lisa, för det är ju vad det skulle kosta henne att åka kollektivt.

Exakt vad är skillnaden om hon får ut 100 000 i vinst efter ränta, skatt och lån är betalt och jag får ut 100 000 i vinst på sparande i fonder efter att skatter och avgifter är betalt?

Hur mycket jag hade betalat i ett sådant läge är för mig snarare en fråga om inkomst, hon kan inte begära att jag betalar mer än hälften av allt gemensamt, vilket då inte inkluderar lånet som bara hon har.

Varför inte? Du borde iaf fatta att elen på vintern är dyrare än på sommaren.

Skönt att du har gratis el på sommaren.

Jag betalar ändå andra grejor så det blir ändå ganska jämt för oss, vi delar i princip på allt. Andra folk som ni behöver ej lägga ner med att "gnälla" när man vet ändå inte 100% vad det handlar om. Alla har sina lösningar.

Tare lungt det är inte 50/50 hos mig heller.

Rent krasst till nyttjanderätten och en del av bostadsrättsföreningen, men det är sak samma. För att jag inte tycker det behövs.Amorteringar är sparande. Räntekostnader är det inte. Nu förutsätter du att värdet på bostaden växer. Så är det inte alltid. Ja, jag antar att Kalle skulle kunna göra detta. Däremot är det inget jag har förespråkat. Sen skriver du ju som att Lisa ska vara med och betala för vädeminskningen på bilen. Den är ju ett kapitalvärde precis som en bostad. 

Igen så förutsätter du att bostaden går med vinst. Det är inte alltid så, och det varierar väldigt mycket mellan olika platser i landet. Bygger du en ny villa utanför Kramfors kommer du kanske aldrig kunna sälja den för ett pris som motsvarar byggkostnaden. 

Och ytterligare igen - jag har aldrig skrivit att man ska kunna begära något. Jag har till och med, enligt mig själv, varit tydlig med att man INTE ska begära eller kräva detta. Bara att jag finner det rimiligt ifall man kommer överens om det och att räntekostnader inte, enligt mig, är något som man per definition aldrig ska dela på när endast en part har lånet och äger bostaden. 

Ja och det har ett kapitalvärde.Nej, för att det är ett starkt argument mot ditt tyckande.Investeringen i en bostadsrätt är ett sparande.Det har varit så runt storstäderna i gott och väl 25 år och säkert minst 10 år på de flesta andra ställen. Varför räkna på något som är sällsynt?Nja... En dyr och fin bil som säljs fem år gammal har ju såklart ett kapitalvärde, om än mycket lägre än när den var ny. Men till skillnad mot en lägenhet så minskar alltid en bil i värde och mer värdeminskning ju mer den används, därmed kan man säga att värdet omvandlas successivt från kapitalvärde till värde på det som bilen givit av användning, vilket är ett värde som är förbrukat när varje resa är till ända.
Undantag för detta kan en samlarbil vara.
I sådant fall kan man se räntekostnaden som en kostnad för att faktiskt få en sambo att bo i Kramfors. Hade jag varit den med den bättre ekonomin som flyttar ihop med någon med bostadsrätt så hade jag nog föreslagit att jag köper in mig på halva. Det skulle förenkla det hela.

Ja, en bostad har ett kapitalvärde - men det är inte bara ett kapitalvärde. Det är även en bostad. Ja, och räntekostnader är varken en investering eller ett sparande. Ja, så här är ju mångas syn. Den stockholmcentriska. Ska man måla upp principer som är allmängiltiga så ska de väl just passa överallt? Sen kan man förstås göra sig lustig över att folk vill, eller inte vill, bo i Kramforts - men det är ju knappast något som stärker ett argument. Användandet av bilen har helt klart ett värde, men det har användandet av en bostad också. De är inte, i många fall, enbart ekonomiska investeringar. Det hade väl varit utmärkt ifall nu din partner gick med på detta. Min poäng är ju att man måste resonera sig fram till vad som känns rimligt som par, medan du verkar ha mer strikta regler kring vad man ska och alldrig ska göra. Men alla människors situation och boende är inte som Tom Araya´s. Världen är mycket större än Stockholm, och då känns det mindre funktionellt att bygga strikta principer som man tycker att alla bör anamma på hur det ser ut just där bara för att man själv bor där. 

Hej ts! Det låter som om ni bara ska provbo ett tag så några långsiktiga beslut om kostnadsfördelning behöver ni kanske inte ta nu. Du kommer att gå minst plus minus noll på att hyra ut ditt nuvarande boende. Om det inte är så att din pojkväns boende är hiskeligt dyrt så tycker jag att det är ok att ni delar rakt av på hans boendekostnader, och där inkluderar jag räntor men inte amortering. Alternativt räknar ni på det så att ni båda "tjänar" lika mycket på provboendet, så behöver ingen av er känna sig utnyttjad. Tex om din hyresrätt vanligtvis kostar dig 5000 i månaden och hans boende kostar honom 7000 i månaden. Du hyr ut din hyresrätt för 5000 och har därmed ingen kostnad kvar för denna. Om du betalar 2500 till din pojkvän så har du en boendekostnad som är 2500 lägre än du vanligtvis har, och detsamma har din pojkvän. När ni bestämmer er för att bo ihop på heltid (dvs när du sagt upp din hyresrätt) så får ni ta diskussionen om boendekostnader igen.

Fast det är det sämsta för dej i längden, du betalar all mat istället för att äga del i ditt boende. Vid en ev separation har du inte tak över huvudet och maten är uppäten medan han sitter kvar i sitt hus som ökat i värde. Om han avlider utan testamente ärver hans släkt huset. Jättebra lösning för ett kort provboende men inte trygg långsiktig lösning.

Ta ett lån och köp in dej i huset istället. Era totala lån / kostnader behöver inte vara högre än nu.