Anonym (Lite förvånad...)

Äldre 28 Dec 23:05

116 svar

Inte medbjuden till sambos släktings begravning...

Jag undrar bara vad andra anser om detta, för mig är det helkonstigt. Väldigt sorgligt gick en släkting bort innan jul till min sambo som har haft stor påverkan på hela släkten. Jag har träffat hen ett par gånger.
Jag och sambon bor tillsammans och har även barn ihop och för mig var det självklart att jag skulle följa med på begravningen som +1 till sambon men också för att det i min värld tillhör vett och etikett även om personen inte stod mig nära. Men när jag frågade sambon om hur allt var planerat så har han pratat med svärmor och andra i släkten och jag ingår inte. Vill såklart inte göra detta som ett problem till sambon när han sörjer, därför frågar jag er här vad ni tycker. Även om jag känner mig något utanför just nu så vill jag såklart inte framhäva det på något sätt och det är inte det som är viktigast, men jag trodde ändå att jag tillhörde "familjen".

monkees

Äldre 30 Dec 06:15

#101

Om den avlidne sagt att hen vill jordfästas med bara de allra närmaste närvarande så följer man det. Man ska väl vara glad om man SLIPPER gå på begravning? Finns väl inget värre?

monkees

Äldre 30 Dec 06:20

#102

AnnaStjärnhök skrev 2016-12-30 06:00:48 följande:

Jag har inte skrivit något inför min begravning, för om jag plötsligt skulle dö i någon olycka, så får det konsekvenser för mina anhöriga som är så svåra, att min begravning är en bagatell i sammanhanget.

Om jag däremot skulle drabbas av t.ex. cancer och veta att jag skulle dö inom den närmaste framtiden, så skulle jag nog ta mig tid att tänka igenom detta, och författa några önskemål (om än inte "krav"). Eller kanske förmedla dom muntligt.

Bland annat skulle jag säga att jag inte vill att dödsannonsen sätts ut innan jag är begravd, utan efter med en formulering av typen "jordfästningen har ägt rum i kretsen av de närmaste". Just för att undvika det som hände på min fars begravning: att ett par som knappt kände mina föräldrar anmälde sig till minnesstunden. Varken min mor eller jag hade ens kunnat föreställa oss något sådant, utan vi satte ut annonsen och informationen om var man skulle anmäla sig, p.g.a. vi tänkte att det kunde finnas vänner till min far - t.ex. före detta arbetskamrater - som vi inte hade kontaktuppgifterna till.

Men jag ser hellre att några personer som jag ändå inte sett på flera år inte får chansen att komma på min begravning, än att några helt olämpliga ska dyka upp och göra mina barn mer upprörda. Och tänker jag efter nu, så är kanske inte alla mina vänner och bekanta - hur roliga de än har varit att gå ut med när man var ung t.ex. - lämpliga människor att träffa mina barn när de är i sorg...

Det är ju så känsligt med en begravning, för till skillnad från nästan allt annat här i livet så går den aldrig att göra i repris. BLIR den förstörd så blir sorgearbetet svårare för de anhöriga, och de kan komma att bära med sig tråkiga minnen resten av livet.

Det finns ju det här "Vita Arkivet" som man kan fylla i. Där kan man också skriva ner om man har banktillgångar och försäkringar etc. Det har jag gjort MEN också berättat för mina barn. Jag tycker man ska passa på att göra det INNAN liksom döden blir nära ....för då kanske man inte orkar!?

AnnaStjärnhök

Äldre 30 Dec 06:28

#103

monkees skrev 2016-12-30 06:20:16 följande:

Det finns ju det här "Vita Arkivet" som man kan fylla i. Där kan man också skriva ner om man har banktillgångar och försäkringar etc. Det har jag gjort MEN också berättat för mina barn. Jag tycker man ska passa på att göra det INNAN liksom döden blir nära ....för då kanske man inte orkar!?

Allt ekonomiskt är i ordning. Vidare vet alla att jag vill bli kremerad. Det räcker så just nu.

AnnaStjärnhök

Äldre 30 Dec 06:31

#104

monkees skrev 2016-12-30 06:20:16 följande:

Det finns ju det här "Vita Arkivet" som man kan fylla i. Där kan man också skriva ner om man har banktillgångar och försäkringar etc. Det har jag gjort MEN också berättat för mina barn. Jag tycker man ska passa på att göra det INNAN liksom döden blir nära ....för då kanske man inte orkar!?

