Svårt med att han redan har barn
Jag träffade en kille för snart ett år sedan. Blev tokkär och träffade hans barn efter några månader. Jag visst ju hela tiden att hans son fanns och även om jag förstod att det det skulle innebära svårigheter så ville jag jobba med mig själv och tänkte till och med att det skulle vara bra för mig att backa för en annan individ och inte vara den viktigaste.
Men det har varit tungt och jag har svårt att förlika mig med att han redan har gjort allt med sitt ex. Jag är rädd att jag aldrig ska känna att vi är en familj och att jag alltid kommer uppleva hans son som ett störande element. Han har sonen varannan vecka och måste bo nära stan för att sonens mor bor där. Jag har möjlighet att bo längre bort pga mitt jobb och jag önskar kunna bo längre bort för att huspriserna är mycket lägre där. Jag vill inte ha höga lån utan går med självförsörjardrömmar och vill kunna jobba halvtid i framtiden. Den drömmen ser jag gå förlorad. Jag har också alltid tänkt mig leva med djur, något som blir svårt då hans son är allergisk.
Det är ändå något jag kan acceptera, det tunga är att jag blir irriterad och sorgsen när han pratar om att det största han gjort är att få barn, att han älskar sin son över allt annat och att sonen är så viktig. Det är väl på många sätt ett gott tecken och sannolikt skulle han inte vara samma fina man som jag tycker att han är om han inte haft barn. Men oron att han inte kommer tycka om våra eventuella gemensamma barn lika mycket gnager och jag är ledsen för att vi inte kan drömma om framtiden och vara förväntansfulla på samma vis som vi kunnat om han inte haft barn sedan tidigare.
Är det någon annan som känt likadant men ändå stannat och försökt göra det bästa av situationen och funnit att det blir bättre?
