Ni som blivit bedragna. Skulle ni vilja veta sanningen?

Hej.

Innan den här tråden förstörs av tvärsäkra, svärande moralister, så ska du få ett eftertänksamt svar av mig.

Svårt läge!

Dock, hur fel din vän än har gjort, så är det hans sak att reda ut. Inte din.

Mitt förslag är att du pratar med mannen ifråga, uppmanar honom att reda upp situationen. Och att du fr o m nu inte vet n å n t i n g. Och inte vill veta nåt heller.

För din vännina kommer att behöva dig som vän when the sh*t explodes.

Som svar på din fråga - nej, om min sambo skulle vara otrogen skulle jag inte vilja få redan på det från nån annan. Från sambon eller inte alls.

Ja. Jag skulle vilja veta. Om det efter flera år på något sätt skulle komma fram att min man har stannat hos mig för barnens skull så tror jag att jag skulle gå sönder helt.

Men det är svårt att veta innan man är i den situationen...

Min man var otrogen i 10 år.. Jag hade velat veta betydligt tidigare... Jag slösade bort 10 år!!!

Jag har blivit bedragen men vill inte veta mer än det min fru berättat! Berätta inte utan låt mannen sköta det själv - det är inte ditt ansvar!

Japp, hade velat veta!

Jag skulle absolut inte vilja veta om det var en engångsgrej, typ ganska anonymt. berusad på konferens. Däremot om han haft känslor för och / eller någon form av relation bredvid så hade jag definitivt velat veta. Och ja, har varit med om båda sorteras otrohet.

Däremot är jag tveksam till om du bör berätta. Risken är överhängande att du förlorar bådas vänskap. Tycker inte det är snyggt av honom att försätta dig i den här situationen..

Självklart, och så fort som möjligt! 

Jo det skulle jag. Skulle inte vilja vara tillsammans med någon som egentligen inte ville vara tillsammans med mig.

Men framför allt tycker jag att det var otroligt fult av din vän att berätta detta för dig när han vet att du också är vän med frun. Han sätter ju dig i en otroligt konstig situation vilket inte är ok agerat av honom alls.

Jag skulle vilja veta allt. Har också varit i den situationen. En otrohet för mig är ett oerhört svek mot inte bara relationen utan förtroendet.

I TS sits skulle jag se det som min moraliska plikt att inte sitta på hemligheter som kan skada mina vänner i längden, samtidigt som jag inte vill blanda mig in i deras affärer. Dock, om jag berättar sviker jag mannens förtroende mot mig, om inte sviker jag kvinnans vänskap.

Kanske inte är rätt, men jag skulle anteckna vad jag tycker kvinnan bör få veta, och säga till mannen att om inte han berättar detta (tydligt svart på vitt) kommer jag att göra det på ett visst datum. Om jag inte får höra från kvinnan att mannen har berättat (han måste alltså berätta att han pratat med mig) så pratar jag med henne. Det ger honom chans att göra det rätta samtidigt som du är ärlig mot båda.

Sedan skulle jag fråga kvinnan (beklaga situationen givetvis) om hon vill veta vad jag vet (inte för att han nödvändigtvis undanhållit, men kan vara så) framförallt för att jag själv skulle gärna veta vad av mitt privatliv cirkulerar bland andra. Men att ge henne valet.

Lycka till med en omöjlig uppgift.

Återigen, jag skulle vilja råda dig att tänka dig vääldigt noga för, innan du lägger dig i och skvallrar, eller hotar att skvallra.

För deras liv är deras, och är faktiskt inte ditt att lägga dig i. Oavsett vem som gör vad. Det är deras sak, inte din eller någon annans.

Visst, onödigt att du ö.h.t fick veta, så du hamnade i den här sitsen. Men mitt råd till dig är att du drar dig bort från saken allt som går. Don´t ask, don´t tell.

Och gör det klart för mannen ifråga, att du faktiskt inte vill veta nånting mer.

Och återigen; nej, jag skulle inte vilja få veta nåt sånt här genom att nån rättvetande besserwisser, som en del som skriver i den här tråden verkar vara, skulle komma och lägga sig i. Få veta? Antingen av sambon eller inte alls. Och absolut inte av nån utomstående som tycker sig ha rättigheter....

(PS. Jag är i precis samma sits, känner ett par där den ena vänstrar. Mådde dåligt och tänkte mkt kring det, men har landat i att jag inte vet nånting den dag det kraschar för dem. Deras liv och gärningar angår inte mig. Ingen av dem är bra för den andra, så ingen av dem är oskyldig i situationen. Nåja, inte min business. DS.)