Hur kan jag flytta med mitt barn? Vi har aldrig bott ihop.

Börja med att ta med barnet på den resan fredag em och hem söndag em som han i så fall skulle få göra varje månad, så att han (och du) får prova hur långt det är.

Ofta ja.. 1 gång i månaden i stället för varannan helg. 12 gånger på 1 är istället för 26 gånger. Jätte ofta.

Jag är bonusförälder och kan säga att varannan helg är mycket bättre än en gång i månaden... Det blir för sällan och risken är stor att det blir ännu längre emellan för att det blir jobbigt. 100 mil är självklart mycket värre än 15 mil ifrån...

Jag förstår att du är arg över att han inte ställt upp när ni varit på sjukhus osv. Men är det ändå en anledning att flytta.

Hur länge har du varit tillsammans med nya killen?

Hur mycket har ni träffats om ni bor 100 mil ifrån varandra?

Har ni bott ihop? Hur mycket har han träffat ditt barn osv.

Jag tycker det låter konstigt att man vill flytta 100 mil till en ny kärlek med ett barn inblandat. Jag hade krävt att leva ihop i "min" stad först för att se hur han och mitt barn fungerat ihop...

Har din nya barn på den orten du vill flytta till? Är det svårt att få jobb där du bor nu?

Din nya kille borde om hindren ovan är undanröjda flytta till dig istället, så ditt barn jan ha normal kontakt med sin pappa.

Jag förstår vad ni tänker. Det har med många andledningar att jag vill flytta. Mina andra barns pappa har redan flyttat till den staden. De två får då nära till sin pappa. De är äldre 17 och 14 år. Deras pappa bodde jag med i 14 år. Så de har mycket starkare relation. jag förstår låter konstigt att jag vill flytta till nån 100 mil bort. Han bodde förut här. Fungerade bra med barnen. Sen fick han jobb där och nu fick jag ett bra jobb där nere. Jag och min minsta reser nu dit ofta. Så börja drömma om starta om där. Jag tar till mig vad ni säger...

Stort beslut som måste tänkas på. Förut var barnet bara hos sin pappa när passa honom då kunde det gå fem sex veckor innan var där. Sen ordna jag så han fick träffa sin pappa varann helg. Men det är inget engamang. Så därför känner väl jag lite besviken.....

Ja svårt få jobb här till det jag utbildat mig till. Alla har svårt hitta.

Jag tänker gå mot strömmen här och säga att klart ni ska flytta. Verkar bli mycket bättre för hela familjen, förutom för pappan då men han verkar ändå inte vara mycket att hänga i granen....

Barnet är ju ganska stor , har du frågat hur hen vill ha det? Antar att du bor i Norrland, är det inte väldigt dyra flygbiljetter?

Rent krasst är det så att föräldrarna får flytta som de vill och barn får inte bo ensamma.. Så om föräldern flyttar utan att den andra föräldern skriver på barnets flytt måste barnet antingen flytta med eller bo hos den andra föräldern.

Vad pappan kan göra i om du flyttar är att stämma dig på boendet. Kommer han göra det?

OM han gör det så skulle han haft stora chanser att få boendet om ni idag bott i samma stad och att barnet kunnat gå kvar i skolan samt behålla de relationer i staden som barnet byggt upp. Men - så är det ju inte för er. Oavsett vem av er som får boendet så kommer barnet att få byta boende och skola.

Det FINNS ju en liten risk att du blir av med boendet om pappan motsätter sig flytten och stämmer dig, men är det du skriver sant så undrar jag om han är villig att ha barnet på heltid.

Med det sagt tycker jag det är fruktansvärt att en förälder medvetet gör boendeval som innebär att barnet fråntas en kontinuerlig kontakt med sin andra förälder. Vilket rent krasst är vad du gör. Umgänget minskas drastiskt och du lägger en oerhörd tung uppgift på ditt barn.

Barnet vill flytta. Samma med bröderna. Men det kanske för han upplever det spännande. Jag tänker verkligen fram och tillbaka. Biljetterna kostar kring 500 om boka i tid. Tänker att bensin kostar nu också när kör honom.

Tack alla ni som svarat :) De vänner jag har säger flytta. Bra få lite olika synvinklar . Det verkar ju också som att vi kan få problem med att om vi bestämmer oss att flytta. Så måste han godkänna eftersom vi delad vårdnad. Men jag tänker vi bor ju redan olika städer. Så vet inte hur gäller då...

