När hinner/orkar du och din man prata?

Vad är det du vill prata om som ni inte kan prata om när barnen är vakna? Jag och min man pratar vid frukostbordet, när vi utför olika sysslor tillsammans, chattar en del när vi är på jobbet, när båda precis kommit hem och berättar om sin dag... Allvarliga saker tar vi förstås den där korta stunden på kvällen när alla tre barn äntligen sover, men det är ganska lite av vårt snack som är sådant.

Oj vad jag känner igen mig TS! Jag och sambon gick till en familjerådgivare i veckan och vi var båda överens om att vi inte ens har 5min att bara sitta och prata hemma. Vi har ingen avlastning alls från släkten...

Våra barn är 1,5år och 4år. Frukost äter vi aldrig tillsammans då vi jobbar heltid och olika tider mån-fre. Lör och sön delar vi upp så att man får en sovmorgon var. Middag handlar mest om att svara på frågor från ena barnet eller förstå vad det andra vill till att bara serva dessa barn, det är inte en lugn stund! Sen är det lek, bad/dusch, välling och sen nattar en den lille och somnar med honom kl 20 och sen nattas den andre nån halvtimme senare och sen är kvällen slut typ. För imorgon kommer barnen att vakna kl 05:30 igen....

Nu har vi jobbat omlott i många år för att slippa dagis.. Men när min man jobbade på kvällarna och slutade vid halv 11 har jag alltid varit vaken och vi har druckit te på vardagar och på helger har vi druckit ett glas vin.

Vi messar mycket på lunchen till varandra nu när vi bägge jobbar dagtid och har samma lunch och rasttider.

Vårt barn har alltid somnat vid 8 och då har vi alltid haft ett par timmar egen tid.

Åhhh hög igenkänningsfaktor!

Min make jobbar natt och tränar dessutom bägge barnen i deras sporter, så jag är hemma från jobbet kvart över fem, han åker oftast på någons träning vid sex. Hemma åtta och vidare till jobb halv nio.

Ibland berättar DAGISFRÖKNARNA saker för mig som min make berättat för dem=maken pratar mer med dagisfröken än mig.

En 7 och 11 åring är ju ganska stora ändå.

Skulle ni kunna ta en gemensam promenad ni vuxna på typ 30 min varannan kväll eller så?

Alltså innan barnen lagt sig, direkt efter middagen?

Då hinner man prata massor

Men har ni ingen släkting eller så där barnen kan sova borta någon gång? Det är guld värt verkligen. Alternativt om barnen har vänner där de kan sova någon gång och sen tar ni deras barn? Då kan man få en kväll med egentid som par. Men det är bra att kanske inte tänka då att "nu ska vi prata" utan umgås kravlöst, gå ut och ät eller gör middag hemma. Och kan man prata då är det bra. 

Eller på helgen - kan inte 7-åringen leka hos en vän någon gång? 11-åringen bör ju kunna vara ensam hemma ett par timmar om ni vill ta en promenad? Kanske barnen t.o.m. kan vara ensamma tillsammans en stund hemma? Beror på barn men i en del fall kan väl det absolut funka i den åldern om man inte är så långt borta.

Vi brukar också nyttja mutor som datorspel och godis. Parkerar barnen med detta på fredag(lördagkväll och själva sätter vi oss i ett annat rum och umgås lite. Det behöver inte vara så svårt.

Känner också SÅ igen mig! Min man och jag pratar uteslutande via sms känns det som... Fast det behöver inte vara fel tänker jag, då är det ganska lätt att få till en rak diskussion. Eller om man ska planera något- så har man ju dessutom planen sparad i telefonen sen ????.

Annars är min bästa idé just promenad. 30 minuter efter middagen (=Bolibompatid).

Ni har "bara" två barn så jag tycker nog det måste kunna finnas tid för er att kunna prata? 
Menar inget illa när jag skriver så. Vad gör ni på helgerna? Jobbar ni i skift så att ni inte har någon gemensam tid ens på helgen? 

Här finns det fler barn än 2, den yngsta är 8, en av de äldre har en diagnos och ett av de andra barnen har en fysisk sjukdom som kräver en del. 
Vi tar oss tid att prata kort flera ggr i veckan. Vill man inte att barnen ska höra får man smita undan några minuter. Man kan gå ut och gå en kort runda. Nog kan väl era barn som inte är supersmå, vara ensamma om ni går ut 15 minuter? Är de aldrig hos kompisar, eller själva är utomhus?

Någon skrev att ni måste kunna prata när barnen är med, men där håller jag inte med. Det finns många saker föräldrar kan behöva dryfta utan att barnen hör. Tex kanske man vill prata om barnen, bekymmer de har med skolan eller annat, eller man vill lufta sig om en jobbig släkting eller nåt på jobbet. Sånt behöver inte barnen höra alls. 

Vi hörs också av ibland på arbetstid, via chat, om det är något man inte hunnit men som plötsligt blev bråttom med. 

Vi sitter kvar en stund vid matbordet efter middagen till exempel. Framför allt fredag och lördag kväll hinner man ju prata lite mer. Och även helgkvällarna är vi uppe längre så då hinner vi med både sitta tysta i soffan och prata i soffan.

Sen sitter väl inte barnen klistrade på er all vaken tid i den åldern?

Men vad gör ni och barnen mellan middag och läggdags? Är barnen med er hela tiden?

Jag förstår när barnen är små att det kan vara svårt, men i den åldern kan de väl se på tv, spela data etc en stund så ni hinner prata igenom dagen, planera för kommande dagar etc.