Är hon intresserad eller bara trevlig?

Barn är känsligt för henne, skulle det visa sig att hon är gravid har vi ett rejält problem.

Hon har sagt att hon kommer hoppa av utbildningen vid en abort.

Känner mig fruktansvärt skamsen och känns som jag kommer förstöra hennes liv. Blev oerhört berörd när hon berättade detta.

Samtidigt ska man inte måla fan på väggen, men att hon ska behöva oroa sig känns inte bra.

Vi har pratat mycket om detta, samtidigt blir hon rätt låg och grubblar mycket. Jag vill inte pressa henne, och är rätt dålig att framföra vad jag känner utan att det blir fel.

Haft en magkänsla några veckor och idag fick jag den bekräftad.

Rejält falsk, hon har ljugit och lek med mig hela tiden.

Varför var jag så jävla dum att inleda något med en studiekamrat, som jag nu måste träffa varje dag i skolan framöver.

Fy fan känner mig så fruktansvärt dum lurad osv.

Fy fan! ????

Liten uppdatering.

Hamnade på sjukhuset några dagar, hon tog kontakt och vi forsatte där vi slutade.

Då fick jag också veta hon haft ett missfall, sa jag var blivande pappan.

Vet inte vad jag ska tro!

Gick två veckor sedan var det dags igen, vi pratade inte med varandra.

Hon blev sedan utkastad från utbildningen och jag tog kontakt igen.

Gick ca två veckor igen, dock inget fysiskt ingen av oss litade på den andre.

Nu har jag hoppat av utbildningen, lite pga av henne.

Herregud vilket turbulent halvår det varit, samtidigt är jag kanske dum för det har varit underbar också.

Ångrar ingenting förutom att jag tog kontakt sista gången.

Förhoppningsvis är jag en erfarenhet rikare nu!

Detta med missfallet bryter ner mig fullständigt!

Kommer att knäcka mig och vet inte vad jag ska ta mig till.

Har så många frågor osv.

Ta kontakt är lönlöst, har skrivit precis vad jag kände då.

Är ingenting jag är stolt över!

Hon är inte på långa vägar oskyldig och har betett sig oerhörd märkligt och fruktansvärt dåligt.

Men jag skrev flera saker som var rejäla slag under bältet och hon kommer garanterat inte vilja prata.

Har oerhört svårt att släppa saker och detta är inget undantag.

Påverkar mitt liv oerhört mycket, och vet inte vad jag ska ta mig till.

Rädd det även ska börja påverka mitt jobb som jag började på nyligen.

Fast hon är borta påverkar hon mitt liv fruktansvärt mycket forfarande.

Jag hoppade av utbildningen, men hade inget val.

Hon blev utsparkad och jag tog hennes parti då.

Slutade med att jag hamnade i konflikt med rektorn och biträdande rektor.

Dom kallade till möte och skulle avskilja mig också, kontrade dagen innan och slutade själv.

Aldrig jag skulle sitta och bli uppläxad av dessa två personer som jag dessutom saknar helt förtroende för.

Fixade sig endå för jag jobbar inom området nu, men har forfarande ingen fullgjord utbildning för framtiden.

Detta tar också på mig något så fruktansvärt!

Du låter som en person som är medberoende. Googla på det så förstår du nog själv, och det är INTE sunt. 

Du har tillåtit denna person gå så in under skinnet på dig att du själv raserat delar av ditt liv. Ta dig nu samman, kontakta psykolog om du behöver. Att du skriver idag, så länge efter det hände är sannerligen inte ok för ditt mående.

Är du säker på att du kan lita på vad denna kvinna säger?

Hon verkar vara en drama queen och du verkar svälja allt hon säger och tro på henne. Kanske är du för godtrogen?

Du vet inte om det hon säger om missfallet är sant och tycker du ska ta det med en nypa salt. Inte säga det till henne men tänka på att du faktiskt inte vet något om det eller om det är sant det hon berättar.

Dumt att du tog hennes parti så du förlorade din plats på utbildningen men gjort är gjort. Kolla om det finns något du kan göra åt det, komplettera eller börja igen senare eller läsa vid sidan av jobbet?

Släpp henne och fokusera på ditt jobb och utbildning istället.

Kloka svar från er båda.

Japp! Därför jag skriver, gått så lång tid och endå påverkar hon mitt liv fortfarande.

Helt ärligt vet jag inte vad jag ska tro!

Jag har varit oerhört blind och hon har verkligen tagit sig in under skinnet på mig.

På ett sätt är vi oerhört lika och endå så olika.

Vet inte vad som är sant!

Missfall råder det inga tvivel om, behöver inte gå in på det.