Tack för information hur kan bli... Det ät så många andledningar som gör vill flytta. Finns sociala relationer här som påverkar och drar energi som göt att jag vill bort starta om. Bara ge all min energi till mina barn. Jag förstår att jag kanske är naiv som tänker att umgänget ska fungera. Tänkte som det är nu tycker han att det är jobbigt fara till pappa varann helg. Jag tänkte då om han fick vara där längre på lov och sådant. Att de då ändå fick ha sin kontakt. Att om jag mår bättre så är det också bästa för barnet. Men som du säger kanske blir för jobbigt för min son och det vill jag inte. Det är så svårt för jag skulle inte tänks på detta som alternativ om inte var för att hans pappa aldrig visat intresse för att ha han mer. Ringer aldrig , planerar aldrig att ha han längre på lov .Så tror inte att han skulle försöka få vårdnaden. Ibland känner min son sig utanför när kommer dit. För han koncentrera sig så mycket på sin nya relation.

Ja det så mycket som väger in...

Det krävs som sagt att båda vårdnadshavarna godkänner. Även om man bor i olika städer.

Även om du haft ensam vårdnad hade du inte fått flytta så att nuvarande umgänge ändras. Dvs du ska egentligen kunna säkerställa vh.

Men som jag skrev ovan - barnet m0ste bo någonstans.

Jag förstår att du tänker mycket och förstår även din önskan att flytta. Och tar man dina andra barn i beaktande är ju flytten onekligen bra för dem.

Räkna in tiden också. Inte bara pengar - att vänta på flyg, hämta och lämna på flygplatsen (även för pappan) - flygtiden för barnet - det är inte bara pengarna som ändras. Kommer barnet vilja utsätta sig för detta om två/tre år?

Du skall göra det som du tror är bäst för ditt barn. Bortse från vad DU vill, tänk igenom det (och ja, här bör du även göra samma sak för dina andra barn (om de fortfarande bor hemma) och om det fortfarande är bästa alternativet så kanske en flytt är bra. Ser du mest negativt för barnen är det inte det.

Biljetterna för barn som flyger ensam kostar runt 1500kr. Och ditt barn är för ungt att flyga själv. Har själv skickat bonusen under 6års tid själv med flyg.

Ja det är klart. Jag har ekonomisk möjlighet ta den kostnaden. Men då är det som ni flera skriver . Vad blir bäst för barnet. Hur upplevde ditt bonusbarn dessa resor?

Om pojken skall vara längre tider hos sin pappa under loven, förväntar du dig då att han skall lägga sin semester efter skolloven? Typ semester sport- påsk- och höstlov? Och ett par sommarsemesterveckor sedan...

Vad skall pojken annars göra under dagarna om pappan jobbar? Och om han inte varit intresserad av att ta lovveckor tidigare, vad ser du som förändrats i pappans attityd som gör att det skulle vara möjligt med lovledigt hos pappa om ni flyttar hundra mil bort?

Varför gör du inte så att du och din nya kärlek träffas en gång i månaden och på semestern? Det borde väl räcka för er, om det räcker för att underhålla relationen mellan ett barn och föräldern.

Det är inte först och främst för kärleken jag flyttar. Den kan ta slut. Det vet man inte .Jag flyttar för försörjning, sociala faktorer, att de andra barnens pappa redan bor där. Han har alltid ställt upp på oss alla. Jag är inte den egoist som ni får mig framställa mig som....

Jag kom på varför jag ens funderar på detta. När jag pratar med mitt barn kom jag på det. Han har inga problem med att träffa pappa mindre. Visst är det konstigt.... Han sa jag blir inte ledsen om vi träffas mindre. När jag är där är han dum med mig... Han vill bara vara med sin nya familj. Då börjar jag tänka. Ska jag ställa allt i mitt liv åt sidan. Då barnet redan nu bor med mig mestadels. Då är det ju viktigast jag ger han den bästa livssituation då....

Tror inte heller att du gör detta för att vara elak mot pappan. Det låter inte så iaf.

Tråkigt att pappan gör som han gör. Kan du prata med honom om hur pojken känner? Verkar ibland som att vi mammor pratar mer känslor med barnen. Jag tänker om pappan ens vet hur ert barn känner.

Låter ju som att det kan bli toppen för dina äldre barn.

Sen kan jag berätta att mina bonusbarn flyttade med båda sina föräldrar ca 60 mil. Dom var jätteglada för att komma nära mormor och morfar och andra släktingar. Men efter ett litet tag saknade dom sina vänner, sitt hem och sin ort. Det tänkte dom inte alls på när dom flyttade. När sommarlovet var slut så fick dom ju börja ny skola och allt ändrades. Dom kände sig lite lurade faktiskt. Även fast dom var helt med på att flytta så var dom för små att förstå ALLA konsekvenser av det. Den ena var ändå 12...

Så dom ångrade sig, men då var det ju försent.

Det är mycket att tänka på. Kanske får ni alla det mycket bättre, kanske inte.

Men samtidigt känns det orättvist att du ska behöva bo i en stad som njuter i te vill bo i. Speciellt när pappan är då bor 15 mil bort..