Anonym (Så galet sugen)

Äldre 3 Dec 09:18

92 svar

Är allt verkligen svart eller vitt?

Alltså jag vet inte... Kraven vi alla ställer på ett äktenskap börjar kännas helt orimliga. Allt det här i en och samma person?

1. Livslång kärlek

2. Bästa vännen

3. Bästa föräldern

4. Livslång attraktion

Jag och min man har varit ihop i nio år, varav sex som gifta. Och faktiskt, under dessa underbara år har vi uppfyllt alla punkterna ovan! Men det senaste året har varit tufft, vår skilda syn på drömboendet är det största problemet. Han vill bo i en central hyresrätt, jag vill bo i ett barnvänligt hus. Nu har jag fått min vilja igenom för barnens skull, med följden att han bara TJURAR.

Så vad gör vi nu? Jag vill verkligen att vi ska ha det bra, men i längden kan jag inte leva med en man som ignorerar mig och helt saknar förmåga att ta ansvar för sitt liv. Den senaste tiden har jag (såklart) blivit mer mottaglig för andra mäns intresse, och nu är jag så tänd på en man att jag tvivlar på om jag klarar av att stå emot...

Nu till den mest intressanta frågan: Kan det vara en bra kompromiss att föreslå min man ett öppet förhållande? Då slipper vi varannan vecka, bodelning och hela skilsmässoskiten, men vi skulle nog båda må bra av bekräftelse från andra. Jag har föreställt mig honom i säng med silikonbrudarna på gymmet, och jag bryr mig faktiskt inte. Han kanske till och med fastnar för någon som har en central hyresrätt, så slipper jag ta initiativet till skilsmässa...

Ja ni fattar, det här äktenskapet är mer eller mindre över redan. Men då finns det ett problem till, min flirts fru. Hon är sur för att han jobbar för mycket, och han behöver knappast ytterligare en anledning att vara hemifrån.

Men är det verkligen mitt ansvar att hålla mig borta från honom för hennes skull? I så fall kan ni lika gärna kalla mig moder frikkin Teresa. Det måste väl ändå i första hand vara hans ansvar att hålla sig borta från mig?

Vad hade ni gjort? Och tänk efter innan moralkakorna haglar, det är lätt att döma andra men desto svårare när man själv utsätts för tuffa frestelser.

Anonym (Så galet sugen) Trådstartaren

Äldre 25 Jan 04:45

#81

Så missnöjd som han är så fattar jag ärligt talat inte varför inte HAN lämnar MIG. Han har precis lika stor skyldighet att ta tag i sitt liv.

Anonym (Förvirrad)

Äldre 25 Jan 07:02

#82

Inget nytt här...
-ni har bott i hus sen årskiftet och då började din man må dåligt.
-för att du ska må bättre har du kommit på att du ska ha en ventil med den där killen vid sidan om äktenskapet som du hittat pga att din man slutat jobba på ert förhållande efter flytten.
-inom äktenskapet saknas tid och ork att ha sex.

Om du nu hittat den här killen efter det att din man kroknade undrar man lite hur de kommer sig att du varit kåt på honom sen i höstas? Och om inte tiden räcker till för att ha sex på hemmaplan hur har du tänkt att du ska hinna med en älskare utan att fullkomligt gå under av stress?

NAP är när man lägger energi på att göra sina egna problem till Någon Annans Problem och det är precis det du gör nu - du vill slippa vara boven för att ditt äktenskap kraschar och jobbar livet ur dig för att få din man att vara den som driver det dit... att se hur du argumenterar för att få rätt är faktiskt ganska skrämmande.

Anonym (Så galet sugen) Trådstartaren

Äldre 25 Jan 09:02

#83

Anonym (Förvirrad) skrev 2017-01-25 07:02:56 följande:

Inget nytt här...

-ni har bott i hus sen årskiftet och då började din man må dåligt.

