Berätta eller inte?

Tveksamt. Yngsta är åtta år och han har två äldre barn med. Sånt kan spela stor roll.

Jag tycker ni ska berätta för mannen, men ingen annan. Kanske inte ens säga att ni vet vilka namn det handlar om, bara att ni hört rykten som känns som mer än rykten, om att hon själv uttalat att hon var osäker på faderskapet? Har han haft några tentakler utan kanske han ändå anar vilka personer det skulle kunna gälla?

Tänk så hemskt för honom om det kommer fram senare och han också då får veta att ni och kanske andra, vetat men inte sagt nåt? Då blir han sviken även av er, kanske han tycker (så skulle i af jag reagera) 

Jag vill också att ni tänker till en extra gång. Verkar som ni bor i en mindre ort där alla känner alla och rykten sprids som en löpeld. Kvinnan har kanske inte ens varit med brorsan eller kusinen. Är ni säkra på att hon verkligen sagt att "hon inte vet vem som är pappan till den minsta" och i vilket sammanhang? Som ett skämt? Var försiktig med skvaller! Och att sprida lögner utan 100%iga bevis.

Skulle inte tro det.Om hon var otrogen så har hon stått för sitt kast. Ännu värre att lura i en man att han är fader till ett barn han inte ens är fader till. Folk kan vänta i åratal men sanningen kommer alltid ut. Ska TS gå runt med en lögn? Är TS man en god bror så väljer han sin bros sida och inte hans ex-frus.

Har inte riktigt med att välja sida. Varken den andra brorsan eller kusinen har sagt något om detta. Därför känns det som skvaller som kan bli dyrköpt.

Håller med. Varför göra något annat än att stå på sin brors/svågers sida? Oavsett om det är sant eller ej så förtjänar han åtminstone att veta om att ryktet går i den lilla orten. Ts, ni ska självklart berätta. 

Varför skulle de säga något om det? Knappast något man stoltserar med.

Oavsett om det är skvaller eller ej så förtjänar han att få reda på sanningen. Jag förstår inte ens hur man kan välja att stå på en annans sida.  Att behålla vänskapen med Ts mans bror är mer värdefullare än ex-frun. Bättre att få höra det från TS och hennes man än någon annan. TS mans bror behöver TS mans stöd. Jag hade aldrig förlåtit om någon hållit sånt inne. Hellre sanningen än att folk omkring håller det inne och ljuger. Varför skydda ex-frun?

Ex-frun bryr jag mig inte alls om. Tänker på mannens relation till sin egen bror och kusin om det skulle stämma. Snacka om splittrad familj och släkt. För att inte tala om kaoset som kan uppstå i broderns och kusinens respektive familjer. Tänker också på alla barn. Hur mycket det kan förstöra relationen som syskonen har för varandra. 8-åringen har ju kallat mannen pappa hela sitt liv. Det är dom man ska skydda eller åtminstonde tänka efter. Ibland orsakar sanningen bara mer smärta för alla och påverkar flera familjer. Speciellt när allt kan vara rykten/skvaller.

Ja du "påven Johanna II", om man är otrogen med sin mans bror och kusin när man fortfarande är gift tycker jag att man är ett "svin". För mig finns det inte på kartan!

Sen är det väl självklart att vi inte kommer till att få samma relation till min mans andra bror och kusin om vi väljer att berätta och det kommer fram till dem.

Som jag ser det så finns det stor möjlighet att även han berättar för sina föräldrar, dvs mina svärföräldrar.

Blir ju inte lätt för dem att välja vilken/vilka söner de vill fortsätta att träffa.

Kan ju misstänka att den svikna brodern inte har större lust att sitta på kalas tillsammans med svikarna!

Men det är mina tankar....

Hmm. Blev fel med citeringen enligt ovan. Menade att citera Johanna påven II

Ja, det är illa gjort, det tycker jag också. Men från det till det du skriver om att du går omkring och tänker på detta hela tiden - "de enda tankarna som snurrar runt", din man ringer familjerådgivningen och du tar ut en dramatik i förskott som inte inträffat och kanske inte heller kommer att inträffa får mig att tro att du kanske blev lite väl exalterad över snaskighetsfaktorn i det fick höra.

Vi får hoppas att inte visar sig att även din svåger varit ett svin och varit otrogen, det kan ju komma att bli för mycket för dig.

Nej du, påven Johanna, jag tycker absolut inte att detta är några smaskigheter! Vi är båda ledsna för detta och mår dåligt av det! Vi tycker oerhört synd om min svåger/hans bror.

Du har inga syskon eller familj va? Verkar inte riktigt som du kan sätta dig in i känslorna.

Jodå, det har jag och som i de flesta släkter och sammanhang där människor ingår har det hänt lite av varje även i min släkt. Men att må dåligt av det på det sätt du verkar göra tycker jag för min del är anmärkningsvärt och underligt i sig.