Dessutom räknar jag med att leva minst 40 år till! Och om man då fyller i väldigt detaljerade önskemål om t.ex. musik, sånger, diktläsning... och sedan glömmer bort det i bankfacket. Så kanske det inte alls "stämmer" längre när man är en gammal tant, man kan ju ha ändrat smak helt och kanske önskar sig en väldigt traditionell begravning med enbart psalmsång och bibelläsning, typ... kan bli jättefel med någon poplåt som var aktuell 40 år tidigare.

monkees

Äldre 30 Dec 06:56

#105

AnnaStjärnhök skrev 2016-12-30 06:31:40 följande:

Dessutom räknar jag med att leva minst 40 år till! Och om man då fyller i väldigt detaljerade önskemål om t.ex. musik, sånger, diktläsning... och sedan glömmer bort det i bankfacket. Så kanske det inte alls "stämmer" längre när man är en gammal tant, man kan ju ha ändrat smak helt och kanske önskar sig en väldigt traditionell begravning med enbart psalmsång och bibelläsning, typ... kan bli jättefel med någon poplåt som var aktuell 40 år tidigare.

Okej

Ja jag är 61 så mitt perspektiv ser annorlunda ut. Iofs så ligger fokus på mina önskningar inte på musik och begravningsritual då jag vill kremeras och min aska ska spridas anonymt i minneslund. Mina barn får säga adjö på sjukhuset och sedan är min själ fri så de kan "möta" mig var som helst.

nevermind

Äldre 30 Dec 07:22

#106

Hur vet din sambo att du inte är medräknad?

Anonym (Lite förvånad...) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 08:46

#107

Oj, känns som att den här diskussionen just flög ut i andra människors erfarenheter som inte har något med min fråga att göra.
Jag är inte oönskvärd av de närmsta, det står inte någonstans att jag är det och det är väldigt tragiskt att människor dyker upp för att förstöra andras begravningar! Den avlidna hade inte heller några önskningar om enbart de allra närmsta.
Men jag är heller inte sådan att jag på något sätt förstör tillställningar, jag är en lugn, trevlig person som inte gör mycket väsen av mig och jag gillar inte att stå i centrum. Så att om jag står vid min mans sida och sedan beklagar sorgen till närmsta, är för mig helt normalt. Jag och sambon har ett stadigt förhållande med hus och barn, jag följer alltid med på alla släktevent förutom på ett kalas som svärmor ordna så att jag inte fick/kunde vara med pga henne. Och nej, jag varken bråkar eller tjafsar med henne, vill inte lägga ner tid och dålig energi på det. Jag uppskattar frid och fröjd, därför är ett lugn viktigt för mig.
Jag förstår inte varför människor ska forma scenariot till det värsta, jag är inte någon olämplig person som ska närvara på begravningen för att förstöra. Jag är en varm och omtänksam människa som vill medverka för att visa kärlek och omtanke samt visa empati för de närmsta.

Hur som helst så pratade jag med sambon igår och han ville såklart att jag ska med, han hade bara tagit för givet att jag hellre ville vara hemma med barnen och hade därför inte frågat. Han blev glad för att jag vill följa med honom.

Anonym (svärmor är värst)

Äldre 30 Dec 10:42

#108

Så din rubrik "Inte medbjuden till sambos släktings begravning" var bara ett missförstånd, som grundar sig i att du och sambon har en bristfällig kommunikation? Hm.. så det kan bli!

Anonym (Lite förvånad...) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 10:59

#109

Anonym (svärmor är värst) skrev 2016-12-30 10:42:43 följande:

Så din rubrik "Inte medbjuden till sambos släktings begravning" var bara ett missförstånd, som grundar sig i att du och sambon har en bristfällig kommunikation? Hm.. så det kan bli!

Inte enbart, men en del av det ja. Hade han vetat att jag ville med så hade han såklart sagt till svärmor att anmäla mig också vare sig hon ville eller inte. Jag tog för givet att han skulle ha ifrågasatt hennes val, speciellt med tanke på att hon har anmält andra med deras respektive och mer avlägsna personer än mig. Men han tänkte inte så långt i stunden eftersom att vi inte hade pratat om det och därför följde han bara på svärmors linje och i efterhand tänkte han att jag hellre ville vara hemma med barnen.

cilla67

Äldre 30 Dec 12:13

#110

Nu har jag inte läst trådens alla sidor, så det här kanske är passé nu, men jag ser en parallell i min släkt. En kusin avled i somras och min äldsta syster såg som sin uppgift, helt oombedd, att OSA för oss syskon. Så hon ringde mig och sa "jag tänkte osa åt oss alla, ska du med? Du behöver verkligen inte, du har ju barnen osv, men om du vill så säger jag till om dig också." Vid ett annat tillfälle har hon tacka nej åt mig i en liknande situation, utan att berätta det för mig. Jag är vuxen och fullt kapabel att osa själv, tycker jag, men nu är syrran som hon är, och jag tänker inte bli osams med henne för en sån småsak.
Kan det vara så att din svärmor också tar på sig att planera för "sin" del av släkten och då tycker att det är enklast att du är hemma med barnen?

