Vad fan är det för fel på svenska folket??

Nog bland de dummaste trådstarterna jag varit med om, så mycket fördomar och fel uppfattningar. Men men, det är ju vanligt med både hat och självhat idag, så man blir ju knappast förvånad.

Alltså, jag är ju "nästan" svensk för fan. Har ett fint jobb med bra inkomst. Ja bott i Sverige i hela mitt liv. Gjort det alla svenskar tycker är "vettigt", utbildat mig mm.

Men jag tål inte er nu efter 32 långa jävla år.

Jag är alltså 32 år, bott i Sverige hela tiden (mina föräldrar är dock utlänningar), haft nästan bara svenska pojkvänner, många svenska vänner, svenska kollegor... Men jag klarar det inte mer! Ni är jävligt speciella!

I relationer är ni labida, passivt aggressiva, fega, ynkliga och så jävla missnöjda hela tiden!

I yrkeslivet är ni gnälliga, avundsjuka, missunnar andra förmåner mm,

Som vänner är ni, till att börja med ganska osociala, snåla, stela, så jävla fyrkantiga och ja STELA..

Blir så trött på er och ja, ni lever som djur. Ni är kalla, känslolösa, stela, "frusna" (ni ska hela tiden vara så lömska!!) och ni fattar inte ens detta själv?!??

I förhållanden är ni alltid så fina och rara men ni vänder kappan efter vinden, opålitliga, illojala, gräsliga! Ni kan helt plötslig vilja lämna varandra! Varför separerar så jävla många svenskar från varandra?? Varför gör man det mer här än NÅGON ANNANSTANS i världen?? Varför !!

Tänk på det??? Kom inte och säg att "ni är fria och lever ert liv till fullo och eftersträvar lycka och ni vill inte låsa er i ett liv ni är missnöjda med och ni till skillnad från andra vågar skilja er och vågar sätta er lycka framför att må dåligt i en relation"

Bull jävla shit ! Svenskar är ju samtidigt ett väldigt ensamt folk! Studier visar att i Sverige finns fler singlar än i resten av världen ! Och självmordsstatistiken toppar fortfarande världslistan!!! Så vad fan håller ni på med era jävla miserabla fjant folk ??

Ni är alltid så missnöjda, olyckliga!

Alltså, jag är ju "nästan" svensk för fan. Har ett fint jobb med bra inkomst. Ja bott i Sverige i hela mitt liv. Gjort det alla svenskar tycker är "vettigt", utbildat mig mm.

Men jag tål inte er nu efter 32 långa jävla år.

Jag är alltså 32 år, bott i Sverige hela tiden (mina föräldrar är dock utlänningar), haft nästan bara svenska pojkvänner, många svenska vänner, svenska kollegor... Men jag klarar det inte mer! Ni är jävligt speciella!

I relationer är ni labida, passivt aggressiva, fega, ynkliga och så jävla missnöjda hela tiden!

I yrkeslivet är ni gnälliga, avundsjuka, missunnar andra förmåner mm,

Som vänner är ni, till att börja med ganska osociala, snåla, stela, så jävla fyrkantiga och ja STELA..

Blir så trött på er och ja, ni lever som djur. Ni är kalla, känslolösa, stela, "frusna" (ni ska hela tiden vara så lömska!!) och ni fattar inte ens detta själv?!??

I förhållanden är ni alltid så fina och rara men ni vänder kappan efter vinden, opålitliga, illojala, gräsliga! Ni kan helt plötslig vilja lämna varandra! Varför separerar så jävla många svenskar från varandra?? Varför gör man det mer här än NÅGON ANNANSTANS i världen?? Varför !!

Tänk på det??? Kom inte och säg att "ni är fria och lever ert liv till fullo och eftersträvar lycka och ni vill inte låsa er i ett liv ni är missnöjda med och ni till skillnad från andra vågar skilja er och vågar sätta er lycka framför att må dåligt i en relation"

Bull jävla shit ! Svenskar är ju samtidigt ett väldigt ensamt folk! Studier visar att i Sverige finns fler singlar än i resten av världen ! Och självmordsstatistiken toppar fortfarande världslistan!!! Så vad fan håller ni på med era jävla miserabla fjant folk ??

Ni är alltid så missnöjda, olyckliga!

