9årig barn blev slagen i skolan

Ni åkte alltså till akuten för en reva i örat?

Jag skulle inte göra en stor sak av det. Uppenbarligen gjorde det inte så ont på barnet eftersom ni inte fick höra något om det förrän ni såg det själva vid middagsbordet. Säg till personalen att ni i fortsättningen vill veta när sånt här händer, så kan ni släppa det sen.

Akuten för en reva i örat??

Är själv lärare och man ser faktiskt inte allt som händer, man kan inte vara överallt. Vi säger till barnen att de ska säga till en vuxen när det händer något men det är inte alltid de gör det och då kan man tyvärr inte föra informationen vidare till föräldrar heller.

Vet inte hur man svara individuellt, därför svara jag nu alla

Barnet är inte en sånt person som säger saker och ting som händer i skolan, vi vet inte själv att det är ett rivsår, eftersom såret är på örat. Så kan man misstänka att det kan leda till något alllvarig skador, som kan påverka hörsel, eller kanske till och med hjärnskakning. Eftersom slagen är vid huvudet. Vems ansvar ifall något allvarlig skada skulle uppstå? Därför valde vi att åka in till akut när vi inte vet vad är det som har hänt, för säkerhetskull.

Anlednings till att vi vill fråga personalen är för att vi inte fick några meddelande om vad som har hänt. Jag tycker att när någoting händer med barnet så ska personalen kontakta föräldrar om vad som har hänt, oavsett om det vet eller inte vet. Och tydligen så vet de vad som har hänt det här gången, jag fick ett mail från en annan förälder som berätta att hennes barn har berättat till henne om vad som har hänt, och att personalen har sett vad som har hänt. Jag förstår att det kan är vanligt att killar kan komma hem som små sår, jag vill inte heller göra något stort av det. Men om vi inte fick meddelande det här gången så kan det vara så att vi inte heller kommer få några meddelande när något annan händer i framtiden. Därför vill jag bara påpeka att vi vill veta när någoting händer i skolan.

Barn springer in i buskar, blir rivna av katten hemma eller av jackans blixtlås.Barn har ofta märken och sår, de allra flesta kommer sig av helt rimliga anledningar.

Skolpersonal ska ha koll, men det går inte att ha alla barn inom synhåll varje sekund, det klarar inte heller två föräldrar hemma med bara två barn. Om vuxna i skolan ska kunna meddela hemmen om ett barn blir slaget måste barnet självt berätta. Precis som hemma, ett barn som INTE ropar på föräldrarna när det behöver hjälp får inte alltid hjälp. Slåss syskonen på övervåningen och pappa är i källaren i tvättstugan - tja, han är rätt chanslös då.

Lite så är det ju att växa upp. För 9 år sedan var pojken en helt hjälplös bebis. Om ytterligare 9 år ska han kunna ta fullt vuxenansvar. Om det inte är något speciellt (t.ex. mobbning) ska barn i 9-årsåldern klara av att släppas med blicken ett par minuter då och då och fixa att hämta en vuxen om det uppstår bråk. Utsatta och kända konflikthärdar kan punktbevakas, som klätterställning eller fotbollsplan. Självklart ska vuxna vara så synliga det går och särskilt vara nära de elever man vet ofta hamnar i konflikt. Men man kan inte begära att vuxna ska se allt. 

Slutsats: att åka till skolan och skälla kommer ni inte vinna ett dugg på. Men självklart ska ni berätta och ha en vänlig dialog, skolan måste ju få veta så de kan agera. Berätta vad ert barn säger, var beredda på att det andra barnet kan säga något annat (t.ex. att ert barn retades eller var den som började slåss), kom ihåg att 9-åringar är BARN som inte har full koll och lätt missuppfattar situationer - oavsett hur väluppfostrade de är så kan de misstolka en kamrats avsikt och en olycka kan bli "han gjorde det med flit".

Men man får inte slåss och att slå någon med en träpinne är misshandel. Om ingen lärare såg men sedan får info från er om händelsen så är det skolans skyldighet att ta hhand om situationen och reda ut vad som hände. Min dotter är 12 och blev slagen i skolan av en annan tjej och nu slutade det inte med en polisanmälan men det kunde det likaväl gjort.

Klart ni ska berätta för skolan vad som hänt, det är inte säkert att de vet, bara för att det hände på skoltid. Alla berättar inte för läraren. Men berätta för personalen och kolla av om de visste om det här.

Ang att prata med det andra barnets föräldrar, så tycker jag att ni ska låta skolan sköta detta i första hand, de måste prata med både den som slog och dennes föräldrar. Är det en engångshändelse så hade inte jag ringt och pratat med föräldrarna men händer det igen så hade jag absolut gjort det och jag hade också velat få bekräftat från skolan att de upprättat en handlingsplan för problemet.

Men sen är det en viktig sak också, DU ska inte ta tag i någonting eller prata med skolan, det ska barnets föräldrar göra. Inte du. Du har ingenting med det att göra.

Något man måste vara väldigt medveten om är att barn ofta ljuger. Att han säger att han blivit slagen med en pinne i skolan är inte nödvändigtvis sant; han kan lika gärna ha kutat in i en buske eller ha skadat sig när han gjorde något han inte borde.

Vet själv att jag hittade på någon historia när jag var liten efter att vi varit uppe och stökat på skolans tak, och min son blev även anklagad för att ha sparkat en klasskompis som låg ned på marken i huvudet - det kom sedan fram att min son var hos skolsköterskan under rasten ifråga, och klasskompisen erkände till slut att han hittat på allt.

Och även om de inte medvetet ljuger så kan de missuppfatta sanningen. En vild lek där en håller i en pinne och som slutar med rivmärke på den andra kan av den ena uppfattas som olycka och av den andre som att det var med avsikt. Eller om barn A bara håller i pinnen och barn B faktiskt springer rätt in i pinnen av egen maskin, så kan barn B ändå uppleva det som att h*n blev slagen av pinnen. Hur förståndigt det egna barnet än är så är det ett BARN med sämre förmåga att förstå och hantera kompelxa situationer. Så hur mycket det egna barnet än spärrar upp ögnonen, gråter och hävdar att "det VAR med flit!" så måste man ta det med en nypa salt. 

Att förstå det är lite av grundbulten i en sund uppfostran.

Med det sagt ska man förstås hjälpa sitt barn och lyssna på vad det berättar. Ta det på allvar och så vidare. Ingen ska bli slagen eller retad. Men den vuxna måste lyssna in också andra än det egna barnet, t.ex. de vuxna i skolan, för att få en så rättvis bild som möjligt.

Men hörni. Utgå inte från att ts son bara tror han blivit slagen och egentligen gått in i en buske. Utgå inte heller från att ts son ljuger. Utgå inte heller från att ingen lärare sett.

Det finns ju vittnen som sett och som sett att personal sett. Våld ska utredas och alltid tas på största allvar.

Jag blev halvt avklädd och slagen med träpåk (dock ej hårt) när jag var 7. Och jag kan lova er att det inte var en buske som gjorde det! Morr.