Hur mycket hjälp har ni i er vardag

Vi bor i samma hyreshus som mina svärföräldrar och min svägerska +man och barn. Vi får hjälp så ofta vi ber om det av svärföräldrarna. Snittar väl nån timme i veckan. Kusinerna leker hos varandra när vi åker på snabba ärenden. Vi umgås i stort sett varje dag. Äter ihop, fikar, ser på TV...

Mina föräldrar bor 20 mil norrut, men min mamma kommer på besök ca varannan månad och vi åker dit ibland.

Åå fy tusan jag skulle bli galen av att bo i samma hus som svärfamiljen. Jag gillar dom men en distans på några mil är bra så man inte behöver ha dem rännande här varje dag Det räcker att svärmor ringer tre ggr om dagen..Har vi varit där hinner vi ibland knappt hem innan hon ringer.

Haha! Ja, det är en rätt vanlig reaktion jag brukar få! :)

Vi har ingen hjälp alls i vardagen. Men vi har pigga mormor och morfar på en kvarts avstånd som ställer upp som barnvakt när vi ber dem, men de ber aldrig om att vara det själva och de erbjuder sig aldrig någonsin att hämta på dagis eller skolan osv. Min mamma sa inför att äldsta skulle börja på dagis att hon absolut inte ville ha fast hämtdag varje vecka eller liknande.

Men däremot ber vi dem gärna ta någon dag på sportlovet med barnen för att göra något kul istället för att bara vara på fritids, vi ber dem om barnvakt över natten när vi går på konsert och bor på hotell eller liknande och vi ber dem om hjälp när fritids är stängt. Så senaste året kanske varit 4 övernattningar på ett år och några enstaka dagar.

Så jag hade gärna haft någon ibland som hämtade från förskola/skola, bara för att de ville. Inte för att vi ber om det eller behöver det. Vår vardag och vår logistik ska vi sköta själva, skulle aldrig sätta mig i en situation där jag är beroende av hjälp. Men det hade varit roligt och uppskattat med spontana insatser.

Jag och sambon har två små barn 1,5år och 4 år och knappt någon hjälp alls. Farfar till barnen ställer gärna upp om han inte jobbar, han har varit barnvakt en gång. Min mamma jobbar själv heltid och försöker hjälpa både mig och min syster med hennes barn så hon har varit barnvakt en gång under det senaste 1,5 året.

Jag jobbar heltid så känner inte för att sitta barnvakt till någon annans barn på min lediga tid.

Har nyligen varit i i kontakt med nanny.nu, får se vad lösningen blir..

Nja, inget i vardagen om inte planering i god tid har skett. Mormor och farmor har ställt upp vid förlossningar. Mina föräldrar kommer ibland och hälsar på och har möjliggjort enstaka fester. Svärmor bor 2 mil bort, men är sjuk i cancer, så just nu tror jag inte hon orkar, annars har hon ofta hjälpt sin yngsta son med de 2 barnen, men de få gånger jag bett har hon alltid varit upptagen ... Däremot har ju brodern där bett om mycket hjälp och sambon ställer alltid upp även om det går ut över vår familj ... Så visst ibland saknar jag det. Mina föräldrar bor 20 mil bort, men nu har vi börjat hälsa på oftare, då pappa börjar bli trött av ålder och krämpor.

Mina föräldrar är gamla och sjuka så där kan vi inte få någon avlastning eller barnvaktning. Min mans familj bor i Teheran så där får vi inte heller någon hjälp, trots att de (svärföräldrarna) är pigga och krya. De har dock varit hit på besök ett par gånger och då ställt upp med barnpassning, matlagning och städning.

Den enda som har varit barnvakt åt vårt äldsta barn (2.5 år) är min ena syster. Hon har väldigt god kontakt med henne och har passat henne några gånger. Vårt andra barn är bara 3 månader nu men hoppas på lite avlastning ibland där också när han blir lite äldre.

Nu har vi bara en liten kille på 1 år men vi har ingen hjälp alls, och kommer inte ha i framtiden heller. Mannens släkt bor allihopa 60 mil bort, min mamma är för sjuk för att hjälpa (hon kan vara barnvakt kanske nån timme då o då om vi lämnar o hämtar han hos henne) och min syster har fullt upp med sin egna familj.

Vi har rätt bra med hjälp då svärmor och min mans syster kan ha våra barn åtminstone någon natt per månad och ställer upp om det kniper. Har även min pappa, barnens morfar som är pensionär och bor i närheten. Han hjälper till om det behövs men tyvärr tycker barnen att det är tråkigt att vara där så det är mer om vi måste ha hjälp. Det har en mormor också som bor med morfar men hon är ännu äldre och sjuk. De gör "basic" saker som att laga mat åt barnen och så, men annars får de leka själva då de är där. Vilket barnen tycker är långtråkigt. Så där nyttjar vi bara ibland om det kör ihop sig.

Ingen alls, vilket är tråkigt. Det blev faktiskt lite av en chock för mig att vi inte får någon hjälp alls av mormor och styvmorfar. Min mamma skyller på att min yngsta bror är 17 och att hon äntligen kan bli "fri" och då inte vill hjälpa till med barnbarn. Dessutom jobbar hon alldeles för mycket och behöver sin fritid för sig själv, säger hon...

Min pappa är inte att räkna med alls, trots att han är pensionär. Han har helt enkelt inte koll över huvud taget, så jag skulle aldrig lämna min son ensam med honom. Hans fru, däremot (som jag egentligen inte har så mycket kontakt med) har ställt upp som barnvakt i två timmar en gång när det var kris och har efter det sagt att vi kan ringa om det skulle vara något. Eftersom hon har mycket med alla sina biologiska barnbarn, så kommer vi nog bara att ringa henne ifall det är riktig kris någon mer gång. Det känns inte som att man kan lämna över vårt barn till henne för att få lite "egentid" (vad är det? Det har vi aldrig haft!) eller så, utan vi skulle bara ringa henne om det absolut inte går att lösa på annat vis, eftersom min pappa ändå inte är delaktig.

Min mans föräldrar är sedan länge avlidna, och han har heller ingen annan släkt i närheten. Vi fick en bekant att ställa upp en halvtimme en gång också, men det gick inte alls bra, så det gör vi inte om. Tyvärr känner vi inte någon annan som har barn i samma ålder som bor på hyfsat avstånd för att man ska kunna få hjälp.

Vi har bra hjälp. Min mamma, pappa + hans fru och min svärfar hjälper oss i vardagen när det behövs. Kan vara någon hämtning eller barnvakt en liten stund.

Sen har vi fler om det krisar, som ställer upp utan att blinka.

Vi försöker att ha så lite barnvakt som möjligt, bara när det kör ihop sig. Sen när de frågar frivilligt om de får låna hem ett barn så får de självklart det. Min pappas fru brukar säga till exempel "nu är jag ledig i 3 dagar, så säg till om ni behöver nå hjälp med barnen".

Vi har fantastiska människor runt om oss.