Konstaterat MA på UL

Jag fick missfall i v 8. Men upptäcktes inte förrän v 13, då pga av en blödning. Tyckte oxå det var wxtremt jobbigt att inte ha vetat innan. Fick dock hjälp med aborten direkt på plats, vilket var skönt. När jag blev gravid igen så var rädd ingen ett tidigt ul i v 10.

Jag fick ett MA i maj ifjol, vecka 12 - fostret troligt dött sen ca v 7. Märktes pga blödning/värkar, kroppen tid hand om det mesta själv.

Jag har ALDRIG varit så besviken på min kropp som då! Den är lixom det enda jag alltid kunnat lita på, när omgivningen sviker. Men nä, fan. Jag fattade hela grejen om varför man får missfall osv, men var så sjukt besviken på att min kropp inte kunde hjälpt mig tidigare, gett mig en enda liten hint om att det inte stod rätt till..

Jag fick hjälp av en kurator på kvinnokliniken, som jag gick till några gånger och pratade. Blev sedan gravid igen två månader efter mitt MA, och gick då tillbaka till kuratorn ett par gånger till. För hur skulle jag kunna lita på min kropp den här gången?

Gossen föddes frisk och kry i mars i år, och han blir dessutom storebror redan i april om hn passar tiden. Det har varit svårt att lita på att det ska gå vägen de här gångerna - men vem kan man lita på om man inte kan lita på sig själv och sin egen kropp?

Kämpa, TS!

Jag vet precis vad du menar, tänker likadant. Man blir så besviken på kroppen som i de flesta fall klarar så sjukt mycket. Men egentligen gjorde väl kroppen sitt jobb nu också och jag försöker så mycket att se det på det viset. Att detta förmodligen inte hade varit ett livsdugligt barn och därför gjorde naturen det valet åt mig. Jag vill tro det.

Vilken lycka att du blev gravid igen så snabbt och att det gick vägen! Grattis :)

Min mamma sa till mig igår att inte låta mig tyngas ner av detta utan istället försöka igen så fort jag slutat blöda efter aborten, för chansen är stor nu när jag nyligen "är"/varit gravid pga hormonerna. Då är man mer mottaglig tydligen. Och det känns jättebra att höra! Så vi kommer inte ge upp!

Jag har noll förtroende för sjukvården i Malmö med tanke på det dåliga bemötandet jag fick igår på KK. Först svarar dem inte i telefon på 7 timmar, och när jag väl åker in mitt i natten så sitter de och pillar navelludd och dricker kaffe men skickar hem mig. Hon hade noll förståelse och noll medkänsla. Var iskall med ett fult flin i ansiktet när hon sneglade på min remiss jag hade med mih och sa att såna saker inte prioriterades på jourtid och att jag fick komma tillbaka på dagtid. Jag förklarade att jag inte kunde det men då flinar hon och säger "ja.. nä.. det är sånt som händer." Slet min remiss ur handen på henne, sparkade upp dörrj*veln och gick hem. Ringde idag och då hade jag redan en bokad tid på måndag, men ingen som meddelat mig. Hade skatan igår bara gjort sitt jobb och åtminstone kollat upp mig så hade hon sett det och kunnat meddela det. Så nej. Jag har noll förtroende för dem så jag ventilerar här istället :/