-för att du ska må bättre har du kommit på att du ska ha en ventil med den där killen vid sidan om äktenskapet som du hittat pga att din man slutat jobba på ert förhållande efter flytten.

-inom äktenskapet saknas tid och ork att ha sex.

Om du nu hittat den här killen efter det att din man kroknade undrar man lite hur de kommer sig att du varit kåt på honom sen i höstas? Och om inte tiden räcker till för att ha sex på hemmaplan hur har du tänkt att du ska hinna med en älskare utan att fullkomligt gå under av stress?

NAP är när man lägger energi på att göra sina egna problem till Någon Annans Problem och det är precis det du gör nu - du vill slippa vara boven för att ditt äktenskap kraschar och jobbar livet ur dig för att få din man att vara den som driver det dit... att se hur du argumenterar för att få rätt är faktiskt ganska skrämmande.

Förvirringen beror på att du tror att flytten är den utlösande faktorn. Så är det inte utan vi har haft problem i över ett år. Spiken i kistan var kontraktsskrivningen i september, efter det har min man stängt av helt. Så jag anser att äktenskapet kraschade redan i oktober.

I november frågade jag i desperat förtvivlan om han fortfarande älskade mig och om han såg mig som en del av lösningen i hans liv eller en del av problemet. Han svarade... ingenting. Då brast det för mig och jag hakade upp mig på flirten för att slippa bryta ihop.

Silent treatment är inte ok, särskilt inte under såhär lång tid. I december mådde jag så dåligt av hans beteende att jag krockade bilen, fick panikångest och nästan gick in i väggen. Nu har jag skaffat mig ett beroende av ångestdämpande medicin istället.

Så nog fan borde jag lämna, men han är trots allt far till mina barn, och vi hade åtta lyckliga år ihop innan helvetet brakade lös. Så jag hävdar att vi behöver den långa osäkra vägen tillbaka, vi behöver helt enkelt dejta igen och riskera att aldrig hitta tillbaka till varann.

Han kommer inte att må bra av att bo ensam i en lägenhet, och det vet han om. Alltså behöver han dejta för att kunna träffa en ny kvinna att förälska sig i. Vad är det för fel med att vi tar det lugnt under tiden, bor kvarn huset och fokuserar på barnen?

Mitt behov av att hoppa i säng med flirten är egentligen bara ett sidospår, när den förtrollningen är bruten vill jag mycket hellre fokusera på livet som ensamstående förälder än att ligga runt. Till saken hör att jag har ett nätverk av stöttande vänner och familjemedlemmar, det har inte min man.

Om terapin medför att vi båda kan erkänna att vi mår

dåligt av att leva tillsammans, då vill jag att han i lugn och ro bygger upp sitt liv. Dvs att han först lever som vän med mig och barnen, och sedan flyttar ihop med en ju kvinna. Han skulle bli så bottenlöst ensam i nån jävla ungkarlslya.

Anonym (jag)

Äldre 25 Jan 09:56

#84

Anonym (Så galet sugen) skrev 2017-01-25 09:02:46 följande:

Förvirringen beror på att du tror att flytten är den utlösande faktorn. Så är det inte utan vi har haft problem i över ett år. Spiken i kistan var kontraktsskrivningen i september, efter det har min man stängt av helt. Så jag anser att äktenskapet kraschade redan i oktober.

I november frågade jag i desperat förtvivlan om han fortfarande älskade mig och om han såg mig som en del av lösningen i hans liv eller en del av problemet. Han svarade... ingenting. Då brast det för mig och jag hakade upp mig på flirten för att slippa bryta ihop.

Silent treatment är inte ok, särskilt inte under såhär lång tid. I december mådde jag så dåligt av hans beteende att jag krockade bilen, fick panikångest och nästan gick in i väggen. Nu har jag skaffat mig ett beroende av ångestdämpande medicin istället.

Så nog fan borde jag lämna, men han är trots allt far till mina barn, och vi hade åtta lyckliga år ihop innan helvetet brakade lös. Så jag hävdar att vi behöver den långa osäkra vägen tillbaka, vi behöver helt enkelt dejta igen och riskera att aldrig hitta tillbaka till varann.

