Hantera föräldrer som missköter vårdnanden
Min kusin har för första gången hamnat hos socialen med sina dotter. Varken hon, jag eller någon annan i släkten har någon erfarenhet av detta.
I korthet så är det hennes ex man som missköt vården av dottern. Ingen kvällsmat vissa dagar (tom kyl, de äts mest pizza) , inga rena/hela kläder vissa dagar. Han har ett alkohol beroende i vissa perioder. Misskötsel av dotterns skolgång, hon är 8 och ibland orkar han inte gå upp på morgongen utan ringer och sjukanmäler henne istället. Bostaden är stökig då de mycket sällan städas. Anmälan kom efter en vårdutredning av hans hälsobekymmer bla depreimerad och bokstavskombinationer. I hans utredning framkom att flera i hans släkt tyckt att han inte kan ta hand om barn och han har själv nämnt att han har svårt att hålla rutiner och intresse för barnet.
Saken är den, ni andra som har haft liknande situationer och kan berätta om gången i de hela. De ska ske en utredning på barnet men damen på socialen sa att de är upp till kusinen om hon vill ha ensam vårdnad om barnet. De är hennes sak att berätta för fadern att de inte håller och att han måste gå med på detta. Till saken hör att mannen ifråga, när de separerade blev helt galen och gjorde allt i sin makt för att få ha barnet så mycket som möjligt. De är växelvis veckoboende just nu. Han misshandlade min kusin bla framför dottern och har flera tillfällen hotat henne. Ingen anmälan gjordes eftersom min kusin trodde de kunde blir värre. De tog ett år innan de lugnade ner sig och de enda som händer nu är att kan blir arg när han inte får som han vill tex överlämningar, byte av veckor m.m. Men inget fysiskt längre. Men skulle nu hon komma dragandes med att hon vill ha ensam vårdnad för att han inte längre kan ta hand om barnet lär vi vara tillbaka på ruta ett igen. Risken är att dottern kommer blir mer lidande denna gång. Intresset i dottern finns inte utan de är bara av ren djävulskap som han gör allt för att motarbeta och såra min kusin. Jag skulle önska att han bara kunde släppa dottern och ta tag i sitt eget liv som han så väl behöver för att må bättre än idag.
Är det någon som har haft en liknande situation? Hur hanterar man bäst detta? De är ju en djungel av lagar och regler.