Ni som blivit bedragna. Skulle ni vilja veta sanningen?

Hur vet DU vad som är närmast sanningen?! Vad vet DU om vad han utelämnat till vare sig frun eller ts?!

Läs TS, det står klart och tydligt där att...

"Problemet är att jag också vet att han inte sagt riktigt hela sanningen till henne om vad som hänt (han är oerhört förälskad i den andra kvinnan men vill inte lämna pga barnen). Om frun visste om allt är risken att hon inte skulle vilja fortsätta. "

Vad är det som är otydligt menar du? Det säger väl sig själv att versionen där man INTE utelämnar information kommer vara närmare sanningen än versionen där man utelämnar information.

 

Rent generellt så behöver inte versionen där information inte utelämnas vara närmare sanningen än den "censurerade" versionen. Informationen har nämligen gått genom olika subjektiva filter längs vägen innan den når hustrun - i det här fallet mannen (som ju har valt vad han ska berätta och hur) och ts vars tolkning av det som sagts givetvis färgar versionen, ts kommer ju inte att kunna återge ordagrant.

Gör tankeexperimentet att allt detta händer på riktigt, inte bara som case på ett forum. Och att det inte utspelar sig på en skolgård i mellanstadiet utan bland vuxna människor.

Därutöver: I rest my case.

Ironiskt nog kan hela det inlägget sammanfattas just som något hämtat på en skolgård i mellanstadiet.

Förstår att du "rest your case" för dina argument verkar bli mer och mer urvattnade. Hur vore det om du svarade på frågan istället? Exakt vad är det som är så oklart menar du? 

 
Vadå subjektivt? Det finns inget subjektivt i att han utelämnat att han är kär i kvinnan i versionen han gav till frun.

Vadå tolkningar? I den ena versionen saknas det information som finns i den andra

Det här är varken subjektivt eller en fråga om tolkningar, det här handlar om en ren lögn som man ska eller inte ska avslöja.

Både du och Pandora försöker göra något så simpelt som en feg man som inte vågar berätta hela sanningen om sin otrohet för frun för att han är räd för konsekvenserna till något så extremt komplext och abstrakt att det nästan inte går att förstå skillnaden mellan sanning och lögn...

Jag ser det snarare om att du försöker förenkla något som faktiskt kan vara mer komplext än du upplever det. Jag säger dessutom bara att jag inte automatiskt skulle se det som att jag hade rätten att låta min bild av vad som hade hänt gällande ett förlopp som jag faktiskt inte var inblandad i och en relation som jag inte ingår i utgöra något slags kanon. Jag menar att det inte är helt oproblematiskt att se sig själv - när man är utomstående - som ett rättesnöre.

Menar du att det inte är subjektivt hur han anpassar sin berättelse efter åhörare/mottagare? För det är klart att det är. Alla anpassar ju vad de berättar och hur de berättar efter vem de berättar för. Det beror på massor av olika faktorer och är kanske lite OT så det behöver jag inte gå in på här, men det finns överhuvudtaget inget "objektivt berättande".

Och med det sätter jag nog punkt för mitt eget deltagande i den här tråden.

Sanningen är sällan oproblematiskt när man gjort något man vet är fel. 

Jag förenklar ingenting, det står klart och tydligt att han inte sagt något till frun om att han är kär i den andra kvinnan och att anledningen till det är att han är rädd för att hon ska lämna honom, om det sen är viktigt eller oviktigt är det varken upp till mig eller dig att avgöra utan hans fru. Och för att hon öht ska kunna ta ställning till det krävs det att någon ger henne den informationen. Något du verkar anse att hon inte ska få.

Att förespråka att låta bli att berätta för kvinnan innebär även det att "använda sig själv som rättesnöre". I det här fallet innebär både att berätta eller inte berätta en slags kanon, för båda fallen innebär konsekvenser för frun, det är mer en fråga om i vilken riktning kanonen ska avfyras.

Att man utelämnar saker ur en story är inte subjektivt nej, det är fakta.

Hur olika personen uppfattar SAMMA sak är subjektivt, till exempel jag tycka en målning är vacker och du tycka den är ful. DET är subjektivt. Att halva målningen saknas är inte subjektivt.

Andra får tycka som de vill om sitt liv, så här tycker jag.

Jag skulle inte lägga mig i deras relation. För deras relation angår inte mig. Och jag vet inte vad kvinnan ifråga verkligen vill veta egentligen. Eller vad hon vill få veta från nån annan.

Däremot skulle jag vara tydlig mot mannen ifråga: 1) red upp ditt liv, 2) jag vill inte veta mer för det blir helknas för mig.

Och avslutningsvis: skulle jag själv få veta bakvägen att sambon prasslat, skulle jag: 1) bli hemskt besviken på sambon som gjort det, men 2) jag skulle bli jvlgt förbannad på det dumhjon som tagit sig rätten att lägga sig i vår relation, för att vara nån moralens väktarpajas.

Som sagt, andra får tycka vad de vill om sitt liv. Men de har inte rätt att lägga sig i andras liv för det.

Jag blev bedragen och personer runt mig visste men sade inget, så kränkande.
Att min man gick bakom min rygg var en sak och att s k vänner  inte sade något till mig blev en andra smäll.  De var  inte ett dugg bättre själva, i mina ögon lika mycket bedragare. Jag kände mig oerhört sviken.  Jag hade velat veta så hade jag då kunnat göra mitt val då.

Så, svaret är JA,  berätta ärligt och rakryggat allt du vet. Du hade från början i så fall kunnat säga, nej, tack jag vill inte veta, nu är du redan iblandad.

Äntligen ett vettigt inlägg från någon med faktisk erfarenhet