Men om det var mitt har jag ingen aning om, dock vet jag vad vi gjort osv.

Jag har så många frågor och inga svar, det är något jag hatar!

Skriver ännu en uppdatering!

Har inte haft någon kontakt med min fd studiekamrat, går upp och ner känslomässigt.

Jag söker någonting hela tiden och har haft korta förbindelser med flera, och även sårat några.

Inledde även något med en arbetskollega, men valde att bromsa för några veckor sedan.

En oerhörd härlig och trevlig tjej, samtidigt tvekar jag.

Har även kontakt med en annan kvinna och misstänker att jag kommer såra alla när det är över.

Detta är inte jag och undrar faktiskt vad jag håller på med.

Du får faktisk ta och skärpa till dig, ärligt talat. Vill inte låta elak men jag har följt den här tråden och undrar också vad du sysslar med. Du kanske behöver gå och prata med någon för att reda upp inne i ditt huvud lite grann? 

Ja antingen grubblar du själv, grubblar med folk på ett forum, eller agerar? Och hintar lite snyggt om hon vill haka på till stan eller fika eller bio eller vad du nu pysslar med.

Vi är inga sierskor, vill du ha klarhet och svar på tal måste du slå hålet i spiken och våga göra sig sårbar, det handlar ju om ett väldigt oskyldigt ja eller nej så det är inte hela jordens undergång.

Man kan inte bli modigare av att undvika allt pirrigt. Ta tjuren i hornen nästa gång du träffar henne, hon väntar säkert på ditt initiativ och tänker att du frågar inte ut henne då kanske du inte är så intresserad. Visa vad du vill!

Ja så är det helt säkert! Är väl för stolt att ta hjälp utifrån.

Denna historien har tagit alldeles för stora propositionen, och jag borde släppt detta för länge länge sedan.

Har försökt få svar från henne, men hon är en sådan person som ställer till med helvete och sedan flyr.

Hon nästan gömde sig för fd skolkamrater och andra personer när vi var ute.

Vill inte stå för konsekvenserna för sitt handlande.

Jag är inte oskyldig men står för mitt och träffas gärna och säger det, hon däremot vill inte det.

Av en slump passerade jag förbi när hon var ute och gick.

Backade tillbaka och frågade helt lugnt om hon ville förklara vissa saker.

Hon bara gick.

Jag vet jag måste ta mig i kragen och rycka upp mig, men hon har satt så djupa avtryck i mig.

Är helt avtrubbad nu och söker någonting, har träffat och har kontakt med flera vilket är fel.

Som jag skrivit är detta inte jag, skäms över mitt beteende och är inte ett dugg bättre än hon.

Känns väldigt bra med den andra kvinnan, kommer satsa helhjärtat på detta.

Tyvärr är det arbetskollegan som helt klart har starka känslor för mig.

Valde att bromsa med henne för flera veckor sedan, då hade jag och den andra bara chattat lite.

Sa till arbetskollega att jag inte är redo för något djupare än.

Har inga känslor där, men innan detta med nya hoppade jag kanske det skulle växa fram om jag fick tid osv.

Nu är jag oerhört feg och vet inte hur jag ska lägga fram det, på ett sätt är jag inte bättre än kvinnan som fick mig att starta tråden.

Är helt ärlig mot den nya och skulle aldrig hålla på med andra nu när det blivit såhär och känns bra.

Men du har inga känslor - säg det då! Enklare blir det inte. 

Ja måste göra det, inte rätt mot arbetskollega.

Samtidigt tror jag hon förstår, men borde varit ärlig mot henne direkt.

Hoppas att jag skulle få känslor, men finns dom inte där direkt är det svårt.

Henne jag träffade via nätet fick jag känslor direkt och dom växte rejält igår.

Vi går dock försiktig fram, ingen av oss har bråttom denna gång.

Tyvärr kommer jag såra en arbetskollega, skäms lite!

Är bara mitt fel och får nu stå för detta, som jag skrivit är jag väl inte ett dugg bättre än kvinnan som gjorde att jag startade tråden.

TS, förlåt mig men du verkar inte helt vettig i huvudet du heller som du beskriver vad du pysslar med.

Ta några andetag. Hitta tillbaka till att trivs med din fritid och dit liv utan dessa kvinnor.

Kvinnor kan du hinna med sen men nu behöver du vara i sorgen och finna livsglädje igen.

Nä du har en poäng, kvinnan som fick mig att starta tråden förstörde mig på något sätt.

Självklart är det mina handlingar och mitt ansvar och bara skylla allt på henne är självklart fel.

Det känns bra med henne jag träffat, jag och även hon tar en dag i taget och tänker inte hamna i någon euforisk sinnesstämning för snabbt som jag gjorde med henne.