Nu vill inte min sambo längre behålla barnet!??!

Behåll barnet är mitt råd. Du kan ju inte gå efter hans känslor som en nickedocka. Ofta reagerar killar såhär. Det kan vara så att glädjen över barnet kommer en tid efter barnet har fötts. Om han lämnar dig så kommer du klara dig iallafall. Jag var 17år när jag blev med barn och hoppade av skolan men det gick bra ändå.

Åh tack för dina peppande ord!! Betyder väldigt mycket. Hur klarade du dig ekonomiskt och så när du var ensamstående?

Klart du inte ska göra abort.

Om han inte var redo så skulle han väl ha skyddat sig efter missfallet.

Och när ni dessutom sagt att ni ska behålla. Han kanske är chockad fortfarande.

Försök prata med honom och säg vad du känner.

Jag skulle ha blivit arg faktiskt. Försök äta och sova.

Det kommer gå bra!

TACK! Har förklarat det, att han vet mycket väl vad som kan hända när man har oskyddat sex, men då säger han typ att han inte trodde det skulle gå så snabbt... Jag är otroligt arg på honom.. Ska försöka ta mig i kragen och jobba ändå, blir bättre än att sitta hemma och deppa.
Tack för dina peppord!

Ta hand om dig och bebisen, ät ordentligt, gå till jobbet, försök att spara pengar, se om det finns nån lokal gravidgrupp på Facebook tex där du kan få stöd och råd!

Det är en jättestor begagnad marknad med bebisgrejer så mycket av det man behöver finns att köpa till bra priser!

Ring till mvc och be om en träff med en kurator så kan ni gå tillsammans och prata och sådär.

Om han väljer att göra slut så är det upp till honom! Det är inget som ligger på dig, och man klarar sig bra själv med en bebis!

Låter som kalla fötter bara tycker jag. Ge honom ett par veckor att smälta det. Prata mycket under tiden, om han vill, eller låt honom vara ifred med sitt grubbel om han hellre vill det.

Det finns bidrag att söka. Och kanske kan dina föräldrar hjälpa dig. Pappan är skyldig att betala underhåll till dig efter barnet är fött om ni går isär. Så visst kommer ni att klara er!

Han kanske kommer till sans om ett tag, många killar kan bli lite nojiga när de står inför fakta liksom. Han kanske behöver tänka sig in idet hela lite mer. Känner han några småbarnspappor han kan prata med? De kan berätta hur det var för dem? 

Ja, kalla fötter..

Min sambo ångrade sig direkt efter vi hade oskyddat sex en gång, han visste vad det innebar för vi hade pratat om att börja försöka men han var inte helt redo (velade fram och tillbaka), sen var han redo just den dagen men ångrade sig direkt efter och ville att jag skulle ta ett dagen efter piller.. att jag blev förbannad.. en sak om det varit en olycka, men detta var planerat och då är det inget annat än elakt att ändra sig - jag ville ju inget annat än att få barn.

Blev gravid och sa till honom att antingen är han med 100% eller så går vi skilda vägar men oavsett behåller jag barnet, för jag tänker inte stanna i ett förhållande där vi väntar ett halvt oönskat barn. Han stannade kvar och på förlossningen satt han med sonen i famnen och sa att han ville göra massa såna här... allt har varit fröjd efter det och nu väntar vi nr 2 (mest på hans initiativ).

Tror att vissa män har svårt att ta det där steget att acceptera att de ska/vill ha barn.. men jag tycker ni ska diskutera "villkoren" på ert förhållande om han stannar och NI behåller barnet, för det kommer aldrig bli bra om ni genomgår en graviditet som bara en önskar, antingen är man med eller så är man inte. Tror dessutom inte att han vill ha det på sitt samvete sedan när han har ett barn han älskar, att han egentligen inte ville ha det.

Om du vill ha barnet och är villig att ta på dig ansvaret för ett barn och så som krävs alltid se till barnets bästa så ska du behålla barnet såklart.

Blir dock tveksam till att du är beredd att ta på dig det ansvaret som krävs då du i nästa andetag säger att du tänker ta barnet och flytta 40 mil bort om relationen tar slut. Ett sådan beslut som helt omöjliggör att barnet får en vettig relation med sin pappa är INTE för barnets bästa. Skaffar man barn ihop så får man se till att bo nära varandra också så är det bara. Allt annat är ego. Så om du inte är beredd att göra det som är bäst för barnet så tycker jag att du ska göra abort tills du är redo för ett sådan ansvar.

Klassisk manlig stressreaktion?

Mitt råd till dig är: vill du behålla, så behåll!
För ett barn har du glädje och lycka av/med i resten av ditt liv. Pojkvänner är, ja precis pojkvänner. Även om det såklart är en sorg ifall det skulle krascha, det förstår jag.

Jag rekommenderar varmt att ni går till familjerådgivning. Det har jag gjort i 2 relationer, och det är verkligen jättebra. Där får ni prata med och genom en tredje part, vilket gör det lättare att säga vad man känner och komma framåt på ett konstruktivt sätt.
Om han på manligt manér är tveksam till det - säg åt honom att det bara är att han följer med! Han ska bli pappa för tusan, det största som finns. :)

Kram.

Tycker du ska behålla om det är det du vill.

Jag har alltid sagt att jag kommer aldrig behålla ett barn mot pappans vilja.

För två år sedan hamnade jag i den sitsen att jag blev oplanerat gravid. Vi bestämde oss för att behålla, och jag var glad och såg fram emot barnet.

Rätt som det var ångrade sig min pojkvän, han var inte redo för barn. Han hade kommit fram till att han inte ville!

Jag kände då att jag inte kunde tvinga honom att bli pappa, så jag gjorde motvilligt en abort i vecka 13.

Det dröjde inte länge förrän min pojkvän grät floder och ångrade sig IGEN! Han önskade att vi behållt barnet.

Och jag mådde helt fruktansvärt dåligt efter aborten, gick faktiskt så långt att jag började dricka kopiösa mängder vin för att glömma smärtan och ångesten.

Nu låter det kanske som att vi var unga, men vi är 30+.

Men Åh, blir helt rörd när jag ser att så många har svarat. Konstigt nog har jag inte fått en enda notis men vad ni alla är fina och peppande!!

Status nu är att jag har bestämt mig för att behålla det och han är med på det. Dock är han fortfarande lite avvaktande och jag undviker att prata allt för mycket om det än så länge då han inte verkar ha "accepterat" och "tagit åt sig" tanken riktigt än. Ballar han ur, ja då ballar han ur. Då gör jag detta själv.

Den 1 Mars ska vi på allmän info hos MVC och han kommer följa med. Kanske blir det mer verkligt för honom då och 15e är det privat undersökning som han också ska följa med på. 

Jag funderar även på att boka in ett privat VUL för att han ska få se lilla hjärtat (jag vill såklart också se!!), men är livrädd att de inte ska se något och då kommer jag oroa mig mer. Vad tycker ni? Bör jag avvakta lite? Är i v. 6 (5+5) idag. 

kram till er alla och TACK för allt fint stöd

Avvakta ett par veckor tycker jag så det är mindre risk att det inte syns nåt bara för att det är för tidigt. Det låter som om du har en bra inställning! Vad stark du är!

Ja, jag tänker det med. Även om det såklart är lockande att göra ett så fort som omöjligt IFALL att man skulle kunna se ngt.. 
Åh tack snälla!  Försöker hålla huvudet högt.