Han kommer inte att må bra av att bo ensam i en lägenhet, och det vet han om. Alltså behöver han dejta för att kunna träffa en ny kvinna att förälska sig i. Vad är det för fel med att vi tar det lugnt under tiden, bor kvarn huset och fokuserar på barnen?

Mitt behov av att hoppa i säng med flirten är egentligen bara ett sidospår, när den förtrollningen är bruten vill jag mycket hellre fokusera på livet som ensamstående förälder än att ligga runt. Till saken hör att jag har ett nätverk av stöttande vänner och familjemedlemmar, det har inte min man.

Om terapin medför att vi båda kan erkänna att vi mår

dåligt av att leva tillsammans, då vill jag att han i lugn och ro bygger upp sitt liv. Dvs att han först lever som vän med mig och barnen, och sedan flyttar ihop med en ju kvinna. Han skulle bli så bottenlöst ensam i nån jävla ungkarlslya.

Du pratar hela tiden om vad som inte är ok i det din man gör, men hur är det med du gör? Har du någon som helst självinsikt?

Anonym (Schysst)

Äldre 25 Jan 10:00

#85

Anonym (jag) skrev 2017-01-25 09:56:35 följande:

Du pratar hela tiden om vad som inte är ok i det din man gör, men hur är det med du gör? Har du någon som helst självinsikt?

Anonym (Så galet sugen) Trådstartaren

Äldre 26 Jan 05:46

#86

i-o skrev 2017-01-24 23:52:40 följande:

30 partners är lite över normen skulle jag tro.

Har ni testat att ta en psykadelisk resa ihop med t.ex. en shaman? Tror det skulle kunna skapa lite nya vyer och vidga horisonterna och ge er möjlighet att regenerera era psyken och ge er mer hälsa? Ibland är sådana upplevelser mer omvälvande än att träffa andra.

Så avundsjuk man kan vara då.

Anonym (Så galet sugen) Trådstartaren

Äldre 26 Jan 05:50

#87

Anonym (jag) skrev 2017-01-25 09:56:35 följande:

Du pratar hela tiden om vad som inte är ok i det din man gör, men hur är det med du gör? Har du någon som helst självinsikt?

Nej jag har nog inte det eftersom jag anser att inlägget du citerar tyder på omtanke om min man. Det enda jag vill är att han ska ta reda på hur han vill leva, så att han slipper all denna sammanbitna bitterhet. Man är knappast lycklig när man tiger ihjäl sin fru. Men vi hade första samtalet med terapeuten igår, och det gick över förväntan, så kanske finns det hopp trots allt.

i-o

Äldre 26 Jan 12:37

#88

Anonym (Så galet sugen) skrev 2017-01-26 05:46:29 följande:

Så avundsjuk man kan vara då.

Och där har vi en sammanfattning till attityden som ligger till grund för att han drar.

Anonym (jag)

Äldre 26 Jan 13:23

#89

Anonym (Så galet sugen) skrev 2017-01-26 05:50:51 följande:

Nej jag har nog inte det eftersom jag anser att inlägget du citerar tyder på omtanke om min man. Det enda jag vill är att han ska ta reda på hur han vill leva, så att han slipper all denna sammanbitna bitterhet. Man är knappast lycklig när man tiger ihjäl sin fru. Men vi hade första samtalet med terapeuten igår, och det gick över förväntan, så kanske finns det hopp trots allt.

Jo din man har säker brister och problem, men det har även du och det verkar du inte vilja se utan ser endast hans brister och ursäktar dina egna med hans. Terapi kommer inte hjälpa ett skit om du går dit med inställningen att lägga all skuld på honom och rentvå dig själv. Det hål ni båda befinner er i har ni grävt båda två, hur ni hanterar problemen som uppstått är ni också båda ansvariga för, och att försöka tjata sig till att knulla andra är inte ett bra sätt att sköta relationsproblem.