Alltså, jag är ju "nästan" svensk för fan. Har ett fint jobb med bra inkomst. Ja bott i Sverige i hela mitt liv. Gjort det alla svenskar tycker är "vettigt", utbildat mig mm.

Men jag tål inte er nu efter 32 långa jävla år.

Jag är alltså 32 år, bott i Sverige hela tiden (mina föräldrar är dock utlänningar), haft nästan bara svenska pojkvänner, många svenska vänner, svenska kollegor... Men jag klarar det inte mer! Ni är jävligt speciella!

I relationer är ni labida, passivt aggressiva, fega, ynkliga och så jävla missnöjda hela tiden!

I yrkeslivet är ni gnälliga, avundsjuka, missunnar andra förmåner mm,

Som vänner är ni, till att börja med ganska osociala, snåla, stela, så jävla fyrkantiga och ja STELA..

Blir så trött på er och ja, ni lever som djur. Ni är kalla, känslolösa, stela, "frusna" (ni ska hela tiden vara så lömska!!) och ni fattar inte ens detta själv?!??

I förhållanden är ni alltid så fina och rara men ni vänder kappan efter vinden, opålitliga, illojala, gräsliga! Ni kan helt plötslig vilja lämna varandra! Varför separerar så jävla många svenskar från varandra?? Varför gör man det mer här än NÅGON ANNANSTANS i världen?? Varför !!

Tänk på det??? Kom inte och säg att "ni är fria och lever ert liv till fullo och eftersträvar lycka och ni vill inte låsa er i ett liv ni är missnöjda med och ni till skillnad från andra vågar skilja er och vågar sätta er lycka framför att må dåligt i en relation"

Bull jävla shit ! Svenskar är ju samtidigt ett väldigt ensamt folk! Studier visar att i Sverige finns fler singlar än i resten av världen ! Och självmordsstatistiken toppar fortfarande världslistan!!! Så vad fan håller ni på med era jävla miserabla fjant folk ??

Ni är alltid så missnöjda, olyckliga!

Alltså, jag är ju "nästan" svensk för fan. Har ett fint jobb med bra inkomst. Ja bott i Sverige i hela mitt liv. Gjort det alla svenskar tycker är "vettigt", utbildat

Jag är alltså 32 år, bott i Sverige hela tiden (mina föräldrar är dock utlänningar), haft nästan bara svenska pojkvänner,

!

Det är så svenskarna är, tyvärr. Ett resultat av att vi haft det alldeles för bra allt för länge. Svensken idag är egoistisk och tänker bara på sig själv. Men ventilerar sin inre smärta och sina tankar på nätet, som du gör nu :)

Ts, Det hade lika gärna kunnat vara jag som skapat den här tråden. har känt exakt likadant i flera veckor.

Jag är också "nästan" Svensk, är Svensk medborgare och har bott här i 20 år av mina 26år. Älskar Sverige och trivs bra här men många är faktiskt väldigt känslokalla.

Som Ts skriver så tycker jag också att Svenskar är för ytliga, inte alla såklart men nästan alla jag känner. Ni värderar pengar över alla era relationer, vänskap, äktenskap. Allting handlar oftast om hur mycket du betalar och vad jag betalar, det är sällan "VI" i relationer.

Jag har både Svenska vänner och utländska och helt ärligt känns mina utländska vänner mer som vänner. Vi äter hemma hos varandra, bjuder varandra på mat, vin ja allt. Med mina Svenska vänner är det oftast, "Ditt vin kostade 20kr mer, kan du snälla swisha?" Väldigt märkligt då jag personligen värderar vänskap, familj och relationer mycker högre än pengar. Visst ska det vara rätt men det är frustrerande när det sker varje gång och när det handlar om en massa små pengar eller att jag bjöd dig på glass förra gången, idag är det din tur. Orkar inte med detta trams! Jag skulle kunna bjuda min vän på glass 20ggr utan att förvänta mig det tillbaka.

Hur nära man än är så backar ni alltid när man behöver hjälp med tex pengar, jag har aldrig behövt det dock men mina Svenska vänner lånar aldrig ut till varandra.

Ytliga, känslokalla!

Ni ställer sällan upp för varandra och är så himla konflikt rädda för allt. Jag har aldrig varit tillsammans med en Svensk kille och skulle nog aldrig kunna vara det heller då jag aldrig sett samma sorts kärlek hos er som utländska killar.

Våra familjer visar kärlek på en helt annan nivå än vad ni Svenskar gör.