Har jag Aspbergers?
Hej! Jag är mitten av tonåren. För några månader sedan kom jag över en artikel om Aspbergers. När jag läste artikel så kände jag igen mig så fruktansvärt, som om någon beskrev mig.
Hela mitt liv har jag känt mig utanför. Jag har alltid haft få vänner och har svårt att binda mig till nya människor. Jag har alltid skillt mig från andra och har även blivit "mobbad" för det. I början av mitt liv hade jag talsvårigheter och blev retad för det och även mitt utseende och sättet jag beter mig på. Har fått höra att jag har dålig hållning samt går på ett konstigt sätt av både vuxna och folk i min ålder. Av både vuxna och barn har jag blivit behandlad nedvärderande av, som att jag är efterbliven och inte förstår någonting. Jag försöker att undvika diskussioner så mycket som möjligt. När jag pratar så har jag svårt att få ut det jag tänker, min hjärna säger en viss sak men min mun vill inte kopiera alls. På matten är jag inte dålig men när jag ska förklara så blir det fel fast om jag skulle få skriva skulle det bli rätt. Jag skulle inte beskriva mig själv som blyg men gillar inte att ta i hand eller att ha ögonkontakt med folk. Har svårt att öppna mig för människor och kan verkligen inte prata om känslor. Det har hänt upprepade gånger att jag inte har förstått enkla kommandon eller när någon har bett mig att göra något. Jag har även lätt att bli lurad för tror alltid på personen som pratar med mig.
Jag är bra i skolan och har högsta betyg i alla ämnen men får verkligen arbeta i några för jag känner verkligen inget intresse vissa gånger. Om jag inte tycker att något är kul för jag plugga i timmar för att få fast saker i huvudet. Men i de jag tycker är kul kan jag höra en liten detalj (kanske ett årtal) och komma ihåg det. Jag har en hög hösta nivå och jag har även en låg lägsta nivå. Jag har fått höra att jag är kreativ och gör allting på mitt egna sätt som är delvis sant. Mina fritidsintressen är att måla, teckna osv... och lyssna på musik och kan spendera en vardag med att lyssna på musik från när jag kommer hem från skolan tills jag går och lägger mig. Om mina favoritartister och band kan jag allting, när de bildades, när första skivan släpptes osv... Jag tycker inte om att visa upp det jag kan och räcker inte upp handen när jag kan svar på frågor eller låtsas som att jag inte kan när någon frågar mig.
Socialt är jag inte blyg men jag ogillar att prata med folk och spenderar mina dagar inlåsta på mitt rum med noll kontakt med omvärlden. Jag träffar sällan folk utanför skolan endast enstaka gånger i månaden. Det är olika hur folk uppfattar mig. Vissa tycker nog att jag är en bitch, andra har sagt att jag är en av de snällaste personerna de någonsin har träffat och andra mig som, ja, efterbliven. Jag visar upp olika sidor av mig till människor och visar starkt om jag tycker om eller avskyr en person omedvetet. Enligt vissa så ska jag ha ett konstigt ordförråd och använda mig av annorlunda uttryck. Hela min dag är omedvetet planerad och jag måste stiga upp samma tid, bestämma vad jag ska äta till frukost dagen före osv... Jag städar sällan mitt rum utan glömmer som bort att städa. När jag städar är det ett projekt för mig och jag måste planera hur jag ska städa för att få det gjort.
Jag känner mig annorlunda och konstig. Finns det någon som känner eller har känt på samma sätt som mig och kan ge mig något tips? Tacksam för svar! Ha en bra dag/kväll du som läser detta.