Anonym (Så galet sugen) Trådstartaren

Äldre 26 Jan 13:53

#90

Anonym (jag) skrev 2017-01-26 13:23:31 följande:

Jo din man har säker brister och problem, men det har även du och det verkar du inte vilja se utan ser endast hans brister och ursäktar dina egna med hans. Terapi kommer inte hjälpa ett skit om du går dit med inställningen att lägga all skuld på honom och rentvå dig själv. Det hål ni båda befinner er i har ni grävt båda två, hur ni hanterar problemen som uppstått är ni också båda ansvariga för, och att försöka tjata sig till att knulla andra är inte ett bra sätt att sköta relationsproblem.

Visst, så är det såklart. Det är bara det att jag är jävligt less på att kämpa och att leva ett deprimerat anti-liv. Varför skulle barnen må bättre av att pang bom flytta ut ur huset vi nyss flyttat in i, är det verkligen nödvändigt att ändra på deras vardag bara för att nån moralkärring kommit på att man SKA skilja sig i ett sånt här läge?

Anonym (jag)

Äldre 26 Jan 14:31

#91

Anonym (Så galet sugen) skrev 2017-01-26 13:53:44 följande:

Visst, så är det såklart. Det är bara det att jag är jävligt less på att kämpa och att leva ett deprimerat anti-liv. Varför skulle barnen må bättre av att pang bom flytta ut ur huset vi nyss flyttat in i, är det verkligen nödvändigt att ändra på deras vardag bara för att nån moralkärring kommit på att man SKA skilja sig i ett sånt här läge?

Jag kan förstå att du känner dig dåligt, relationer är trotts allt en väldigt stor del av vårt liv, knakar den i fogarna under lång tid så påverkar det oss väldigt mycket och leder till frustration, depression, stress osv, då är det väldigt lätt man man börjar titta utåt, leta efter någon annan som kan tillföra lite glädje i ens liv. Men det är som sagt ingen lösning, det är bara en ventil, en nödåtgärd som oftast leder till att problemen hemma förvärras...en relation vid sidan av kanske gör att allt skit hemma blir lättare att stå ut med eftersom man får lite glädje, bekräftelse, sex, etc, men det kommer inte lösa något i relationen hemma.

Om du tänker efter, om man behöver någon annan för att må bra hemma, varför är man då i ett förhållande med personen hemma? Oftast är det pga barnen och för att man helt enkelt har väldigt svårt för att bryta upp vilket är förståeligt, men samtidigt måste man nog börja tänka tanken, är det såhär jag vill leva resten av mitt liv? Fråga sig själv, varför man bor kvar? Har man några känslor kvar för sin partner öht eller lever man kvar med personen av praktiska skäl? Vad känner han? Vad vill han?

De frågorna kan ingen annan än du och han svara på, och det kanske ni kan komma fram till på terapin...men det förutsätter som sagt att man går dit och pratar på den lite djupare nivån och inte slösar bort tiden med att bråka om vem som är mest skyldig för det leder bara till pajkastning och kommer inte ge dig svar på de viktigare frågorna... ponera att ni kommer fram till att allt är hans fel... sen då? Kommer det hjälpa dig att veta om du vill vara kvar? Kommer det hjälpa dig få reda på vad ni känner för varandra? Kommer det lösa några problem alls?

Anonym (Förvirrad)

Äldre 26 Jan 16:11

#92

Även om du befinner dig i ett läge där hela världen runt dig är det som gör att du mår dåligt bör du åtminstone direkt avfärda din tilltänkta flirt som du VET redan skadar en oskyldig kvinna. Du har tydligt berättat att du vill ha ett ONS för att tillfredställa ditt behov på bekräftelse... om du bara kan lova oss att du droppar det så tror jag att de flesta kan få lättare att höra resten av din historia!

Är allt verkligen svart eller vitt?

INNEHÅLL