Anonym (Lite förvånad...) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 12:37

#111

cilla67 skrev 2016-12-30 12:13:48 följande:

Nu har jag inte läst trådens alla sidor, så det här kanske är passé nu, men jag ser en parallell i min släkt. En kusin avled i somras och min äldsta syster såg som sin uppgift, helt oombedd, att OSA för oss syskon. Så hon ringde mig och sa "jag tänkte osa åt oss alla, ska du med? Du behöver verkligen inte, du har ju barnen osv, men om du vill så säger jag till om dig också." Vid ett annat tillfälle har hon tacka nej åt mig i en liknande situation, utan att berätta det för mig. Jag är vuxen och fullt kapabel att osa själv, tycker jag, men nu är syrran som hon är, och jag tänker inte bli osams med henne för en sån småsak.
Kan det vara så att din svärmor också tar på sig att planera för "sin" del av släkten och då tycker att det är enklast att du är hemma med barnen?

Svärmor vet att vi har barnvakt, hon gillar att kontrollera saker för att på så vis få det på sitt sätt och tyvärr så ingår inte jag i familjen enligt henne. Det är antingen bara sambon eller sambon och barnen. I det här fallet tyckte jag att det skulle vara en självklarhet att sambon sa ifrån och skulle ha sagt till om att jag också skulle med. Men problemet låg i att han och jag inte hade pratat ihop oss och med tanke på hur olika alla tycker här i tråden så kan jag även förstå att det inte var en självklarhet för honom och inte heller för henne (dock är det underligt att hon anmälde andras respektive). Hur som helst släpper jag det här nu och ingen skada är skedd

Anonym (gosh)

Äldre 30 Dec 12:42

#112

Anonym (Lite förvånad...) skrev 2016-12-29 16:24:13 följande:

Ok, men hur känner din fru/man inför din planeringen? Har hen en liknande för sig själv också?

Hur han känner? Ingen aning egentligen, jag har aldrig efterfrågat hans känslor kring detta. Däremot förväntar jag mig att han respekterar mina önskemål precis som jag förväntar mig respekt medan jag är i livet.

Ja, han har en liknande planering (som jag naturligtvis respekterar och rättar mig efter om det skulle vara så att jag överlever honom).

MrsBroderTuck skrev 2016-12-30 03:21:09 följande:

Oj, hur orkar du försöka bibehålla en sådan kontroll, även efter dagen du dött! Tom skriva ditt eget griftetal, det lät som höjden av kontrollbehov! :P

Men ja, för mig är det mer än okej att mina efterlevande fattar besluten kring min begravning, det är ju ändå dessa som ska närvara, inte jag! Jag skulle faktiskt vilja att mina nära hade folk med sig som kan finnas där som stöd och en axel att gråta hos, även om jag aldrig ens träffat dessa!

Nae, för mig är en begravning för de levande och något jag anser att dessa får bestämma över så att de kan sörja mig på det sätt som passar dem. Jag är ju redan borta och lär ändå inte märka någon skillnad, haha!

För övrigt skulle jag aldrig neka någon att närvara vid en begravning, varken min egen eller någon annans! I så fall endast där extrema skäl föreligger!

Att ha en planering över hur jag vill ha det när jag går bort kräver ingen daglig ansträngning. Jag förstår inte varför det skulle vara något att "inte orka".

Anonym (Lite förvånad...) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 13:04

#113

Anonym (gosh) skrev 2016-12-30 12:42:42 följande:

Hur han känner? Ingen aning egentligen, jag har aldrig efterfrågat hans känslor kring detta. Däremot förväntar jag mig att han respekterar mina önskemål precis som jag förväntar mig respekt medan jag är i livet.

Ja, han har en liknande planering (som jag naturligtvis respekterar och rättar mig efter om det skulle vara så att jag överlever honom).

MrsBroderTuck skrev 2016-12-30 03:21:09 följande:Oj, hur orkar du försöka bibehålla en sådan kontroll, även efter dagen du dött! Tom skriva ditt eget griftetal, det lät som höjden av kontrollbehov! :P

Men ja, för mig är det mer än okej att mina efterlevande fattar besluten kring min begravning, det är ju ändå dessa som ska närvara, inte jag! Jag skulle faktiskt vilja att mina nära hade folk med sig som kan finnas där som stöd och en axel att gråta hos, även om jag aldrig ens träffat dessa!