Hej nu vet ni ju inte till 100 % att detta stämmer. Att berätta kan förstöra livet både för barnet och din mans bror. Tycker vissa hemligheter kan följa med ner i graven faktiskt inget kommer bli bättre av att han får veta. Tycker ni ska knipa

Tror de flesta här har familj och de allra flesta skulle välja sanningen. Ni håller på något som kan påverka din mans brors liv och framtid. Tycker du att han ska leva i en lögn? Berätta allting så får han bestämma själv hur han ska hantera det här. Det är inte upp till dig och din man utan din mans bror.  Hur smärtsamt det än är så är sanningen bättre än en lögn. Bryr ni verkligen er om din svåger/hans bror eller om din man så berättar ni.  Ni sviker honom om ni inte säger något.Det är bättre att TS svåger får reda på sanningen så får han hantera det här. Tänk om det är sant? Att han står på pappret på ett barn som inte är hans. Den riktiga pappan ska ta ansvar. Att låta det gå ner i graven är svagt och fegt. Skulle du vilja leva i en lögn? Skulle nån av er vilja göra det? Barnet har rätt att veta sanningen. Svågern ska inte behöva ta det sveket från de människor han kallar familj. Kommer det ut senare vilket det förmodligen kommer att göra. Så kommer det att göra mer skada än nu. 

Om den berörda mannen vet att kvinnan varit otrogen är det mycket möjligt att han redan funderat på detta. Om jag stod honom nära skulle jag kunna ta upp samtalet utan att informera om rykten och hörsägen. Exempelvis skulle jag kunna fråga och resonera och diskutera kring faderskap, kring otrohet, kring vad en vill veta och inte.
Om han skulle säga: "Mina tre barn är mina tre barn och jag (och mamman) beslutade för 9 år sedan att aldrig göra faderskapstest för det är mitt barn och ingen annans. Att ens tänka på att det skulle komma fram att någon inte var min... skulle jag förlora rätten att umgås, kontakten, allt? Nej herregud, jag kommer aldrig någonsin vilja göra något faderskapstest, det är mina barn, punkt."
Då skulle det ju inte direkt vara så att han blev gladare av att ni omkring berättade om otroheter och att ni skickat ett hårstrå till något labb för test...

Om han däremot sa: "Jag vet att hon var otrogen en gång för tio år sedan och jag har verkligen haft svårt att komma över det. Hon lovade och svor att det var 2 år innan vi fick tredje barnet, men jag kan ändå inte låta bli att fundera på det nu. Tänk om han inte är min? Tänk om han får veta det på något traumatiskt sätt om 20 år, i samband med en operation eller liknande? Det skulle göra honom så ont... Jag har funderat på att göra faderskapstest men jag vet inte... Mamman lovade ju. Jag vill inte tro att hon var otrogen fler gånger men... ibland känns det som att det finns mer jag inte vet. Skulle det vara en enda gång till skulle jag kräva faderskapstest... Har du någonsin hört något annat?"
Då skulle jag antagligen inte sprida lösa namngivna rykten, men jag skulle bekräfta hans känsla och säga att jag ibland hört antydningar, men om han känner minsta osäkerhet är det väl bäst att göra faderskapstest och prata med mamman. Beroende på relation kanske jag skulle prata med henne med och säga att hon åtminstone borde underlätta och möjliggöra faderskapstest. 

Skulle testet sedan visa att mannen är far skulle jag inte berätta något om rykten om vad som hände för ett par år sedan eller liknande. 

Om den berörda mannen vet att kvinnan varit otrogen är det mycket möjligt att han redan funderat på detta. Om jag stod honom nära skulle jag kunna ta upp samtalet utan att informera om rykten och hörsägen. Exempelvis skulle jag kunna fråga och resonera och diskutera kring faderskap, kring otrohet, kring vad en vill veta och inte.
Om han skulle säga: "Mina tre barn är mina tre barn och jag (och mamman) beslutade för 9 år sedan att aldrig göra faderskapstest för det är mitt barn och ingen annans. Att ens tänka på att det skulle komma fram att någon inte var min... skulle jag förlora rätten att umgås, kontakten, allt? Nej herregud, jag kommer aldrig någonsin vilja göra något faderskapstest, det är mina barn, punkt."
Då skulle det ju inte direkt vara så att han blev gladare av att ni omkring berättade om otroheter och att ni skickat ett hårstrå till något labb för test...

Om han däremot sa: "Jag vet att hon var otrogen en gång för tio år sedan och jag har verkligen haft svårt att komma över det. Hon lovade och svor att det var 2 år innan vi fick tredje barnet, men jag kan ändå inte låta bli att fundera på det nu. Tänk om han inte är min? Tänk om han får veta det på något traumatiskt sätt om 20 år, i samband med en operation eller liknande? Det skulle göra honom så ont... Jag har funderat på att göra faderskapstest men jag vet inte... Mamman lovade ju. Jag vill inte tro att hon var otrogen fler gånger men... ibland känns det som att det finns mer jag inte vet. Skulle det vara en enda gång till skulle jag kräva faderskapstest... Har du någonsin hört något annat?"
Då skulle jag antagligen inte sprida lösa namngivna rykten, men jag skulle bekräfta hans känsla och säga att jag ibland hört antydningar, men om han känner minsta osäkerhet är det väl bäst att göra faderskapstest och prata med mamman. Beroende på relation kanske jag skulle prata med henne med och säga att hon åtminstone borde underlätta och möjliggöra faderskapstest. 

Skulle testet sedan visa att mannen är far skulle jag inte berätta något om rykten om vad som hände för ett par år sedan eller liknande.