Anonym (Ja) skrev 2017-02-20 08:21:25 följande:
Ja jag lämnade ett sexårigt (barnlöst) förhållande för en singelkille jag blivit kär i men som det inte hade hänt något fysiskt med. Hade inte diskuterat saken med killen jag var kär i så jag var inte alls säker på ifall han kände likadant. Bjöd ut honom på dejt efter att jag gjort slut och vi har nu varit ett par i åtta år och är gifta, har barn och är mycket lyckliga.
Uppbrottet var dock väldigt traumatiskt för mitt ex som blev lämnad men jag har aldrig tvekat på att det var rätt. Exet var övertygad om att jag redan hade legat med "den nya" eller åtminstone kysst/hånglat och jag visste ju att det inte var sant men kunde inte möta honom i hans sorg utan blev mest arg över allt han spydde ur sig. Jag kunde ha varit betydligt mer empatisk mot honom och hade dåligt samvete för det ett tag därefter när allt lugnat ner sig.
Ganska likt mitt historia. Fast i mitt fall var det faktiskt mitt ex som lämnade mig - för att jag ville ha barn och inte han. Jag var så enormt förkrossad - och jag blev helt överaktiv när han lämnat mig. En kris. Kontaktade en singelkille som jag av en gemensam vän visste var intresserad av mig. Det hade dock inte hänt något mellan oss innan. Vi började dejta. Han ville oxå ha barn. Jag blev med barn direkt och vi fortsatte vårt gemensamma liv.
Sen har jag fått höra ryktesvägen att mitt ex varit helt förkrossad, sjukskriven och jag vet inte om han tom försökte ta sitt liv. Han trodde säkert också att jag varit otrogen. Men det vsr jag ju aldrig. Jag vsr fullständigt närvarande med honom så länge som vi var tillsammans.
Det tog lång tid att mentalt gå vidare även om jag gjorde det rent ytligt. Jag älskade ju mitt ex egentligen. Jag hoppas verkligen att mitt ex har det bra idag och är lycklig.
Idag är jag lycklig med min man som jag har barn med och vill leva med honom. Känner att jag älskar honom.