Nae, för mig är en begravning för de levande och något jag anser att dessa får bestämma över så att de kan sörja mig på det sätt som passar dem. Jag är ju redan borta och lär ändå inte märka någon skillnad, haha!

För övrigt skulle jag aldrig neka någon att närvara vid en begravning, varken min egen eller någon annans! I så fall endast där extrema skäl föreligger!

Att ha en planering över hur jag vill ha det när jag går bort kräver ingen daglig ansträngning. Jag förstår inte varför det skulle vara något att "inte orka".

Jag respekterar dina tankar men jag har jättesvårt att förstå dem. Har du tagit din mans och barns känslor i någon del av planeringen eller är det bara dig själv rakt igenom?

Anonym (svärmor är värst)

Äldre 30 Dec 13:07

#114

Anonym (Lite förvånad...) skrev 2016-12-30 12:37:32 följande:

Svärmor vet att vi har barnvakt, hon gillar att kontrollera saker för att på så vis få det på sitt sätt och tyvärr så ingår inte jag i familjen enligt henne. Det är antingen bara sambon eller sambon och barnen. I det här fallet tyckte jag att det skulle vara en självklarhet att sambon sa ifrån och skulle ha sagt till om att jag också skulle med. Men problemet låg i att han och jag inte hade pratat ihop oss och med tanke på hur olika alla tycker här i tråden så kan jag även förstå att det inte var en självklarhet för honom och inte heller för henne (dock är det underligt att hon anmälde andras respektive). Hur som helst släpper jag det här nu och ingen skada är skedd

Men din sambo känner väl ändå till att hans mor inte räknar dig som en i familjen, utan endast sin son och barnbarn? Borde han inte då vara mer uppmärksam, och kunnat förutse att hon inte skulle räkna med dig. Jisses vilken mes till karl - du får ursäkta att jag säger så.

Anonym (Lite förvånad...) Trådstartaren

Äldre 30 Dec 13:57

#115

Anonym (svärmor är värst) skrev 2016-12-30 13:07:34 följande:

Men din sambo känner väl ändå till att hans mor inte räknar dig som en i familjen, utan endast sin son och barnbarn? Borde han inte då vara mer uppmärksam, och kunnat förutse att hon inte skulle räkna med dig. Jisses vilken mes till karl - du får ursäkta att jag säger så.

Du fick mig till att skratta, för att när det kommer till hans mamma så är han en riktig jävla mes som du säger. Men han jobbar på det, vi jobbar på det! För som tur är så har han flera andra sidor som jag älskar hos honom och som också väger över tyngre :) dessutom så kan det inte vara lätt för honom heller, han vill ju helst ha både en nöjd mamma och en glad sambo och tyvärr brukar det vara jag som får ha förståelse då hon inte har någon sådan förmåga.
Det svåra för mig kan bara vara att hålla förståndet uppe och därför vill jag gärna tänka innan jag handlar när det kommer till henne, mest för att undvika att ett krig ska bryta ut vilket jag inte har något intresse av. Där är jag och sambon lika, ingen av oss gillar drama och löser därför det mesta så smidigt vi kan.

Anonym (svärmor är värst)

Äldre 30 Dec 14:21

#116

Anonym (Lite förvånad...) skrev 2016-12-30 13:57:04 följande:

Du fick mig till att skratta, för att när det kommer till hans mamma så är han en riktig jävla mes som du säger. Men han jobbar på det, vi jobbar på det! För som tur är så har han flera andra sidor som jag älskar hos honom och som också väger över tyngre :) dessutom så kan det inte vara lätt för honom heller, han vill ju helst ha både en nöjd mamma och en glad sambo och tyvärr brukar det vara jag som får ha förståelse då hon inte har någon sådan förmåga.
Det svåra för mig kan bara vara att hålla förståndet uppe och därför vill jag gärna tänka innan jag handlar när det kommer till henne, mest för att undvika att ett krig ska bryta ut vilket jag inte har något intresse av. Där är jag och sambon lika, ingen av oss gillar drama och löser därför det mesta så smidigt vi kan.

Skönt att du tog det på rätt sätt ts. Jag ångrade lite mina hårda ord. Jag är ju egentligen en snäll och sympatisk person, som mycket väl vet att allt inte är svart eller vitt - och att det är klokt att välja sina strider. Gud vet vad som flyger i en ibland när man sitter där vid tangentbordet haha.. Förlåt!

Nu vill jag önska dig Ett Gott Nytt År

Inte medbjuden till sambos släktings begravning...

INNEHÅLL